Invektiv
Om man känner att man vill vara elak mot mig idag och kalla mig elakheter kan man med någon elegans hojta: -Bulhuve! eller -Snehörning!
För igår parkerade jag makens bil på ett galet ställe, på sniskan i en backe. På sådant däck att bak- resp. framhjulen på högra sidan hamnade en bra bit högre än motsvarande hjul på vänstra sidan. Och när jag skulle hoppa in i bilen igen så liksom FÖLL dörren upp, tung som den värsta kassavalvsdörr (Volvo = heavy stuff) och själva kanten träffade mig hårt hårt i pannan över vänstra ögonbrynet. I ett nu hände tre saker: det knakade och knastrade inuti huvudet, allting blev svart samt jag kr*ktes. (Som tur var inte in i bilen, annars hade nog maken blivit ondare än vanligt.) Sen hyvvade jag mig in i framsätet och satt där ett tag, tills jag kunde se igen och bara mådde lagom illa. Och sen drog jag vidare till skogs med Ying, Tigg och Betty.
Men nu har jag en rejäl bula, liksom på sniskan. Sniggt! som mellanbarnet skulle säga.
Här kunde man ha liksom ett hemligt ställe.
Mmmmm!!! Inte marabou, men mmmm ändå. Lera! Plöjda åkrar! Mmmmm!!
Ni vet väl att tigrar är utrotningshotade? Det gör mig så ont att se bilder från marknader, med tigerskinn och tigerungar och sånt. Vill inte veta. Tur ändå att det finns ett stort kattdjur även i de svenska skogarna. Ett farligt! Som smyger!
Stilstudie på lilla randan. Jag brukar säga till hundarna att jag ska minsann randa dem i rumpan, jag - men det behövs ju inte med lilla B!
Det fanns fullt av orienterande, vilsekomna gymnasister i skogen. Jättespännande sa Betty. Rätt som det var bara dök det upp nån i fullt språng. Bra träning! Bara en gång lyssnade hon INTE på mig: det var när en gymnasissa kom bakom en krök och mötte en annan gymnasissa, utom vårt synfält men inom vårt hörfält (om sådant gives) och på tonårsjäntors sätt ylade: -Heeeeeeej! i diskant. Precis så brukar Minsta Barnet hälsa på Betty och då MÅSTE ju Betty fara runt kröken, vild av iver. Sen blev besvikelsen rätt stor, men det gick ju för all del att pussa sånt löst folk också. Och de hade full förståelse och tyckte SÅ synd om Betty när jag talade om hur landet låg, de förklarade med innerlighet och iver att snart, alldeles snart, skulle riktiga lillmatte komma hem och inte vara lessen lilla hunden osv. Bra tjejer!
Tvångsporträtt.
Stället-där-Peppar-nafsade-en-häst-i-mulen. Uj!
Helt onödig bild, får man erkänna.
Tja. Sen for vi hem, och jag snaskade Panodil som om det vore popcorn ungefär, fast med mindre skräp mellom tänderna.
Förresten måste jag säga att jag gillar den nya förbättrade bloggplattformen. Numera är det ENKELT att lägga till nya kategorier, och dessutom enkelt att lägga till taggar. Och det sistnämnda är jätteroligt, för då kan vem som helst trilla in här och bli förvånad/bannad. Detta inlägg kommer t.ex. att taggas med panodil och volvo, och så kommer det in nån och får bara syn på en hundrumpa. Haha, jag lägger till taggen "rumpa" också!