Jubla då, jubla!
Igår tog jag äntligen fröna Betty och Tigrou med mig till klubben och onsdagstränade.
Det var sista tillfället före "semestern" så jag tyckte jag måste göra en kraftansträngning.
De var jätteduktiga, fast Tiger+rutan=???
Men vad jag egentligen tänkte på var detta: att man som något så när aktiv hundägare får tillfälle att JUBLA så väldigt mycket!!!
I alla fall vi fruntimmer jublar och hojar alldeles ohämmat, för det mesta: slänger upp armarna i luften, applåderar, tjoar, kastar leksaker och är allmänt... tokglada, liksom!
Och hundarna med, förstås. Hundar gillar - de flesta av dem - jubel.
[Desto mer sticker det ut när nån är av icke-jubeltypen; när nån säger mera nej än ja, bra. Alltså - ibland kan man behöva säga nej, det hävdar jag med bestämdhet, men man måste ju fokusera på ja- och bra-sidan. En del verkar bara ha en nejsida och liksom märker inte att hunden till 99% är en liten ängel. Stackars lilla hund.]
Och till och med maken, ni vet - hundhataren i mälardalen - jublade som en (oj, putta in nåt lämpligt här!) idag när han var ute och kastade frisbee med lilla prinsessan. Klappade i händerna, studsade upp och ner och tjoade. Åt en hund! Maken!
Så på listan över Bra Saker som kommer med Hundar för jag nu upp:
Anledning att jubla många gånger varje dag.
(Ganska ofta får man Anledning att Slita Sitt Hår, också, men jag har så mycket av den varan och dessutom slutar det oftast med skratt- och fnisskalas för de är såna pajasar.)
På detta några Betty-bilder.
Därför att Photoshop är jönsigt och endast släpper ifrån sig dessa.
Om bara några dagar blir hon 11 månader gammal! Tänk så fort tiden går - och den här tiden för ett år sen kunde jag väl aldrig ana att en liten tjejja skulle flytta in!
Nästa helg far vi till Gränna på rasspecial, och jag har beställt ett fint mjukt staffehalsband från comets.se som vi ska få där!