Pelleskop-livet

För ett par veckor sen. Eller tre? I alla fall tog jag en ganska lång promenad med Ying. The one and only chinese pei from china tibro, vous savez.

Så här gick vi:



Tänk så praktiskt, i fall nån vill ta en litterär pelleskop-promenad. Ganska precis en mil blev det. Kanske jag kan sälja guidade turer?

I alla fall så - tro det eller ej - fotograferade jag också.



Jag gillar särskilt den ljust turkosa remsan strax över horisonten. Å, dessa färger - jag blir alldeles nipprig av vissa färger, och av vissa färger ihop med andra färger.
Men nog om detta.



Yings halsband är precis så tajt som det måste vara för att herrn inte ska slinka ur det när han så önskar (=för det mesta). Det här halsbandet är så anordnat att man kan inte "ta av Ying halsbandet" utan i stället måste man "ta Ying ur halsbandet" medest origami, ungefär. Sablar också, säger Ying, och lurar på nya Houdini-konster.





-Fluntimlet tycker om att ta bilder. Man får väl göra henne en liten glädje ibland, säger Ying. I sin godhet.



Ying skakar på sig. Flappflappflappflappflapp, låter det.



Om jag använder ett koppel som är dryga 3 meter, då drar Ying inte. Han går ut i full längd men utan att kopplet sträcks. Det är uppenbarligen så att han skäms för mig och vill ha mig på behörigt avstånd bakom.





Käkar snö. Bäst att passa på.





Tigger kräver att få bli avkonterfejad varje dag.
Även i inlägg om bara bara Ying.
-För jag är också sines, säger tigern.