Jag sa ju det!
Att Yingen är som en katt, alltså. Jag har försökt få honom att lägga sig rakt vid min sida, men han bara snor runt och lägger sig framför i stället. Så nu prejade jag in honom mot ett köksskåp - i utgångsläget satt han mer el. mindre som i ett skruvstäd mellan mitt bastanta ben och den något mindre bastanta köksluckan (ikea). Men när jag sa "ligg" så lyckades han ändå liksom vrida sig runt - och lägga sig framför. Dessemellan är han minsann klumpig som ett gammaldags kylskåp. I övrigt kan nämnas att det är verkligt luttrande att träna med en hund i taget medan de andra två hela tiden försöker knycka den tränade hundens belöningsgodis. Och aldrig efterkommer de mina kommandon så snabbt som när dessa är ägnade för någon annan. I övrigt är alla tre verkliga småungar idag - de futtiga minuters arbete jag lyckas klämma in ligger de bara och glor på mig med runda sorgsna ögon. ALDRIG får vi göra nåt roligt eller ens gå ut och kissa! säger deras blickar anklagande.