Det finns fler!
Alltså fler än jag som tycker att agility är småtramsigt - det värmer mitt hjärta, det gör det. Nu ska ju visserligen Jazz o jag faktiskt vara med i en officiell agilitytävling men det är en eftergift från min sida, eftersom Jazzen dels älskar agility och dels är väldigt duktig på det (och så förekommer det ingen tandvisning där, stort plus. Gäller bara att ta sig igenom inmätningen utan skandal). Men som sagt, det är inte min grej! Jag borde nog ha skaffat några andra hundraser för min håg står helt till lydnad och bruks. Och här sitter man med en russlare, en pinne, en pej och en staffie!! Varför gör somliga det så svårt för sig?!