Pelleskop-livet

 

 

Betty upp i dagen!

 

Mellanbarnet, nedan kallad Mel B. (rätt åtna), befinner sig som kanske är läsekretsen bekant i Beijing. Eller Peking. Kina, ni vet. Hon försöker med icke ringa framgång lära sig det kinesiska tungomålet samt är städslad som engelsktalande språkkompis åt en nioårig gosse, rätt välartad av allt att döma. Såväl gossen som Mel B., för den delen.

 

Jallafall - den här familjen är något alldeles extra till högdjur. Det has tjänstefolk och bilar och bostäder in absurdum, att icke tala om stålar. Och ungar - åtteminstonde tre söner har jag räknat in, och det tycker jag är rätt bra jobbat med tanke på ettbarnspolitiken.

 

Nåja, denna familj skall nu flytta till New Haven därför att en av sönerna (nr två i ordningen, TROR jag) skall begynna sina studier vid Yale. Mel B. vill inte flytta till en mindre burgen kinesisk familj (hon har bekanta i ungefär samma sits som hon själv som framlever sina dagar i fönsterlösa skrubbar osv. i stället för å marmor, under kristall på 1000 kvadratmeter, som Mel B. själv), så hon ämnar sig hemöver i början på augusti. Ärligt talat är hon less på kineser, vilket inte är så konstigt. Därmed icke sagt att Mel B. är rasist, hon är bara kulturkrocksskadad. Det går över - snart vill hon säkert dit igen.

 

Hur som helst - familjen packar. Eller rättare sagt - tjänstefolket packar. Pappan syns aldrig till, lillpojken gör mest hyss och mamman sitter i en fåtölj och leker med sin mobil (när hon väl har stigit ur sin paulun, frampå eftermiddagen) - skriker ibland nåt ovettigt åt husan. Mel B. hålls ungefär som väskhund - tas fram och gullas med ibland, får förevisa nån konst, sen får hon se till att vara ur vägen, bara.

 

Men så hände det sig igår att Mamma Högdjurskines fick besök av en annan Fin Kinesisk Fru och då kom de på att det skulle ju vara himla skojsigt om de också packade. Så utomordentligt lustigt, Fina Frun tar ett föremål och stoppar i en kartong!! Instagram-moment, eller hur? Selfie av Mig som Gör Nytta, hur lustigt är inte det!!! (Och hur j*kla jobbigt är inte det för personalen som därmed inte bara skall packa allt j*dra elände under översköljande otidigheter utan dessutom måste gå ur vägen för Fina Fruar som gör sig lustiga och ställer till ännu mera oreda. Dagmar Ebbesen, var är du?!).

 

Hallå! skriker nu pelleskopläsaren, vad hände med hundnytt?!! Och det med all rätta, förstås, men lugn, bara lugn. Jag skall nog få ihop det igen, lita på mig.

 

För - ni vet Ying? Världens sämsta kines, luddbollen (ludd såväl på som i bollen)? Han är ju från Kina, right? Och han är ju helt j*dra nipprig, right? Eller kan det vara så här, egentligen: Ying är Fint Folk. Ying tar inga order, Ying GER order (ge mig kex. Nu). Men så ibland när jag, som igår kväll, kastar en apportbock och säger: -Ying, apport! då tänker Ying att det vore ju faktiskt himla lustigt om han, YING, faktiskt skulle hämta den därna bocken, och liksom GÖRA SOM MÄNNISKAN SÄGER!! Haha,himla lustigt! tänker Ying, och så hämtar han apportbocken, gör en snygg ingång och håller föremålet tills jag säger "loss". I sin egna lilla jyck-värld har nog Ying ett eget instagramkonto där det finns fullt av såna där lustiga selfies, där Ying leker att det är matten som bestämmer, bara för att hon är så gullig när hon tror att hon är nåt. Liksom.

 

Fast när finfolks-Ying har lekt så där, att det är matte som bestämmer, en liten stund, då tröttnar han och tycker att vi måste se till att ha ordning på hierarkierna för vem katten vet vad som kan hända annars, klasslöst samhälle eller nåt annat nedr läskigt, och då liksom viftar han mig åt sidan som nåt som är så där litet pinsamt så man inte vill riktigt låtsas om det och så återför han mig till ordningen igen. -Sådärja, nu räcker det. Nu får du leka själv, men se till att inte störa mig.

 

Jag VET ju inte om det är så. Men Ying är snart åtta år, och under de snart åtta år jag har känt honom har det varendaste eviga dag hänt konstiga saker som jag inte alls förstår, TROTS ivrigt studium av alla möjliga hundpsykologiska verk. Och det är klart att jag egentligen vet att att "nationalkaraktär" är ett omdiskuterat och numera förlegat begrepp (enligt wikipedia i alla fall), men det skulle verkligen förklara en hel del, skulle det. Och det skulle kännas så skönt i min hundägarsjäl att få fastslå en orsak till att Ying är som han är. Alltså: Ying är KINES. Kinaman från Kina-Tibro. Risätare.

 

Eller kanske bara: Ying är överklass. Deal with it.

 

På väg hit klickade jag av ren nyfikenhet in mig på "Bloggskolan" (tänk vad det finns ändå!). Jallafall: lektion 1 - uppdatera, vet du vad!

 

Så nu ser jag trumpen ut, men uppdaterar gör jag.

 

Idag är det midsommarafton - det tar vi lätt på. Maken överraskade med grundligt tillagad och god sen lunch eller tidig middag; det var högst förtjusande och alldeles lagom mycket festligt. Han har även utlovat jordgubbar och glass litet senare så här är det livat värre!

 

För övrigt är det hundpromenader och romanläsning som gäller. Jag har lämnat in Ruggiga Uppsatsen till handledaren och känner mig liksom upphängd och nersläppt. Minsta B har sommarlov. De e luuuuungt, som en del säger. Väldigt "lungt".

 

Till min glädje har jag lyckats få liv i knaskameran Yashica EZ Digigal F521 som är rena plojen men verkligen en stor favorit hos mig.

 

Epileptiskt sinnade personer, och sådana som lätt får migrän, varnas för nedanstående bildflöde!

 

Äntligen har det hänt, äntligen har min idoga träning kommit till användning: vi har sprungit i VM! Vårat fortaste!

 

Synd bara att vi sprang åt fel håll, och för den delen att det inte var ett spring-VM utan ett motor-VM. Men annars är jag fullt nöjd med vår insats.

 

Det hände sig nämligen igår morse att vi tog vår vanliga helgpromenad - ridskolan, regementet, myran, hem. Men när vi hade gått tre fjärdedelar av vägen så stod vi i ett enduro-VM. Duh!

 

Samtal med en funktionär gav vid handen att vi lämpligen borde vända om och gå samma väg tillbaka. Lämpligen, men inte nödvändigtvis. Vi kunde även få lura vid den smala järnbro som går över motorvägen och som i tävlingen överfors av motorcyklister (a.k.a. hulliganer) i en ryslig fart, för att liksom KASTA oss över bron i full rulle därest lucka uppenbarade sig.

 

Sagt och gjort - galen endurofarare for i full fart över bron, ingen mer i sikte, vi SPRANG! Vårat fortaste, alltså, och som sagt. Och en ny motorcyklist dök upp, full rulle, mot oss, mot bron som är så smal - så vi la på ett extra kol och for som skjutna ur en kanon över bron, kastade oss ner till höger in i nåt buskade och missade motorcykeln men en decimeter eller så. Eller om det var den som missade oss.

 

Funktionärerna skrattade så de kiknade. Fast sen tyckte de att vi var i fin form, eftersom jag faktiskt var alldeles pratbar omedelbart efter att jag hade trasslat oss ur buskagen. Jojo, kondis har jag, och intervaller har jag tränat. Fast inte med fyra hundar i snöre och inte med de jädra rund-under-fötterna-skorna på mig. MBT-sandaler, om ni vet. Världens fulaste skodon, tror jag.

 

Hur som, mitt CV haver jag nu reviderat. "Har sprungit i VM" står det som första punkt under rubriken "Övrigt". Man behöver ju inte precisera VILKET världsmästerskap.

Alltså - vi lever. Pigga och glada och livet traskar på i sina vanliga gängor.

Men jag har knogat på med vidrig uppsats - tills jag ryckte in som extralärare och det blev fullt upp av den sortens i stället. Så nu är jag FORTFARANDE inte klar med uppsatsen. Nåja, den skall ventileras och opponeras på i början av augusti, så läget är någotsånär under kontroll; det är bara det att mitt lilla huvud är någon annanstans än här i pelleskopet.

 

Vad tid återstår efter läs och skriv och läraråterhämtning får förstås åtgå till hunddjuren. Vi traskar och leker och slöar i solen. Fast idag ser det ut att bli åska...

 

För övrigt har jag passat på att springa en hel del också, nu när det har varit så varmt. När man börjar bli echaufferad redan innan man hinner utom grinden, då är det skönt att motionera - inga kalla stela leder som knakar och har sig. Däremot är jag slarvig med att dricka tillräckligt efteråt, och får därmed gärna huvudvärk och ett lätt illamående. Undrar hur mycket vätska man gör av med på, som igår, 90 minuters springpass mitt i solen?

 

Nåja, nu vet ni - alla hundar mår finfint, även Olle som har återgått i tjänst som pensionärshund. Rapporter inflyter dock regelbundet om att Olle trivs finfint och även sprider trevnad omkring sig.