Pelleskop-livet

Nä tack, hellre köttbulle, säger Ying. Vår människoätande kines fyller 4 år idag. -Göbbe! säger Tiger, som har 2 veckor kvar till sin fyraårsdag.
Vi har firat genom utdelning av köttbullar och sprillans färska Frolic, samt en promenad till klubben för därstädes förekommande agilityträning. Så här är det: när jag tränar Ying i agility blir jag jättetrött i huvudet och Ying blir så trött så han blir alldeles vimsig. När jag tränar Tigg i agility blir jag jättetrött i kroppen och Tigg blir inte trött nånstans. (Pepp o Jazz fick stanna hemma enär det förelåg risk för förnyat skyfall.)
Men: nu klarar Ying fyrapinnarsslalom GANSKA bra. Och ibland hoppar han över det hinder som jag siktar på. Och faktiskt: han är jätteduktig på kontaktfälten!



Och inte Ying hette Dr Sju så skulle han heta Rackham den Röde. Eller Rackarn den Röde.



Tigg missar ALDRIG ett kontaktfält!



Tungan rätt i mun. Eller utanför. Blå i alla fall.





Två olika sorters platsliggning.





Min stiliga dårpippi!

Jag har en liten läxa: att skriva en text om en lärare jag minns. Så jag har tagit en liten promenad längs minnenas allé, och nu gäller det bara att välja bland följande.

En sprillans ny småskolefröken med korkskruvslockar och kortkort. Hon trodde på fri uppfostran så varje eftermiddag när elevskaran hade tillbragt dagen med att leka inte-nudda-marken på bänklocken brast hon i gråt och måste tillkalla rektor, vilken fick raseriutbrott och nöp samtliga elever i öronen.
En mellanstadiemagister som fick glasartad blick och fradga kring munnen när det var dags för sexualundervisning.
En kliniskt schizofren franskafröken som skrämde slag på sina adepter och väste som en orm. Inte ens på franska.
En samhällskunskapslärare som gjorde fog för beteckningen "Grottmannen" - stort rött hår, stort rött skägg och ingen deodorant nånsin. Men jag minns fortfarande "det allmänpolitiska läget på det in- och utrikiska planet"...
En musikmagister som spelade Jimi Hendrix på högsta volym och hällde färgat vatten i OH-apparaten. Samt slängde ut Tomas N. genom ett stängt fönster.
En svenskafröken med rödflammig hals och gäll röst och noll koll. Hon satt på katedern och läste morgontidningarna medan vi fick roa oss bäst vi gitte.
En enbent matematikmagister med tvångssyndrom - elev som gäspar eller försöker kväva en gäspning får sin stol omkullvält. Med ombordvarande elev.
En fysikmagister med nylonskjorta ovanpå brynja, en halv tub brylcreme per dag samt en förnekad hustru. Och en fäbless för att låta de mest välutvecklade flickorna följa med till materielrummet...
En gympafröken som såg ut som Alice Timander och lät oss dana våra kroppar med både ljushopp och idlagymnastik.

Men så småningom blev det i alla fall dags för gymnasiet och därmed några nya pärlor:

En svenskafröken cum klassföreståndare med ingen hörsel och inget minne men bra många år på nacken.
En latinfröken med midjelångt hår, bjällror på skorna, dubbelt boende och stort intresse för det sena 1900-talets romerska gatuliv. På flickfronten.
En kedjerökande tyskalärare som tog 5 rökpauser på en 40-minuterslektion. Därmed fördjupades klassens sociala liv.
En engelskafröken som var inkompatibel med ordet "du" i både in- och utgående riktning. Rackarns vad vi blev duktiga på att bygga om svenskspråkiga meningar!
En filosofilärarinna med plötsliga humörsvängningar men utan hämningar. Fick sedemera bäckenbenet brutet av sin make (se nedan) under utforskande av sexuallivets (ev.) möjligheter.
En historielärare med två uppsättningar kläder. Den ljusblåa skjortan kom ungefär samtidigt som lärkan. Gift och utomordentligt sammanlevande med ovan.

Jag tror jag skall ändra titeln på min text till "Fördelar med hemskolning".

Å andra sidan - alla dessa lärare tjänade ju bara som en uppmjukning och förberedelse för vad som komma skulle.

För sen - sen började jag vid Universitetet...

Två Tigerpromenader, en på Dyarna/Gröngarn och en i Vattenparken. Tigers bästa nöje på sista stället: hittar en bro där massor med änder ligger och slöar. Tigern stannar och inväntar matte, ser förväntansfull ut (som inför "rutan"). Och kan ni tro - matten säger: -Ta dem då! och Tiger far iväg under ivriga skall. Alla änder sprätter åt höger och vänster, uppåt och nedåt, Tigern kommer tillbaka och är glad som en lärka. Men observera: jag ser noga till att det inte finns några småttisar bland änder och jag VET att Tigern inte försöker bita nåt flygtyg, han bara skingrar dem. Och dessutom: han gör INTE så om han inte får tillstånd först. Så därmed kan jag ha honom lös bland änder och slikt. Men det är klart att man inte bör låta hunden göra så... om den inte är så rysligt söt som tigern, förstås!
Nå, nu till bilder. Tyvärr inga på andmöljningen.





Ganska fint, tycker jag.



Vilken utsikt!



Hitta hunden.



Hundarna tror att detta är en i en rad numrerade hundtoaletter. Fel! Jag har fått lära mig att det är markeringar av lotter för humleodling. Förr i världen fanns det såna lotter här, till fromma för stadsborna.





Det var Gröngarn och Dyarna det.
Men när man ska till vattenparken kan man lämpligen parkera vid ishallen (och känna ett saknadens tjong!), sedan traska över en migiljon fotbollsplaner varav en med konstgräs (konstigt gräs, säger Tigern) samt sedemera förpassa sig in bland vatten och sånt. Najsigt, som det heter.



Das Pipböllchen var förstås med.



Men kasta nån gång, människa!



Äntligen en bild som jag är riktigt nöjd med! Nä, rent av STOLT över. Som ni förstår såg jag litet underlig ut när jag knäppte...



Med slangbitarna tränar vi raka skick i uppletande. Jojomen.

Nedan: ser ni den lilla lilla hunden som spejar?











Snart får jag döpa om bloggen till Tiger-bloggen...

Full koll!

Rensning bland bilder från de senaste två vickerna, unjefär.
Här litet Peperoni:









Och så vill Peppar skicka en särskild hälsning till ZIGGE med familj. Matte med familj hänger på.

Jag hålls med storstädning och ommöblering av sovrum. Suck.
Grejer överallt, damm överallt - och BÖCKER!! Och så en tre, fyra hundar i det.
Hur som haver så har makens säng stått intill min, utan make i, forever and ever. Fast maken själv sover på bottenvåningen. Jag säger att han snarkar, han säger att han inte snarkar... Det må vara hur som helst med den saken, nu har sängen i alla fall åkt ut. Järnspikar, vad med plats det blev! Plötsligt kan man nästan röra sig i rummet, och då blev det betydligt enklare att städa. Säck på säck med kläder fraktas till B&F - äldsta barnet hittade en Marc Jacobs-kofta som hon räddade åt sig själv. Men ändå - skynda fynda på B&F i vår lilla köping!
Natten till idag hade vi alltså bara en säng att dela på, mina hundar o jag.
Ying la sig som vanligt vid mina fötter - han positionerar sig i förhållande till matten oberoende av sänglägenhet.
Tiger o Pepp däremot, de saknade det gamla arrangemanget med en säng för oss samt en säng till för dels alla mattes saker och dels oss. Som de liksom har kunnat spilla över i.
Det blev ett ojande och pysslande hela natten.
Upp och ner i sängen.
Morr under täcket. (Morr= just morr, inte maken, fast han också brukar kallas Morr).
Peppar ner och Tiger upp. Tiger ner och Peppar upp. Och Ying suckar och gnorfar.
Jag också suckar och gnorfar.
Snart är det natt igen.

Det var en gång en mamma som sa till sin lille gosse: -Nu är det dags att gå till skolan, min vän!
- Tss, det kan du glömma! sa gossen och sköt kepsen längre ner i pannan, ty han var av den mer vanartiga sorten.
Då gick mamman till riset och sa: -Snälla ris, kan du basa gossen för gossen vill inte gå i skolan?
- Nä, det vill jag inte, sa riset.
Då gick mamman till elden och sa: -Snälla eld, kan du bränna riset för riset vill inte basa gossen och gossen vill inte gå i skolan?
-Nä, det vill jag inte, sa elden.
Då gick mamman till vattnet och sa: -Snälla vatten, kan du släcka elden för elden vill inte bränna riset och riset vill inte basa gossen och gossen vill inte gå i skolan?
-Nä, det vill jag inte, sa vattnet.
Då gick mamman till oxen och sa: -Snälla oxe, kan du dricka upp vattnet för vattnet vill inte släcka elden och elden vill inte bränna riset och riset vill inte basa gossen och gossen vill inte gå i skolan?
-Nä, det vill jag inte, sa oxen.
Då gick mamman till slaktarn och sa: -Snälla slaktare, kan du slakta oxen för oxen vill inte dricka upp vattnet och vattnet vill inte släcka elden och elden vill inte bränna riset och riset vill inte basa gossen och gossen vill inte gå i skolan?
-Nä, det vill jag inte, sa slaktarn.
Då gick mamman till repet och sa: -Snälla rep, kan du hänga slaktarn för slaktarn vill inte slakta oxen och oxen vill inte dricka upp vattnet och vattnet vill inte släcka elden och elden vill inte bränna riset och riset vill inte basa gossen och gossen vill inte gå i skolan?
-Nä, det vill jag inte, sa repet.
Då gick mamman till råttan och sa: -Snälla råtta, kan du gnaga av repet för repet vill inte hänga slaktarn och slaktarn vill inte slakta oxen och oxen vill inte dricka upp vattnet och vattnet vill inte släcka elden och elden vill inte bränna riset och riset vill inte basa gossen och gossen vill inte gå i skolan?
-Nä, det vill jag inte, sa råttan.
Då gick mamman till katten och sa: -Snälla katt, kan du äta upp råttan för råttan vill inte gnaga av repet och repet vill inte hänga slaktarn och slaktarn vill inte slakta oxen och oxen vill inte dricka upp vattnet och vattnet vill inte släcka elden och elden vill inte bränna riset och riset vill inte basa gossen och gossen vill inte gå i skolan?

(Här har man fått lära sig att katten mot en erkänsla av Ett Fat Grädde agerar torped för modern och därmed igångsätter den händelsekedja som slutligen får gossen i skolan. Historieförfalskning kallar man sånt!)

- Nä, det vill jag inte, sa katten.
Då gick mamman till Jazzen och sa: -Snälla Jazz, kan du bita katten för katten vill inte äta upp råttan och råttan vill inte gnaga av repet och repet vill inte hänga slaktarn och slaktarn vill inte slakta oxen och oxen vill inte dricka upp vattnet och vattnet vill inte släcka elden och elden vill inte bränna riset och riset vill inte basa gossen och gossen vill inte gå i skolan?
-Tja, det kan jag väl, sa Jazz. - Men varför är det bara katten som ska ha däng?

Och:
Jazzen på katten och
Jazzen på råttan och
Jazzen på repet och
Jazzen på slaktarn och
Jazzen på oxen och
Jazzen på vattnet och
Jazzen på elden och
Jazzen på riset och
Jazzen på gossen och
gossen i skolan med språng! Och
Jazzen efter och
Jazzen på fröken och
Jazzen på rektorn och
Jazzen på gossens klasskamrater och
Jazzen på mattanterna och
Jazzen på skolkuratorn och
Jazzen på talpedagogen och
Jazzen på slöjdmajjen och .......

I födelsedagspresent, fast i förväg, fick jag av min moder ett besök hos älgarna i Gårdsjö. Och nu kommer äntligen några bilder.





En liten femveckors. Nästan så man vill ta hem!



Mamman (småälgarnas, inte min!) i närbild.



Samma mamma. Rart överbett.



Grabbarna Grus.









Köp 2, betala för 1. Om du får ner dem i samma hink, alltså.





Stormogulen själv, Gunde, kommer traskande. Jag kände mig ganska liten och började plötsligt att grunna över om det var en så särskilt bra idé att sitta alldeles oskyddad bland en massa älgar. Stora!



- Döda, eller inte döda, det är frågan, tänker Gunde. Trodde jag.





Nå, jag kom undan med livet i behåll, alldeles obiten och osparkad.
Men det var en riktig upplevelse att klappa älgar (smetig päls) och klämma på mulen (litet som Yings). Och en aha-upplevelse att se hur deras "husse" hanterade älgarna. En blev litet purken när mathinken togs bort, och började pendla litet med frambenet och la öronen bakåt. -Lägg av med det där! sa hussen och älgen såg ut som en tjurig tonåring men gjorde som han blev tillsagd. Litet som hundarna!
Det som mest gjorde intryck på mig var annars att älgar, förstås, har mimik! DET hinner man då aldrig se när de dyker upp i skogen!

Hur som helst kan jag varmt rekommendera ett besök på Gårdsjö Älgpark. MYCKET bättre än älgjakt!

Nåja...

Man är ju inte alldeles tappad bakom en vagn - klart man har två (eller tre, eller fyra) kameror med sig på en ordinär kvällspromenad! Och här har Jazz fastnat litet bättre.
Alltså: kvällspromenad för ett par dagar sedan, featuring Jazz och Tiger.







Käcka moln! Men de försvann snabbt.





GLAD!!

6 meter vidd i kjolen - 6 miljoner fula ord gick åt vid anbringandet av densamma.
Resten var lätt som en plätt!
Nu ska jag snart börja med den Riktiga, den som den här var provmodellen till.

En kväll var det dags för bara Jazz och Tigger att följa med på promenad, med lösspringning och allt.
När sånt ska praktiseras tar jag helst inte med de andra två hundarna, eftersom Jazzen gärna sticker efter nåt vilt. Och därvid tjänar som inspiration för andra.
Tigg blir visserligen en aning inspirerad han också, men inte mer än att han kan avstyras...
För övrigt: varför finns det så få bilder på Jazz?
Jo för han är även lugna dagar alldeles omöjlig att få på bild.
Kanske en halv svans här, ett sladdrigt öra där...
Och nu är han värre än vanligt eftersom han envisas med att på egen hand söka utrota mellansveriges hela bestånd av flugor...



Kolla - alldeles stilla! Men iaktag blicken - Alltid Redo!



När jag ropar in båda småhundarna väntar Jazz alltid tills Tigern är halvvägs framme - DÅ sätter han en jädra snurr!
Jag tror faktiskt att han tycker om att springa ikapp...

Häromdagen tog jag en cykeltur med Ying.
Som det är ganska svårt att cykla, i synnerhet där jag for omkring, och fotografera samtidigt blev det inga såna bilder.
Men litet rörelseoskärpa kan jag ändå bjuda på.
Apropå: kameran är Yashica EZ F521, något moddad. En riktig liten Darling, som det heter!
Först cyklade vi alltså till skogen, mit dem Hund im Schnor, eller hur det heter. Alltså med hunden i snöre. Snäll som en ärta! Väl på plats sa jag: -Spring fri, Diablo! enligt mellanbarnets formel, släppte hunden och gav mig själv i kast med diken, jätterötter, fallna träd, geggamojjahav o annat tocket.
Det var värst första gången jag fick totalstopp i 3 dm dy - redan andra gången kändes det som hemma. Och hur som helst: nästa gång fick jag hoppa av hojen i en halvmeter klart vatten så då blev jag ren igen.
Men kors vad jag blev trött!
Därför parkerade jag cykeln och tog en skogspromenad med min trogne kumpan i stället. Och kunde fotografera.



Ying var så upplivad av springturen bredvid cykeln att han kom när jag ropade. En ny och ganska märklig känsla.

















Jag gillar verkligen att plåta Ying så här - luddig i konturerna och vinjetterad. Precis som han är!

En annan dag fick Peppen följa med mig o maken till lilla sagostaden Sigtuna. Sicket ett turistnäste det har blivit!
Vi träffade en snäll tysk farbror som undrade om Peppringar verkligen är så farliga som det sägs. Han tyckte nämligen att de har så snälla ögon. Peppar fick visa att såna hundar inte är farliga alls.
Många ruiner tittade vi på - äldre än jag!!







Vad GÖR matten?!



Innanför citronskivan hade maken sitt rum när han var liten palt. Numera rymmer huset hotell.

Oj, det är redan länge sen nu - ett par veckor? Mer?
Men min dator har varit lika utan energi som jag, och min energi har bara ibland räckt till för att få låna makens dator. Och minsta barnets dator vill inte emottaga mina bilder. Och äldsta barnets dator kan man se sig i månen efter...
Men ändå - för ett par veckor sen, eller mer, gick vi en bit på Upplandsleden. Äldsta barnet, jag och fyra hundar. Från Ytterkvarn till Valsbrunna. En så vacker och lagom lättgådd etapp, helt utan trista landsvägsavsnitt.
Tre och en halv timme traskade vi på i lagom takt. Mitt i dök Härledgården upp, som gjord för en matsäckspaus.











Nog vågar man slockna en stund när Ying ser så alert ut!

Kommer ni ihåg att det var jättevarmt ett tag?
Nä, det är knappt man minns. Men det var det i alla fall.
Matte ställde in ynk-kameran på "dia" och fotade tiger i kort spad.









Minsta badbarnet med badkamrat.



Svansen i topp,
än finns det hopp!



Fast mark under tassarna. Bytet bärgat.





Sand typ överallt. Då måste man förstås -



BADA!





Titta på den galna blicken! Skulle DU köpa en begagnad bil av denne man? Nä, jag trodde väl det.



Summa summarum: Tiger blir visserligen blöt när han badar, men ren blir han knappast.

Tralala, vi traskar på i frid och fröjd. Men så:



-Nä, nu GÖR vi nåt!! säger Tigern och hoppar och bits.

En kväll tog Peppar och jag en tvåtimmarspromenad allntes själva.
Faktiskt nästan ensamma i hela stan.
Det kom litet stänk i luften men var snarare för varmt än för kallt, och klockan var inte mer än runt 18 när vi började.
Ändå så tomt över allt.















Blå staffe. Har badat i nåt obeskrivligt.





Koppel igen, tyvärr.

Tigern har läst och läst och till slut blivit alldeles trött. Tidningen Brukshunden är det han har slocknat i.



Artikeln han fördjupade sig i (haha) handlade förstås om vattenträning.

Idag kan vi vattenträna hemma i trädgården.

Skyfall!

Vatten upp över anklarna nedanför trappen!

Ombyte till torrt efter posthämtning!

Jag satt och tittade på bilder av s.k. kinesiska lejon - de är egentligen en blandning av hund-lejon-drake, kallas fu- eller fo-hund och anses skydda mot allt ont för att i stället bringa lycka.
Vi har som tur är vår egen fu-hund!!



MAGNIFICO - eller hur?!









Suck, gnorf och fall på sida i gröngräset. Matte är så JOBBIG med sina förbaskade kameror. Alltid. Man kan ju inte hjälpa att man är snygg...

I alla fall - Ying närmar sig med stormsteg sin 4-årsdag.
Ibland hör man: -Sex år får man väl vara rätt nöjd med om de lever! Om pejer, alltså.
Då knäpper man av och försöker koncentrera sig på att man faktiskt har läst nånstans om en pej som var tretton och still going strong, som det heter i dessa tider av språkligt armod.

Kom ihåg det Ying: TRETTON år. Och sen kräver vi att du hemsöker oss från andra sidan!

Fast förresten - vad är det för fel på att bli sjutton år, till exempel?

Jag tänkte läsa högt för gossarna ur en bok av ständigt aktuelle Stieg Trenter men se det gick inte alls för alldeles omgående blev en foxterrier ihjälslagen.

Och på TV hörs ibland reklam för tiger-sågar. Att det får finnas så hemska saker.

Sen var det nån pitbull som hade nästan ätit upp en människa. Fast det visade sig sen att det var en rottweiler. Som åt alltså, inte så blev äten.

Anticimex-mannen var här i förra veckan och dräpte invånarna i tre getingbon. Kanske är det dessas vålnader som nu beter sig högst otrevligt varhelst man slår sig ner i solen? Eller är det hämndlystna ättlingar, bosatta på annan ort? Otrevligt är det i alla fall, många illpoj går det åt på en dag.

Ying var tillsammans med äldsta och yngsta barnet ute på motionstur i arla morgonstunden och har sedan varit En Trött Hund hela dagen. Precis som jag när jag ska börja ett nytt och Bättre liv och går upp tiiiidigt, motionerar och sedan inte är talbar förrän 24 timmar senare.