Publicerad 2009-09-22 14:20:55 i Allmänt
I morse förlade vi promenaden till det närbelägna elljusspåret. Den idén var vi inte ensamma om.
Det var liksom kö till skogen: minst ett dagis, en hel låg- och mellanstadieskola samt delar av två högstadieskolor. För resp. utedag, skoljogg och orientering.
Liiitet jobbigt tyckte hundarna först, de fick träna på att ligga stilla medan en miljon barn passerade förbi dem bakifrån. Jazz slapp den övningen för han är skrajsen, i stället fick han sitta fot intill mig. Det gick så bra så!
Sen traskade vi runt i vilda skogen. Där mötte vi bara några enstaka vilsekomna orienterare. Men småpojkarna måste ändå gå kopplade. Trist men nyttigt.
När vi kom ut på elljusspåret igen formligen kryllade det av småttisar, som alla ville hälsa på hundarna. Och det är ju alltid nyttigt. Hundarna får träna på barn och barnen får träna på hundar, bra och nyttigt båda delarna.
Ett par små jäntor ville så gärna så gärna fråga en sak fast de vågade inte riktigt. Men jag minns väl hur det var så jag frågade alldeles självmant om de möjligtvis ville hålla i småhundarnas koppel. Och det ville de. Jazz och Tiger blev ganska konfunderade men skötte sig bra. Några litet större barn ville prova att hålla i Ying resp. Peppar också, och det fick de under mitt noggranna överinseende och stränga order om att genast släppa kopplet om nån av hundarna började dra för hårt. (För de kommer genast på inkallning men de kan lätt dra omkull en unge.)
Ibland stod det nån lärare längs vägen och kontrollerade så allt gick schysst till - alla såna lärare måste noga informeras om hundarnas namn och ålder och duktighet och snällhetsgrad samt hur länge resp. unge hade hållit i kopplet och allt annat nödvändigt.
En dryg kilometer framfärdades vi på det sättet - i sakta mak och liksom framburna av folkets jubel.
Och jag höll inte på att dö ens, fast jag tycker illa om barn!
De var faktiskt riktigt resonliga, allihopa. En av dem frågade hur gammal jag är och när hon fick veta det blev ygena allntes runda: - Å kära nån! Å lever ändå! Å kan gå i SKOGEN till och med. De e väl underbart, ändå!
Hon lät precis som nån liten Krösa-Maja, men hon hade ju i princip rätt: Kära nån, va de e underbart, ändå!
Av dessa övningar blev hundarna a) väldigt tacksamma att åter få gå i mattens ledband och skötte sig därmed som små söndagsskolepiltar hela vägen hem samt b) utomordentligt trötta. Till och med tuggningen av frukosten lät sömnig och sen har de sovit tämmeligen oavbrutet.
Publicerad 2009-09-21 11:51:07 i Tigger
Jo, allt svammel om namn och sånt är förstås tillkommet bara för att jag skall slippa redovisa gårdagens övningar. Men nu tar jag mig i kragen.
Det gick alltså - sådär.
Platsliggningen.
Gick åt skogen.
Jag kan meddela att tre minuter tillbringade bakom ett tält är låååånga! Och man blir inte glad när man kommer tillbaka och upptäcker att ens lilla buse, som ligger fint med hakan tryckt mot marken, ligger 20 cm längre fram än övriga hundar...
Nämligen: Tigger hade rest sig upp, tagit ett par steg framåt och sen lagt sig ner igen. Nollkommanollnollnix poäng får man då.
Min omedelbara tanke var att nu far vi hem och sk*ter i det här, men jag tog mig samman och genomförde faktiskt hela tävlingen. Det gick så här:
Fritt följ: 8 (missade sättande i en halt, släpper pos. i språng)
Läggande: 10
Inkallande med ställande: 9
Sändande med ställande: 8,5 (vet inte vad som hände, han sprang rätt ut och in i rutan, när jag sa "stå" skuttade han ut och ställde sig till vänster om rutan. Men jag fick - vilket jag aldrig har prövat - in honom med handtecken!)
Apportering: 9,5 (snett avslut)
Fritt hopp över hinder: 10
Fjärrdirigering: 8 (fick säga sitt 2 ggr vid andra sättandet)
Helhetsintryck: 10
Summa 142,5 poäng, 2:a pris
Med tanke på att vi missade 40 poäng på platsen (för jag hade verkligen räknat med en 10:a!) så var det inte så illa. Fast han kändes väldigt trött och okoncentrerad,
Sen hade jag ju litet tankar på att strunta i tävlingen på eftermiddagen eftersom platsliggningen blev som den blev - men samtidigt är det ju bra för hunden att träna på tävling och bra för mig att träna på att inte bara ge upp, så vi ställde upp igen. Men det är möjligt att det var dumt av mig att inte hoppa över platsliggningen... Den här gången gjorde han (enl. tävlingsledaren) liksom en liten övning för fjärrdirigeringen: han studsade upp i sittande och studsade genast ner igen!
Platsliggande: 5
Fritt följ: 6 (katastrof, helt enkelt - såååå trött hund!)
Läggande: 8 (läggandet utmärkt, men dk i start för att få med hunden)
Inkallande med ställande: 7,5 (många steg)
Sändande med ställande: 10
Apportering: 9 (lätt dk vid avslut)
Fritt hopp över hinder: 9 (sitter snett vid avslut)
Fjärrdirigering: 10
Helhetsintryck: 10
Summa 157 poäng, 2:a pris
Här kändes det som jag hade en dåligt kokt kola vid min sida - jättetrött, totalt okoncentrerad, ville hela tiden springa in i tältet... Han försökte nog, men var helt enkelt så trött. Det var också väldigt varmt hela dagen - jag såg ut som en kräfta i nyllet när jag kom hem.
Nå - andrapris är ju inget jag jublar över precis men jag tycker att jag har varit hyfsat o-hysterisk i alla fall. Med tanke på hur illa det kändes och med tanke på alla poäng som rök på platsliggningarna tycker jag att poängen var riktigt bra. Och särskilt jättenöjd är jag över de båda 10:orna för helhetsintryck, och att båda domarna kom och tyckte att det var en så trevlig hund. Och det är det ju!
Men medan vi satt i gräset och väntade på prisutdelningen, småpratandes med rottweiler-, softie- och leonberger-ekipage så SOMNADE Tigern på rygg i gräset. Med alla tassarna och lilla skära magen i vädret. DET hör inte till vanligheterna!
Publicerad 2009-09-21 11:26:18 i Allmänt
I stället för att räkna får, om det tar mer än 25 sekunder för mig att somna, brukar jag hitta på hundnamn. Alltså hela kullnamn. Ibland på det vanliga sättet i bokstavsgrupper, ibland med nåt annat tema. Utomordentligt barnsligt det hela, nästan som en ponnytokig 12-åring. (Fast det är väl 8-åringar nu för tiden, 12-åringar har fullt upp med chatrum och pojkvänner).
Mina barn hittade på att finfina pitbullen Nero (som numera välter S:t Per överända och, förhoppningsvis, jagar och dräglar på Ågust S. - om denne inte finns på en lägre våning) som bara hette Nero också skulle få ett stiligt namn. Det blev Gosegullets Bamsepickadoll - jojo!
Mina nuvarande busar heter - med uteslutande av kennelnamn - Anders Statement, vilket är fånigt så det förslår, Dr Sju, vilket jag har bestämt själv och syftar på en asiatisk skurk (=annan skurk än Ying, fast lika hemsk och med lika hemska naglar), El Barro, vilket lär betyda kvarter eller område eller lera och därmed är ett mycket märkvärdigt namn, samt slutligen Made For You som är rart och ganska näraliggande. För vem mer än jag o min familj skulle uthärda lilla Jazzen?
Igår träffade jag lilla nöten Peanut, hon heter egentligen Badazz Babydoll och det tycker jag är ett fullkomligt sagolikt namn! I synnerhet som hon ser ut som en snäll liten gris. Ett annat namn som jag tycker mycket om, fast den hunden har jag inte träffat, är Attila the Bun. Haha, BUN!
Egentligen skulle man föda upp hundar bara för att få hitta på namn.
Och har man en sjuk hjärna kan man börja föda upp travhästar, för de har VERKLIGT udda namn mellan varven.
[Och mitt minsta barn skulle, om hon hade varit en gosse (urk!), ha fått namnet Hakvin eller Atle. Man får ju vara glad att jag inte fastnade för Ymer. Andra namnförslag för döttrarna voro: för nr 1 Karolin, för nr 2 Anna-Lisa eller Märta samt för nr 3 Catalin. Fast egentligen var 3:ans namn hela tiden fastställt till det som det blev, men jag var så orolig för att hon kanske skulle vara en - usch! - pojke, så jag vågade nästan inte tänka på det. Ett av hennes tillnamn betyder "Lycka" och det har hon fått just för att hennes mor höll på att gå i taket av fröjd över att hon är en hon.]
Publicerad 2009-09-19 21:30:40 i Allmänt
Igår gick vi tokvilse, jag och fyra luddisar. Jag fattar inte hur jag kan komma så bort mig, särskilt med tanke på att jag redan är så pass bortkommen.
Världens moras hamnade vi i - INTE kul att gå med fyra korvar i koppel när dessa fyra gick på tårna och vädrade älg. Över stenkummel och ner i hålor, över osynliga diken och ner i vattenpölar. De ÄR duktiga, hundarna, det är bara det att man måste ha en mental tumme i ögat på dem.
I alla fall så började jag fundera: är det älgdödningsdags än?
För jag vet inte hur pass älglik jag egentligen är.
Fast det finns säkert nån quiz på FB: how mooselike are you?
Sen kan man köra nån automatöversättning och liksom på köpet få kunskap i frågan: hur moslik är du?
Jotack, ganska så. Ibland i alla fall.
Publicerad 2009-09-19 21:27:22 i Allmänt
Heute haben wir:
tränat med Tigern. Genrep. Hoppet gick bra. 'nuff said.
promenerat med Jazz och Peppar ner på stan. Där rådde närmast feststämning i det härliga vädret. Kanske var det det stundande kyrkovalet som gav vårt lilla torg sån glans? Hundarna var i alla fall jätteduktiga. Fick glass av en tant. Låg stilla jättelänge medan jag satt och pratade med en annan tant. Som hade mycket på hjärtat. Då ska man ställa upp!
gömt grisöron i trädgården. Ying hittade sitt själv! (De andra också, fast det brukar de göra. Ying däremot - ja, ni förstår.)
löst korsord och somnat i en trädgårdsvilstol. "Fula som stryk" säger maken om dem. Sköna, säger jag. När man väl har kommit ombord.
börjat läsa "En ängel vid mitt bord" för x:te gången. Sååå bra.
tillagat köttfärslimpa. God.
tvättat. Hängt tvätt. Tvättat. Hängt tvätt. Beordrat maken att köra en maskin. Tagit ner tvätt. Tittat på när minsta barnet stryker.
tagit en kvällspromenad med Ying och Tigern i fortfarande härligt väder, fast skymning.
plockat fram och packat allt vi ska ha med i morgon. Yikes!
duschat.
ritat mönster till och klippt till en konståkningsdräkt.
tagit ett glas vin.
A day well spent.
Publicerad 2009-09-18 09:46:50 i Allmänt
Igår var hundarna ensamma hemma i bortemot en och en halv timme.
Vilken panik!
På mig alltså - jag cyklade som bröderna Fåglum på hemvägen för att fortfortfort rädda min luddbollar från det hemska ensamhetstillståndet.
När jag med darrande hand hade låst upp dörren och slitit upp den, samt den innerdörr som skiljer två av jurren från de återstående möttes jag av lååånga sträcksiga, gäspande hundar. -Du väckte oss, vi e trötta!
Det blev litet puss, sen måste de sova vidare.
Så jag behövde nog inte ha nån panik.
Publicerad 2009-09-18 09:44:00 i Allmänt
Igår fick jag nästan en fläskläpp av först en bostonterrier, sen en labrador. Kursdeltagare. Mitt eget fel; man MÅSTE ju inte pussa på hundarna.
Alla är SÅ duktiga, jag har nog aldrig varit så i synk med nån hund som jag har gått kurs med.
Publicerad 2009-09-16 11:13:35 i Allmänt
Usch.
Idag hände det otrevligheter på promenaden.
Jazz o Tigern gick lösa medan Pepp o Ying var kopplade. När vi skulle svänga ut från en liten stig på en större gångväg stoppade jag hundarna för att gå före o se så att kusten var klar.
Fast det var den inte, där kom en jättestaffe i koppel med sin matte.
Så jag kopplade Tigg och Jazz och sen märkte jag att Ying och Peppar hade gjort löpsnaror av kopplen kring sina resp. framben så jag började lyfta deras tassar o ha mig eftersom jag förstod att det kunde komma att bli ett liv och jag helst inte ville att de skulle bryta sina ben.
Och så fick Ying korn på staffen och ryckte till - och jag TAPPADE kopplet! Ying vill bara kolla så att allt står väl till med andra hundar - han litar inte på att människor kan ta hand om sina djur - men Peppar som satt fast i Ying med grenkoppel drogs med och han är ju så osäker så han började studsa runt och trycka med nosen.
Staffens matte blev tokig, lyfte hela sin hund i kopplet och försökte springa iväg medan jag försökte få tag på mina korvar. Och Jazzens koppelhake hade jag tydligen inte fått fast ordentligt i halsbandet för plötsligt var HAN lös också! Usch.
Till slut fick jag fast mina lymlar och den andra matten kollade igenom sin hund - inga skador förstås för ingen hade egentligen "gjort" nåt, men arg var hon. -Vi får ju hoppas att han inte fick några mentala skador, sa hon och sprang iväg.
Och där stod jag och kände mig sämst i världen. (Och då bestämde sig Tiger och Pepp för att döda varandra, men det är en annan historia och alla försök i den riktningen avbröts omgående. Och grundligt.)
Ganska ynklig vandrade jag vidare.
Men litet längre fram, åter i civilisationen, höll en annan matte på att ta fram sina hundar ur bilen för en promenad och då kastade de sig ur, och stormade fram mot mina fyra (som vid det laget samtliga gick samlat i koppel). En jätteschäfer och en jätteschäferblandning som gjorde sig så stora de kunde och skrek: -Vi ska minsann äta opp er!
Men jag höll minsann huvudet kallt, var alldeles avslappnad och sa bara: -Nej pojkar, häråt går vi - och det fungerade! Inga dumheter, schäfrarna kom av sig, deras matte kallade in dem och bad om ursäkt, jag försäkrade att det var alldeles lugnt och sen stannade vi en bit därifrån så att mina duktiga uslingar kunde få godis. Och då var de alldeles avslappnade, kastade nån liten blick på schäfrarna som gick iväg på sin promenad men visade inget intresse och definitivt inga "mentala skador".
Så nu känns det liiiitet bättre i alla fall.
Publicerad 2009-09-16 09:15:31 i Allmänt
Ying fäller som en tok - trots ihärdig dammsugning (faktiskt!) så är det Yinghår överallt. När Peppar har legat och roterat på mattan ett tag är hela han brandgul och luddig.
När vi går ut på promenad går Ying och Peppar alltid i bredd och då blir Peppar också alltid orange och luddig.
Ying ser maläten ut.
Publicerad 2009-09-16 09:13:35 i Allmänt
Peppar ligger på rygg på golvet, Ying har ett stadigt tag över hela hals hals och Tigg biter honom i örat. Nu vältrar sig Peppar upp, tacklar Ying och lyckas välta Tigg över ända. Så nu är Tigern underst, Ying drar honom i ena baktassen och Peppar ligger ovanpå alltihopa. Och så ålar sig Tiger ur greppet, uppåt, och kastar sig överst i högen. Som nu alltså består av Peppar underst, sen en förbryllad Ying och överst, som en gräddklick, Tiger.
Nu kommer Jazz och säger: -Sluta genast! fast då säger jag att han ska sluta i stället och det gör han faktiskt. Han går och lägger sig och ser purken ut.
Småpojkarna ligger nu på rygg alla tre, tätt intill varandra, och sprattlar med benen samt gurglar.
Nu har de knölat sig över på mage resp. sida och verkar faktiskt sova allihopa.
En liten blixtrapport, bara.
Publicerad 2009-09-14 19:52:49 i Tigger
Titta bara! Resultatlistan från agilitycupen för en vecka sen. En sån tur att Maja har ögonen med sig. Nu blir det ju rosett, också!
Small
| Plac |
Förare / Hund |
Namn / Ras |
Klubb |
Tid |
Fel |
Tid |
Fel |
Total |
Total |
| 1 |
Carita Skogestam |
Rassel |
Roslagens BK |
31,4 |
0 |
39 |
0 |
70,4 |
0 |
| Rassel |
Jack Russell Terrier |
| 2 |
Annelie Aronsson |
Noble Art Shake And Parti |
Hallstahammar BK |
43,1 |
0 |
51,8 |
0 |
94,9 |
0 |
| Maya |
Pomeranian |
| 3 |
Anna Ödmann |
Bollefors El Barro |
Enköping BK |
100 |
50 |
58,5 |
13,5 |
158,5 |
63,5 |
| Tigger |
Jack Russell Terrier |
| 4 |
Maria Karlsson |
Noble Art Glassglow Valentino |
Kristineholm BK |
100 |
50 |
67 |
17 |
167 |
67 |
| Valle |
Pomeranian |
| 5 |
Margareta Arvidsson |
Ditte`s Joy Berry |
Heby BK |
70 |
30 |
110 |
50 |
180 |
80 |
| Jänta |
Cavelier King Charles |
| 6 |
Annelie Aronsson |
Noble Art Show Me A Parti |
Hallstahammar BK |
100 |
50 |
84,5 |
39,5 |
184,5 |
89,5 |
| Agnes |
Pomeranian |
| 7 |
Sabina Håkansson |
Lukas |
Sala BK |
100 |
50 |
110 |
50 |
210 |
100 |
| Lukas |
Blandras |
| 7 |
Ellen Kjellin |
Krappdalens Arwen |
Sala BK |
100 |
50 |
110 |
50 |
210 |
100 |
| Edda |
|
| 7 |
Gisela Hemlin |
Axbor Ariadne |
Enköping BK |
100 |
50 |
110 |
50 |
210 |
100 |
| Ida |
Borderterrier |
| 7 |
Maja Fredriksson |
Bellocean's Jerry Lee The Righteous |
Enköping BK |
100 |
50 |
110 |
50 |
210 |
100 |
| Jerry |
Dvärgpinscher |
| |
Patrik Rosendal |
SAgCh SAg(hopp)Ch Sheltiebackens Cel |
Knivsta BK |
|
|
110 |
50 |
|
|
| Ina |
Shetland sheepdog |
| |
Sandra Håkansson |
Pm Quality's Design of Glorious Girl |
Bro-Håbo BK |
|
|
110 |
50 |
|
|
| Thea |
Shetland sheepdog |
| |
Rikard Isoluoma |
SAg(hopp)Ch SAgCh FinAgCh Memus Song of Faith |
Bro-Håbo BK |
|
|
110 |
50 |
|
|
| Lova |
Shetland sheepdog |
| |
Lisa Marie Ekbom |
Beckshire Nutcracker |
Heby BK |
|
|
110 |
50 |
|
|
| Lexi |
Borderterrier |
Publicerad 2009-09-12 21:39:26 i Allmänt
Jag är väl en ärans anka - jag har ju glömt att det var agility-KM i måndags!
Som vanligt banvandrade jag in absurdum - det är ju himla hopplöst att lära sig alla krokar och svängar på en normal bana! Och dessa banor var inte normala, de var hemska! I alla fall för en sån som mig. Men roliga också!
Här visar jag helt fräckt agilitybanan:
Det var en gemensam banvandring för alla storleksklasser och jag måste tänka på två sätt: Tigg ska peppas och dras fram och Jazz ska bromsas och styras. Ett problem jag trodde jag skulle få med Jazz var hoppet efter däcket (hinder 5, till vänster), eftersom tunneln ligger rakt fram och Jazz älskar tunnlar. Men jag hojade till på honom just när han var i däcksprånget så det blev inga problem alls. Sen blev det litet tok bland hopphindren längre fram - min felhandling gjorde att han tog ett hinder åt fel håll och diskades. Men jag är SÅ jättenöjd med Jazzens insats i både agility- och hoppklassen, han gick inte "ur hand" nån gång, det är bara min bristande handling som ställer till det för oss, och i andra klassen var han för "på" och kunde inte koncentrera sig i slalomen. Diskad i båda loppen, men en jättebra insats, han har verkligen gått framåt!
Men Tigern då!
Haha, "dra fram", var det! Matte fick springa som en skållad råtta, var det! Plötsligt hade tok-Tigern sånt sug på alla hinder så det var rena snurren! Slalomen fick han göra om i agilityloppet men annars gick det riktigt riktigt bra! Men matten måste träna, det är uppenbart!
Om man betraktar denna skiss och betänker att hoppklassen, på sedvanligt sätt, gick efter agilityklassen så kanske man inser att A-hindret har burits ut och kommit att hamna ungefär mellan däcket och slalomen, fast utanför banan. Och Tiger bara älskar sitt A-hinder. Så här kommer vi i god fart genom resp. förbi däcket, in i slalomen, men så tvärvänder lille herr Russell och sätter fart mot A-hindret. Ropas in - och gör om. Efter fyra försök att springa till A-hindret tyckte jag att han hade larvat sig nog så jag bar honom av banan. Disk alltså.
Men nu till det makalösa: med detta resultat gick lille Tigerungen och blev klubbmästare i agility! Se där en riktig högoddsare! Men oj, vad min lille lus trivs högst upp på prispallen!
Publicerad 2009-09-12 21:24:41 i Allmänt
Men hur gick det med Pepparns lydnadstävlande, då? frågar sig den minnesgode läsaren
Tja, det föreföll som om platsliggning i gräs åstadkom klåda å hunden i fråga. Så då ajournerade vi övningarna.
Men nu har vi börjat träna igen, och han är riktigt taggad. Men han är en rysligt omogen tvååring, är han. Lätt att bli tokstressad och svårt att orka med alla momenten i ettan.
Det blir nog nästa säsong, skulle jag tro.
(Och Yings tilltänkta lydnadschampionat ber jag att få återkomma till.)
Publicerad 2009-09-12 21:22:05 i Tigger
Uschiamej. Snart finns det ingen återvändo mer.
Deltagarlista och PM till lydnadstävlingen har influtit. En del bekanta, både i ettan och tvåan.
Liiiite kul kanske det blir.
Men äbblans vad det går halfdant med inkallning med ställande. Ibland halvdant och ibland inget bra alls.
Men glad som en tok är lille Tigern i alla fall.
Och i morgon fyller han tre bast.
Publicerad 2009-09-12 21:18:36 i Allmänt
I torsdags provade jag på något alldeles nytt. Jag var hjälpinstruktör på grundkursen på vår klubb. Alltså ungefär som en unghundskurs.
Vän av ordning frågar sig - vad katten gör hon där, på den sidan? Hon borde väl på sin höjd vara kursdeltagare!
Ja, det är inte utan att jag själv tycker det också. Emellanåt.
Fast sen tänker jag så här:
En hel massa människor är jätteduktiga på olika saker. Fast de kan inte alls föra det vidare. Sen finns det en hel del folk som är halvbra på nåt men jätteduktiga på att utveckla andra. Och så finns det hela skalan däremellan.
Och: av naturliga skäl är de flesta brukshundinstruktörer också brukshundförare. Det blir ju liksom så. Och ibland känner man sig ganska fånig när man kommer där på kurs med sin lilla russlare och alla andra deltagare samt instruktören har rottweiler. Och har varit med i brukssvängen i 25 år.
Vidare: det verkar alltid så enkelt för instrutören. Man gör så här och så där och så tycker hunden att man är skojigast i världen och sen har man inga problem mer. Mycket inspirerande, hem och träna - och så funkar det inte alls med min egen hund och så känner jag mig VÄRDELÖS. Tappar sugen. Det är ändå ingen idé! (För med Ying kan jag ibland hålla en nyöppnad enkilosförpackning mamma scans köttbullar framför näsan, kasta en tennisboll, vifta med kamptrasa, slänga mig på marken och han är ÄNDÅ inte medveten om att jag existerar.)
Summa summarum: kanske mitt berättigande som hjälpinstruktör är just det att jag inte är särskilt jätteduktig men ändå kämpar på efter bästa förmåga, att jag har skumma hundar, och att jag ibland tycker att det är jätteroligt att träna hund och ibland tycker att det stinker.
Eller?
Publicerad 2009-09-12 21:10:34 i Allmänt
Jag är så lat, så lat - orkar min liv och kiv inte ladda in, fixa om, ladda upp bilder. Så vem vet - jag kanske bara har hittat på att jag har en massa hundar!
Publicerad 2009-09-10 21:57:32 i Allmänt
I Tyskland, som i många andra länder, finns det särskilda bestämmelser för vissa hundraser, s.k. Listenhunde. De raser som återfinns på listan är litet olika mellan de olika förbundsstaterna - och i Thüringen har man, halleluja!, bestämt sig för att hundars ev. farlighet måste bestämmas på individnivå, inte efter rastillhörighet - men pitbull och amstaff förefaller återfinnas på alla listor, staffordshire bullterrier på vissa. I Berlin är det visst fritt fram för staffar, men vår utstände korrespondent säger sig inte ha sett några. Andra Listenhunde träffar hon då och då - de FÅR faktiskt finnas till men de måste alltid vara kopplade, ha munkorg, en särskild bricka och litet sånt. Samt vara kastrerade. Äldsta barnet är en rar och motspänstig figur och pussar naturligtvis alla såna hundar. Från mamma också, törs jag hoppas.
I alla fall så träffade jag själv en listhund idag - en alldeles förtjyyysande liten pitbull/amstaffmixtjej vid namn Izzy. Hon var litet folkrädd, sa matten. Konstigt sätt att visa det på, säger jag, men OK då. Många pussar blev det. Hon fick liksom utgöra pars pro toto eller vad det heter - delen för det hela, alltså. Jag pussar Izzy och ber om ursäkt å hela världens vägnar för hur illa dessa hundar behandlas.
Jag såg nån T-tröja nånstans: på framsidan stod (kanske felciterat men andemeningen har jag i alla fall fått rätt):
Kämpa mot RASismen!
och på ryggen kunde man läsa:
Krama en kamphund idag!
Slå ett extra slag för humanismen och ge kamphunden en puss också, säger jag!
Publicerad 2009-09-04 19:32:25 i Allmänt
Mellersta barnet valde Karlstad i stället för Lund. Och nu är jag litet orolig. För jag vet att i Uppsala och i Lund tarvas det balklänningar. Som mammor kan få sy, om di e snella.
Men behövs det några i Karlstad? Och hur ska jag göra annars? Ska jag själv truttla omkring i galablåsor hemma i skogarna?
Kanske kan vi bilda en ny sektion på brukshundklubben: finklädda träningsgruppen. För ni vet: så länge man har rejält på fötterna så klarar man sig alltid!
Publicerad 2009-09-04 19:24:20 i Allmänt
Jag tänker att egentligen borde "sällskapshundar" tränas mycket mycket mera än "tävlingshundar".
En hund som man tränar för tävling kan man ju alltid parkera med ett kommando. Hundar som är "bara" till sällskap måste ha mycket mera grundhyfs. Och det är svårare att lära in än det relativt lilla antalet cirkuskonster som det i själva verket är fråga om i lydnad och bruks.
Igår var jag i skogen med Peppar och Ying. Tigg o Pepp hade haft en liten skärmytslig och Peppar kände sig svårmodig. Därför fick bullyn Tigger stanna hemma. Och det durade, så därför fick mesen Jazz stanna hemma.
Först sprang herrarna lösa av hierttans lust i skogen, men sen började det skymma och då fick de ha koppel.
Massor av kantareller hittade jag! När vi går så där och strosar i skogen och hundarna är kopplade så har jag en bestämd idé om hur de ska bete sig: de ska gå åt samma håll som jag, i samma takt som jag, på samma sida av träd och slikt som jag. Och stanna när jag stannar. Utan att bli tillsagda. Jag kallar det för att de ska "ha litet koll, va!", och det funkar för det mesta bra. Och funkar det inte så ser jag till att det gör det. Basta.
(När vi går motionspromenader längs vägar och gator och andra allmänna stråk så ska de "gå ordentligt", dvs. ingen nos skall vara längre fram än min, och de får inte stanna hur som helst. Men "fot" använder jag bara på appellplan. Då ska både hunden och jag vara koncentrerade.)
Principen för promenaden är att jag ska inte behöva använda nån armstyrka. Bara behöva stänga handen för att hålla fast koppelöglorna. Och tappar jag dem så ska det ändå inte leda till skenande hundar.
Nej, det går inte till hundra procent alla gånger, men det går bättre och bättre och man kan rent av säga att det börjar gå riktigt bra.
I alla fall, igår mötte vi en dam i skogen. Hon sa: -Å, om jag kunde ha med mig min hund också när jag plockar svamp! Jag trodde att hon kanske hade en liten valp som inte kunde gå så mycket, men det var en knappt tvåårig schäferblandning. Som bara sticker efter vilt i skogen. Och inte kan man ha honom i koppel för då drar han så det blir så jobbigt. Och inte kan man säga till honom att ge f-n i det för si då "nyps" han. Inte för att han är elak, men för att han blir irriterad. Och stor som han är så gör det ju ont. Fast han inte är elak. Så därför går damen långa skogspromenader på egen hand och korta promenader i stan med hunden. -Jahaja. Oj då. sa jag, och försökte se förstående ut.
Fast jag tänkte på en hundbekant som inte precis skräder orden. Tycker hon nåt - och det gör hon! - så talar hon om det. Man slingrar sig ibland, oavsett om man är föremål för utläggningen eller bara åhörare. Men jag önskade att hon hade varit med och talat schäferdamen till rätta.
I alla fall sa kvinnan avslutningsvis: -Men han är ju bara en sällskapshund!
Och då tänkte jag att det är väl f-n till sällskap som man inte ens kan ha med sig på en promenad! Och DU är väl f-n till sällskap som inte kan bibringa din hund grundläggande hyfs!
Publicerad 2009-09-04 19:08:40 i Tigger
Idag tog jag Tigern till en okänd idrottsplats. Gräsmattorna var som träsk!
Halvstora tunga konerna hade jag idag, och använde fotbollsstrecken för rutmarkering - rutan fick hela tiden två sidor streckmarkerade. Skickade från mellan 7 och 35 meter - bara HURRA!!! alltihopa.
Inkallning med ställande börjar se mycket bättre ut. Han har inte riktigt lika bra fart som han brukar ha i raka inkallningar, men det gör inte så mycket. Faktum är att han brukar ha så god fart så jag tror han blir döv av fartvinden!
Slutligen några fjärrkommenderingar. Vad säger man? Guldstjärna, säger man!
Två veckor till debut. Nu ska vi bara träna apportingångar, fritt följ och platsliggning några dagar.
Publicerad 2009-09-02 13:37:08 i Tigger
Igår kväll var det medlemsmöte på den lokala brukshundklubben. Matte tyckte det var dags att bli mer delaktig.
Mötet började kl. 19 men jag satsade på en dryg halvtimmes träning av tigern först. Det börjar ju bli dags att få styr på grejerna inför debuten i tvåan.
Jag hade "platta" konerna med, och gräset var långt. Skicken till rutan blev helkonstiga - rätt ut och sen sprang han fram till EN kon och började svassa omkring. Matten la sig raklång i gräset och det uppdagades att Tigger omöjligt kunde se konerna från sin höjd. Han sprang alltså rakt ut - korrekt - och när han såg en kon gick han till den för att försöka hitta resten. Smart hund, men ingen bra träning. Jag lånade nån annans uppställda ruta, med vanliga koner. Bra också att pröva en ruta som nån annan har ställt upp, och med nån annans koner. Då gick det superduper!! Två perfekta skick, med lång ståstund i rutan. Sen fick det räcka, det kunde knappast bli bättre.
I alla fall - när klockan närmade sig 19, och vädret var så vackert, och hunden var så piggelin, började jag ångra mitt beslut. Så jag gav FANKEN i att gå på möte. Jag tränade en hel timme till med Tigern i stället, agility också, och sen fick han springa och leka med en nyvunnen vän, papudeltjejen Doris. Tusan så mycket bättre än att ha hundstackarn sittande i bilen och mattestackarn i en stuffig möteslokal!
Publicerad 2009-09-01 15:07:49 i Allmänt
OJ, vad vi traskar och går, jag och hundarna! Härlig är Hösten, klara morgnar som ett astrakanäpple och massor med syre, bara att hämta.
Igår gick vi via minsta barnets skola, där var fullt med asfaltsgubbar som måste klappa hundar. Särskilt Ying, förstås.
Sen gick vi över Myran, lössläppta kalvar var hundarna då. Men ingen enda bet sig i tungan.
Koppel på och rask marsch vidare. På bron över motorvägen blev vi ommarscherade av en massa pyttesoldater som också var pussugna. Det låter det. Men det var förstås valparna som måste duttas och ordnas med. Ganska rart med dessa ynglingar i armégrönt och packning, skärmmössor och grova kängor. Fortfarande som småungar när en bataljon pälsklädda fyrfotingar dyker upp. Och nej, ingen tillstymmelse till gumsjuka känner jag. Däremot en viss moderlig ömhet. Och ganska stor fasa - är det dessa småpojkar som skall hålla Ryssen stången? Nåväl, själv gillar jag ju ryssar, så det må vara hänt.
Vidare förbi ett stall där det, i vanlig ordning, pågick träning av finfina dressyrhästar. Med ryttare på resp. i skrittkvarn. Mycket vackert.
Så kom vi till nästa lilla stall, som-man-kan-se-rätt-igenom-stallet. De två småsmåsmå ponnyerna var ute. Ying och Tiger tycker mycket om små hästar (ja, Ying älskar nästan alla hästar); de kilar fram och mulhälsar så fint och sen ställer de sig nära nära, fast utanför staketet, och hästbetar i takt med hästarna. Alltså, i stället för att äta gräs på hundsätt, uppifrån, så betar de ända nere i backen som hästarna gör. Jag undrar varför. Om de blir inspirerade, eller om de vill vara lika... Sött är det i alla fall. Sen säger Pepp att han ska DÖDA hästarna och blir mycket förvånad när matte säger nej. Så då sätter han sig på rumpan ett tag och begrundar.
Förbi handelsträdgården där några hantlangare tycker att hundarna är SÅ duktiga och lydiga. Nåja, men rart ändå.
Vidare förbi ridskolan där vi träffar en hästmänniska. Hästmänniskor är bra, aldrig att det blir nåt knas med hundarna då. Det är nåt som till och med Jazz känner - de bryr sig bara inte. Litet svansvift på håll bara.
Så möter vi Vittnet som i vanlig ordning är ute och går. Jag vet inte om hon är Jehovas Vittne längre, men förut var hon det. Litet yr i mössan är hon i alla fall, men väldigt pratsam och hon har alltid många lovord till övers för hundar och väder.
På vägen mellan hästhagarna kan man gå och dra in hästlukten och försöka hindra Tigg från att dra in själva hästlämningarna i munnen, alltmedan Ying går och trallar: Där går det hästar, där går det hästar, oj vad med hästar, hämta några hästar... Han tröttnar aldrig.
Sista tråksträckan går längs Stora Vägen och förbi McDonalds, där är det mycket folk redan klockan 10 förmiddagen. Typiskt lågkonjunktur har nån sagt mig. Mera skräpmat äter man då.
Mycket trassel med att ta sig genom en halvbyggd rondell med fyra trötta hundar men det går. De flesta bilister är ganska snälla, i alla fall.
När vi svänger in på den trevliga sluttampen av promenaden träffar vi fyll-Ola, som sin vana trogen sitter på en betongsugga och håller en öppnad ölburk i nypan. Livet är härligt, tycker Ola, men snart måste han börja leta efter sina vinterskor igen. Förra vintern fick han gå i foppatofflor, det var inget vidare. Ola är aldrig snål och bjuder som vanligt på en öl, en oöppnad burk om jag är kinkig, men också denna dag tackar jag artigt nej. Det är bra tycker vår kompis, alkohol och hundar går inget vidare ihop. Annars skulle Ola skaffa en Peppar. Nu får han nöja sig med att klämma på en ganska ofta.
Efter denna lilla vilopaus går de sista 5 minutrarna snabbt - matte rycker åt sig ett favoritäpple (Säfstaholm) i trädgården och sen yr vi in i huset och börjar dona med hundfrukost och mattekaffe.
Men när det är klart - då lägger sig friden som ett duntäcke över huset.
Publicerad 2009-09-01 14:47:47 i Allmänt
Maken är sjuk som katten - förkyld av och till, febrig, jädra huvudvärk. Han har varit hemma från jobbet i två dagar, vilket måste vara nytt rekord. Minsta barnet mår jättekymigt och sover mest hela dagen. Plötsligt känns alla kvällstidningslöpsedlar och annat alldeles relevanta. Det är otäckt när det piskas upp en domedagsstämning. Och otäckare ändå när lilla Jaget sticker fram sitt fula plyte: -Men JAG då? Tänk om JAG blir smittad! JAG tillhör ju en Riskgrupp!
Ja men OCH! svarar jag då. Dör man så dör man, det kan man nog leva med (typ). Det är värre att oroa sig för familj och närstående.
Usch, nu vill jag ha dem på benen igen. Eller i alla fall med entydiga symtom på vanlig svensk bonnsnuva.