Sen var det dags för själva spårarbetet. Tigg jobbade på fint som vanligt - litet fundersam blev han av plockarnas spår kors och tvärs men inte värre än att han klarade av det. Sen var det Jazzens tur - jag tog med mig en rejäl plastkasse till alla kantarellerna. Och Jazz satte god fart ut i terrängen, i åttor och virvlar och bakåt i samma spår och - "lita på din hund" var inte till att tänka på. Helkul hade han, det lilla odjuret, men han var inte i närheten av mitt spår sen vi lämnade startsnitseln... Vare sig spårpinnar eller kantareller i sikte. Suck. Det grämer mej än, det där med svamparna. I alla fall - i höst ska jag börja om med Jazzens spårträning - korta, raka spår och mycket pinnplock!
1