Hundpromenaderna brukar delas upp, två hundar här och tre hundar där och en hund här osv. Men Tigger är så gott som alltid med eftersom a) han är en duracellkanin och b) han behöver trimma figuren. Jag är förstås också alltid med, men eftersom Tigger är mindre än jag (något) så är han: MINSTA GEMENSAMMA NÄMNAREN.
Ute är det strålande vårväder och här sitter vi instängda på kontoret. Tråååkigt! tycker alla utom Ying, för han gillar att jobba - på sitt sätt. Dessutom är det väldigt svalt här på förmiddagen och den gode herrn har litet problem med att acklimatisera sig till vårvädret. 
Ying jobbar. Funderar nog på synonymer. 
Tigger jobbar. Med att hitta på olika sätt att visa sitt missnöje på. "Varför ska man ha en hund om den aldrig, aldrig NÅNSIN får göra NÅNTING kul över huvud taget?!"
Nån som inte har jobbat på länge är uppenbarligen kontorsstäderskan, tur att hon inte får nån lön heller. 
Då får vi väl roa oss själva då!
Oj så lätt det är att koncentrera sig med ett sånt alligatorbo vid fötterna!
Soligt men blåsigt och kallt. Litet tjafs i trädgården som är SÅÅÅ full med delar av äppel- och andra träd samt rent ut sagt skräp. 
I stället för penséer.
Mycket många pinnar, svårt att välja. Och svårt att vakta!
Gräsätare.
Peppar och Tigger delar på en Tiger. (Så här ska man göra med allt tigeraktigt, säger Peppar)
Moto-Guzzi (Rrrr-rrr-grrr!)
I söndags vaknade jag med en snilleblixt i mitt huvud: vi skulle ta en promenad på 2 1/2 mil!! Hussen tillfrågades om han kunde skjutsa oss till punkt A (4 mil bort) och sen hämta oss vid punkt B. Motvilligt sa han att han väl kunde det då, med min lortbil. Fast min lortbil startade inte så vi fick ta husses fina stadsbil. I väg kom vi i alla fall. Mellanbarnet o jag och fyra hundar, Peppar bedömdes vara för liten. Ying o Jazz hade jag i expanderkoppel fästade i hundförarbälte, vilket raskt höll på att bli min död i terrängen och med viltvittring. Tigger höll på att bli galen för att det porlade och kluckade överallt och han kände att han ville i, i, iiii! Tralala. Till slut kom vi i alla fram till en liten strand, typ - viltvårdarna bands fast och Tigger släpptes i full frihet.
Aaaah, härligt uppfriskande!
Olle tigger mattes matsäck. Och blir förstås försedd.
I alla fall - promenaden blev typ 4 timmar och när husse kom med bilen för att hämta upp oss blev alla i hela flocken, oavsett antal ben, så glada! Sen orkade vi inget mer på hela dan.
Den där helgen i mars, när det var utställningsträning, fick vi kärkommet besök av Lotta o Ancho (som är en sorts peppar, märkligt nog). Anchos flocksyster är Dimple som är Yings halvstorayster och gärna vill sätta Ying på plats. Ancho är en bättre sort, tyckte Ying (i synnerhet som hon just hade slutat, eller inte riktigt slutat, löpa). 
Ancho har svart mask, men annars är hon mycket mer lik Ying än vad Dimple är (det är Dimple som ser ut som en Berglin-gubbe). Till och med öronen är lika Yings - krylliga!
Ansjovisen är bara sisådär 10 månader än (jämgammal med Peppar), därför rangligheten och de myckna ryggrynkorna, hon blir nog ett mer stabilt fruntimmer med tiden. På söndag kan man se henne live i Västerås, på utställning i Rocklundahallen. Vi håller tummarna!
Mer om Ancho och Dimple kan man hitta HÄR.
