Pelleskop-livet

Litet bilder från gårdagens morgonsväng med Pepp och Tigg. Jodå, Peppar VAR med, men kopplad. Och som kameran hade långskottsgluggen monterad bidde det inga bildbevis på honom. Tyvärr.

Jo, allt svammel om namn och sånt är förstås tillkommet bara för att jag skall slippa redovisa gårdagens övningar. Men nu tar jag mig i kragen.
Det gick alltså - sådär.
Platsliggningen.
Gick åt skogen.
Jag kan meddela att tre minuter tillbringade bakom ett tält är låååånga! Och man blir inte glad när man kommer tillbaka och upptäcker att ens lilla buse, som ligger fint med hakan tryckt mot marken, ligger 20 cm längre fram än övriga hundar...
Nämligen: Tigger hade rest sig upp, tagit ett par steg framåt och sen lagt sig ner igen. Nollkommanollnollnix poäng får man då.
Min omedelbara tanke var att nu far vi hem och sk*ter i det här, men jag tog mig samman och genomförde faktiskt hela tävlingen. Det gick så här:

Fritt följ: 8 (missade sättande i en halt, släpper pos. i språng)
Läggande: 10   
Inkallande med ställande: 9 
Sändande med ställande:  8,5  (vet inte vad som hände, han sprang rätt ut och in i rutan, när jag sa "stå" skuttade han ut och ställde sig till vänster om rutan. Men jag fick - vilket jag aldrig har prövat - in honom med handtecken!)
Apportering: 9,5 (snett avslut)   
Fritt hopp över hinder: 10
Fjärrdirigering: 8 (fick säga sitt 2 ggr vid andra sättandet) 
Helhetsintryck: 10
Summa 142,5 poäng, 2:a pris

Med tanke på att vi missade 40 poäng på platsen (för jag hade verkligen räknat med en 10:a!) så var det inte så illa. Fast han kändes väldigt trött och okoncentrerad,

Sen hade jag ju litet tankar på att strunta i tävlingen på eftermiddagen eftersom platsliggningen blev som den blev - men samtidigt är det ju bra för hunden att träna på tävling och bra för mig att träna på att inte bara ge upp, så vi ställde upp igen. Men det är möjligt att det var dumt av mig att inte hoppa över platsliggningen... Den här gången gjorde han (enl. tävlingsledaren) liksom en liten övning för fjärrdirigeringen: han studsade upp i sittande och studsade genast ner igen!

Platsliggande: 5
Fritt följ: 6 (katastrof, helt enkelt - såååå trött hund!)
Läggande: 8 (läggandet utmärkt, men dk i start för att få med hunden)  
Inkallande med ställande: 7,5 (många steg) 
Sändande med ställande:  10  
Apportering: 9 (lätt dk vid avslut)   
Fritt hopp över hinder: 9 (sitter snett vid avslut)
Fjärrdirigering: 10 
Helhetsintryck: 10
Summa 157 poäng, 2:a pris

Här kändes det som jag hade en dåligt kokt kola vid min sida - jättetrött, totalt okoncentrerad, ville hela tiden springa in i tältet... Han försökte nog, men var helt enkelt så trött. Det var också väldigt varmt hela dagen - jag såg ut som en kräfta i nyllet när jag kom hem.

Nå - andrapris är ju inget jag jublar över precis men jag tycker att jag har varit hyfsat o-hysterisk i alla fall. Med tanke på hur illa det kändes och med tanke på alla poäng som rök på platsliggningarna tycker jag att poängen var riktigt bra. Och särskilt jättenöjd är jag över de båda 10:orna för helhetsintryck, och att båda domarna kom och tyckte att det var en så trevlig hund. Och det är det ju!

Men medan vi satt i gräset och väntade på prisutdelningen, småpratandes med rottweiler-, softie- och leonberger-ekipage så SOMNADE Tigern på rygg i gräset. Med alla tassarna och lilla skära magen i vädret. DET hör inte till vanligheterna! 

 

Titta bara!  Resultatlistan från agilitycupen för en vecka sen. En sån tur att Maja har ögonen med sig. Nu blir det ju rosett, också!

Small

Plac	Förare / Hund	Namn / Ras	Klubb	Tid	Fel	Tid	Fel	Total	Total
1	Carita Skogestam	Rassel	Roslagens BK	31,4	0	39	0	70,4	0
	Rassel	Jack Russell Terrier
2	Annelie Aronsson	Noble Art Shake And Parti	Hallstahammar BK	43,1	0	51,8	0	94,9	0
	Maya	Pomeranian
3	Anna Ödmann	Bollefors El Barro	Enköping BK	100	50	58,5	13,5	158,5	63,5
	Tigger	Jack Russell Terrier
4	Maria Karlsson	Noble Art Glassglow Valentino	Kristineholm BK	100	50	67	17	167	67
	Valle	Pomeranian
5	Margareta Arvidsson	Ditte`s Joy Berry	Heby BK	70	30	110	50	180	80
	Jänta	Cavelier King Charles
6	Annelie Aronsson	Noble Art Show Me A Parti	Hallstahammar BK	100	50	84,5	39,5	184,5	89,5
	Agnes	Pomeranian
7	Sabina Håkansson	Lukas	Sala BK	100	50	110	50	210	100
	Lukas	Blandras
7	Ellen Kjellin	Krappdalens Arwen	Sala BK	100	50	110	50	210	100
	Edda
7	Gisela Hemlin	Axbor Ariadne	Enköping BK	100	50	110	50	210	100
	Ida	Borderterrier
7	Maja Fredriksson	Bellocean's Jerry Lee The Righteous	Enköping BK	100	50	110	50	210	100
	Jerry	Dvärgpinscher
	Patrik Rosendal	SAgCh SAg(hopp)Ch Sheltiebackens Cel	Knivsta BK			110	50
	Ina	Shetland sheepdog
	Sandra Håkansson	Pm Quality's Design of Glorious Girl	Bro-Håbo BK			110	50
	Thea	Shetland sheepdog
	Rikard Isoluoma	SAg(hopp)Ch SAgCh FinAgCh Memus Song of Faith	Bro-Håbo BK			110	50
	Lova	Shetland sheepdog
	Lisa Marie Ekbom	Beckshire Nutcracker	Heby BK			110	50
	Lexi	Borderterrier

 

Uschiamej. Snart finns det ingen återvändo mer.
Deltagarlista och PM till lydnadstävlingen har influtit. En del bekanta, både i ettan och tvåan.
Liiiite kul kanske det blir.
Men äbblans vad det går halfdant med inkallning med ställande. Ibland halvdant och ibland inget bra alls.
Men glad som en tok är lille Tigern i alla fall.
Och i morgon fyller han tre bast.

Idag tog jag Tigern till en okänd idrottsplats. Gräsmattorna var som träsk!
Halvstora tunga konerna hade jag idag, och använde fotbollsstrecken för rutmarkering - rutan fick hela tiden två sidor streckmarkerade. Skickade från mellan 7 och 35 meter - bara HURRA!!! alltihopa.
Inkallning med ställande börjar se mycket bättre ut. Han har inte riktigt lika bra fart som han brukar ha i raka inkallningar, men det gör inte så mycket. Faktum är att han brukar ha så god fart så jag tror han blir döv av fartvinden!
Slutligen några fjärrkommenderingar. Vad säger man? Guldstjärna, säger man!
Två veckor till debut. Nu ska vi bara träna apportingångar, fritt följ och platsliggning några dagar.

Igår kväll var det medlemsmöte på den lokala brukshundklubben. Matte tyckte det var dags att bli mer delaktig.
Mötet började kl. 19 men jag satsade på en dryg halvtimmes träning av tigern först. Det börjar ju bli dags att få styr på grejerna inför debuten i tvåan.
Jag hade "platta" konerna med, och gräset var långt. Skicken till rutan blev helkonstiga - rätt ut och sen sprang han fram till EN kon och började svassa omkring. Matten la sig raklång i gräset och det uppdagades att Tigger omöjligt kunde se konerna från sin höjd. Han sprang alltså rakt ut - korrekt - och när han såg en kon gick han till den för att försöka hitta resten. Smart hund, men ingen bra träning. Jag lånade nån annans uppställda ruta, med vanliga koner. Bra också att pröva en ruta som nån annan har ställt upp, och med nån annans koner. Då gick det superduper!! Två perfekta skick, med lång ståstund i rutan. Sen fick det räcka, det kunde knappast bli bättre.
I alla fall - när klockan närmade sig 19, och vädret var så vackert, och hunden var så piggelin, började jag ångra mitt beslut. Så jag gav FANKEN i att gå på möte. Jag tränade en hel timme till med Tigern i stället, agility också, och sen fick han springa och leka med en nyvunnen vän, papudeltjejen Doris. Tusan så mycket bättre än att ha hundstackarn sittande i bilen och mattestackarn i en stuffig möteslokal!

Idag har jag i alla fall ANMÄLT Tigern o mig till lydnadsklass 2. Men jag har inte betalat än, har nån dag på mig. Nu börjar det kännas som det har gått spök i det här, jag bara skjuter upp och skjuter upp. Faktum är att man dör inte av ett 0-pris, har jag hört sägas.
Dagens träning: rutan - tre strålande skick, med rutan flyttad mellan gångerna.
inkallning med ställande - börjar se bra ut, nån meters stoppsträcka bara, den får vi nog ner ytterligare.
fjärrkommendering - försöker dra ut på tiden mellan kommandona, ifall vi skulle få en segpropp till tävlingsledare... 6-7 sekunder mellan går bra, i alla fall. Och han flyttar sig inte så mycket som en centimeter!
Stora frågetecknet är platsliggningen - det känns väldigt osäkert när man ska försvinna. När vi tränar själva eller på klubben går det jättebra, och på ovana platser går det bra. Men i tävlingsmiljö - så mycket kan hända! I alla fall är jag säker säker säker på att han inte hittar på nåt ofog under platsliggningen, däremot KAN han hitta på att sätta sig eller gå efter mig. Men tänk om nån annan hund inte är lika fridsam!

Igår kväll, när jag satt med halva mig långt inne i gapet på en mördarhund, fick minsta barnet den delikata uppgiften att rengöra Tigger i duschen.
Därinifrån hördes förtjusta fnissningar och utrop såsom "Tiger du är OND!". Det var Tigern som till stor förnöjelse för sin s.a.s. syster skakade hela sin genomfuktade päls över hela resten av badrummet samt samma Tiger som hoppade fyrfota studshopp rätt upp i magen på baderskan.
De hade så kul så man ville nästan kika in.

Idag hade listan över deltagande i klubbens lydnadstävling den 21 augusti publicerats. Den tävlingen valde jag bort för jag tycker inte om att tävla här hemma.
Så varför blir jag så purken när inte vi står på deltagarlistan?
Är jag månne dum i huvudet?

Igår fick jag och Tigerungen skjuts till ishallen där minsta barnet skulle hämtas av sin ömme fader. Jag hade med mig nödvändig utrustning (gummiboll, koner, godis, klicker) och genomförde ganska grundlig träning.
Först fick Tigern ligga plats fast fullt av små jäntor kom och klappade honom, drog honom i öronen (snällt) och viskade sweet nothings. Tigern är inte mycket för sånt ("sluta gulla!" säger han och skjuter ifrån med alla fyra benen) men nu låg han så stilla och bara tittade på sin matte med munter uppsyn. -Mig lurar du inte! såg han ut som. Sen fick han ligga mitt i en rundel av ungar som hoppade rep i en ryslig fart - det var inga problem det heller. Sen traskade vi vidare en bit och uppställde en ruta precis intill en pågående fotbollsträning. Med visslande, hojtande tränare (2 st), lubbande halvgamla karlar och hela konkarongen. Här fick Tigern göra en tre minuters platsliggning med matten bakom en buske 20 meter bort. Jag tillfrågade först tränarna (en del människor blir så besvärade om man lägger sin hund och sen springer och hyker sig bakom en buske...) och det gick så bra så. Sen kom hela fotbollslaget och sprang runt min lilla hund men han låg dyr stilla och rörde knappt ett ögonbryn. Ganska nöjd såg han ut. Han gör mycket hellre platsliggning i heltokig miljö än i full stillhet; då blir han gärna litet orolig och tror att han är ensam i världen.
Rutan gjorde vi några gånger på olika ställen och det gick bra utom första gången då han sprang till min väska i stället. För där fanns godis och boll...
Sen tränade vi ett låååångt pass fritt följ, men visslande skrikande tränare, bollar farande omkring oss och cyklande blådårar. 9,5 skulle jag vilja säga - RIKTIGT bra gick han! Och detta trots att det var förbaskat varmt också...
Därefter traskade vi så sakteliga hem, via ett helt gäng ytterligare fotbollsplaner och fortsatt rut-träning, via stans bästa skolgård (som hör till en av stans sämsta skolor) där jag smaskade i mig 2 liter körsbär ungefär, via kyrkåsen för löslubbande igen.
När vi kom hem drack Tigern vatten i en kvart och stupade sedan omkull.
Ikväll ska jag nog (Gud give mig styrka!) träna med Ying på klubben...

I förrgår började jag ta itu med Tigerns vittringsapportering på allvar. Eftersom han betraktar apportpinnar ungefär som en burksamlare betraktar burkar så har våra inledande försök inte gått så strålande. Han använde bara ögonen! Efter att ha konsulterat Mariah bestämde jag mig för "gömma-pinne-metoden", dvs. jag gömmer en pinne i högt gräs så att han verkligen måste använda näsan för att hitta den. Efter några skick lägger jag ut en ovittrad pinne nära mig när Tigern är ute och letar efter den vittrade. Så småningom lägger jag ovittrade pinnar mera nära den vittrade (som fortfarande är gömd) och så vidare. Längre har vi inte kommit. I alla fall - i förrgår gick det jättebra, det var uppenbart att han förstod skillnaden på pinnarna och vilken han skulle hämta. Så vi provade litet igår kväll också, efter all den egentliga träningen. Och efter bollek. Och i värmen. Och så. Trött och varm hund, alltså. Först la jag bara "rätt" pinne och det gick naturligtvis bra. Men när jag la ut två ovittrade pinnar också lufsade Tigern ut och plockade upp dem båda två i munnen samtidigt, sprang tillbaks till mig och spottade ut dem på marken, sen fort tillbaka efter den riktiga pinnen som han också spottade ut hos mig och sen slängde han sig på sida på gräsmattan. -Nu skiter vi i det här, jag är trött! tror jag att han sa. Så det gjorde vi.

Nu blommar spenaten, eller hur man säger: till och med Tigern, ni vet duracell-russlaren, inga-ben-i-marken-krabaten, inte-stilla-en-sekund-kamraten, ja alltså Tiggtiggiliten - han tycker det är så varmt att man kan ta det litet lugnt! Man blir nästan mörkrädd, blir man. Hela halva eftermiddagen låg han på rygg i min säng med magen och alla fyra tassarna i vädret och bara snusade. Nästan litet nervös, blev jag.

Treklubbarstävlingen - visst låter det litet som Triwizard Tournament? Fast vi fick däng av både Strängnäs och Eskilstuna. Var nog nåt domarmygel, skulle jag tro. Tigern gjorde ett strålande spår och ytterligare en superduperbudföring. Platsliggningen blev fiasko - ligg, gör rivstart, sitt, ligg, sitt, sjung litet, ligg, sitt... Märkunderligt, men jag TROR att det kan vara så att jag har gjort ett omedvetet dubbelkommando i platsliggningen. Mer om detta nån annan gång. Lydnaden var nästa dag, och man kan väl lugnt säga att det var inte en av våra mest lysande insatser. Övriga hundar skötte sig också litet hur-som-haver, men trevligt var det. Och i alla fall var Tiger sötaste hunden på plan. - Och FARLIGASTE! inflikar Tigerungen.



Foto: Magnus Nilsson

Alla sätt är bra - utom de dåliga, brukar man säga. När det gäller "rutan" är de dåliga sätten också bra, tror jag. ALLA alla sätt, möjliga som omöjliga, måste användas om man ska få nån futt. En dag la jag mig platt på magen på 10 meters avstånd från rutan - med hakan i backen hamnade mina ögon ungefär på samma höjd som Tigerns. Och vet ni vad? Inte såg jag nån ruta, inte! Jag såg en liten orange prick; det var toppen av en kon som stack upp. Och då var gräsmattan ändå nyklippt och ganska slät. Ganska intressant erfarenhet. Ganska intressant åsyn också, av runtomståendes uppsyn att döma. Men, men - det är ju bara att lära hunden att springa ut så dyker det så småningom upp nåt, nämligen en ruta. Fast nu har ju Tigern lagt sig till med att se rutan, stanna och vända sig om och liksom säga: -Titta matte, där är den! Inget bra det inte. Om jag väntar ett tag så tuffar han ut en bit till, kanske rent av ända ut till mitten av rutan, men nån 10:a är det inte. Men efter all träning med target, belöning utlagd bortom rutan, bollkastning över huvudet osv. har jag nu börjat göra precis tvärtom. Stor smaskig belöning, t.ex. frukosten, placeras BAKOM mig och hunden. Visst låter det fel? Men jädrar i min lilla låda vilket tempo han får min lilla buse! Och smack rätt in i rutan! Och där blir han stående tills matte kommer lullande efter och ställer matskålen där. Mycket märkligt, men det verkar fungera. Än så länge... Det ska väl vara en terrier till den sortens!

Idag har jag till min stora fröjd och gamman hittat en sida som drivs av en BRUKSBIMBO! Då är jag ändå inte ensam i denna stora, hårda värld - hav tröst, mitt hierta!! Det ultimata beviset på att även jag är en bruksbimbo är att jag blev in i baljan nervös när jag hörde om ekipaget som hade gått himla vilse på en högretävling här på klubben. Då fick jag nåt nytt att oroa mig för: tänk så pinsamt att gå vilse på ett appellspår!! "Det KAN man ju inte!" ropade alla i kör och med förbluffad uppsyn."Kan man ju!" hävdade jag. Och ärligt talat var det ju inte långt ifrån heller...
Helgens tävling var jag inte så oerhört uppskrämd inför förrän Linda K sa att det känns ju litet extra kymigt när man tävlar för ett LAG... Hade jag ju inte tänkt på!!! Men nu har jag det och nu känner jag mig alldeles oerhört bimbig, eller vad det heter. Undrar just om jag inte känner mig litet febrig, rentav?