Pelleskop-livet

Vad gör en staffe?

Publicerad 2010-04-21 23:36:16 i Peppar

Ofta ofta brukar jag fråga Peppar: -Kommer du ihåg vad en staffe gör? Nä, det kommer han inte ihåg så jag får påminna honom: -En staffe skäller INTE!

Det står i alla rasbeskrivningar att de nästan aldrig skäller, eller rarely barks eller hur det nu uttrycks.

Jo pytt; Peppar skäller som en fiskmånglerska i slagsmål med en bodmadam.

Han gafflar när nån går förbi på gatan ("gå härifrån!"), när nån bra kommer hem ("hurra! titta här får du en sko!" (man får alltid skor när man kommer hem. Och sen blir man av med dem man tar av sig)), när man leker nåt busigt ("kul!"), när han ligger och vältrar sig som en gris fast utan dy ("å vad jag är bäst och gladast") samt när han har litet tråkigt och vill uppmuntra till nåt ("kom igen då!").

Han har en massa olika skall också. När minsta barnet frågar "vad säger mördarhunden?" så skäller han så det låter som när man klinkar på ett leksakspiano, en hög sprucken ton som nästan spräcker speglar. När man kommer hem, eller för all del när VI kommer hem, alltså Peppar inkluderat, så hälsas man av aouououou oavbrutet. Litet grumligt så där, på grund av skon i munnen. När nån går förbi på gatan låter han allmänt illa. Fast mest bara om Jazz är med, annars bryr han sig inte så mycket.

Sen morrar han också - gräsligt mycket faktiskt. Om man kramar honom eller nåt, då morrar han så det låter som en trasig V8, ganska illustert. Vore man inte van tror jag nästan att man skulle bli rädd för han låter verkligen riktigt nedra arg och på gränsen till anfall. Jag försöker dämpa det där litet grann - tror inte att t.ex. en utställningsdomare skulle tycka om det. DE kan ju inte veta att han bara är sån. Morrig, liksom.

Farligt

Publicerad 2010-04-11 17:27:57 i Peppar

Idag upptäckte jag att Peppar är så RÄDD för våra granntjejer. De är 5 och 7 år, tror jag, och har ibland små kompisar där också. Och de skriker och far omkring men inte visste jag att de var SÅ hemska.
Vi gick över till dem för att han skulle få titta litet närmare och då for min mördarhund fram och lät illa och tryckte till med nosen på en av dem! Men det var en duktig tjej, hon stod bara stilla och såg förskrämd ut.
Nå, så kunde vi ju inte ha det och som tur var hade jag proppat fickorna fulla med torra köttbullar som småflickorna fick kasta till Peppen. Och så klickade jag när han sprang fram och tog dem.
Först tyckte han att det var jätteläskigt med ungarnas kaströrelser men efter ett tag såg han vara vaksam ut, inte precis rädd.
Till slut fick jäntorna fara fram och tillbaka på kickbike och det brydde han sig inte ett dugg om; han är verkligen inte lagd åt jaga-allt-som-rör-sig-hållet. Tack och lov.
Men nu blir det mycket lågstadiebarnsträning!

Lubbaruntiringen

Publicerad 2010-03-17 21:41:19 i Peppar

I kväll var det dags igen för en liten "spring"-tur. Man går en del, lubbar en del, flåsar en hel del. Busar med medföljande hund rätt mycket. Idag var det Peppar.
Men när vi hade kommit en bit på väg tyckte jag att Peppar liksom taktade i travet. Och när vi gick sakta en bit så han skrittade haltade han!
Det verkade som det var höger fram som var problemet, och då han också var ställd åt höger hela tiden blev det ju extra belastning på det benet. Så jag försökte ha honom på min högra sida i stället, och då blev han rakställd och haltade mindre. Men taktade, som sagt.
Nu har jag masserat igenom honom ganska ordentligt och det verkar nog vara själva tassen som är problemet...
Usch, måste kolla ordentligt i morgon i dagsljus, vill inte att min lilla pys ska ha ont, heller!

Fina lilla Peppar

Publicerad 2010-03-15 18:45:28 i Peppar

I förmiddags var det så vackert väder och båda de hemmavarande barnen var hemmavarande - skolfritt. Så jag tog två terriorister och for till klubben för litet Seriös Träning!
En i taget blev uppbunden på verandan i solen, med liggunderlag, medan den andra blev tränad. Dryga kvarten träning för Tigg, knappa kvarten träning för Pepp.
Fast nu börjar Peppars förmåga till koncentration att utvecklas, han jobbar på bra riktigt länge.
Och han är så GLAD!!
Att Tigg är en jobbmaskin är ju känt, och Peppar är inte alls likadan, så är det inte. Han är mera loj och kan gärna ta det lugnt mellan varven. Och i själva varven också.
Men för sin Mamma ställer han upp!
Han är verkligen så positiv och vill så gärna göra mig den lilla glädjen, och göra det bra också.
Visst är det så man blir rörd?
Han är finfin min svarta mördarhund, mattes kalleankahjärta.
Lilla fina Peppen.







Bilderna är från förra våren, men de är sig rätt lika, mina lunkentussar.

Blood will out!

Publicerad 2010-03-11 12:38:17 i Peppar

Redan när Peppar var en liten bebis hade jag bestämt att hans staffiga människokärlek skulle dämpas.
Jag ville förstås inte att han skulle hata eller vara rädd för människor, bara inte att han skulle vara så in i attan tokig i alla.
Det är ju liksom det som är problemet med de hemska mördarhundarna - de älskar människor!! Pitbull, amstaff, staffe - människomord utför de i normalfallet endast, men ofta, genom pussning.
Det var exempelvis ett rent litet helsike att träna med min finfina tokstolle Nero - han var så tokig i träningskamrater, instruktör och andra ev. tillfinnandes personer att han nästan slog knut på sig själv. Varför ska man bita hundar när man kan pussa gubbar, var hans motto.

Så därmed skulle Peppar läras att gubbar, och för den delen gummor, njutes med måtta.

Och ett tag trodde jag faktiskt att jag hade varit litet för tydlig med den saken. Kunnigt folk blev rätt förvånade när de för all del fick klappa och klia Peppar men inte fick så värst mycket respons. Han stod still och såg snäll ut, och det var vackert så.

Men nu börjar han, kanske möjligen förhoppningsvis, bli vuxen. Och tänk att de där pussgenerna, de har bara legat och vilat.

Alla som vi möter sträcker han fram nosen mot, fast inte mer för han vet att han inte får. Det är ju så många som är rädda. Men är det någon som jag säger "hej!" till dessutom, då börjar han kråma och åma och göra larviga inställsamma ljud.

Faktum är dock att han inte klättrar och hoppar - man får vara glad för det i alla fall. Och han tycker mest om matte, inte alla andra människor i hela världen.

Men som sagt - blodet ropar. Är man mördarhund så är man, och då ÄLSKAR man folk!

Gästfotograf

Publicerad 2010-02-24 19:59:58 i Peppar

Minsta barnet fotograferade Peppen.
Han letar alltid efter solfläckar - ibland kan man hitta honom uppkrupen på ett bord, eller bökandes omkring för att flytta på en stol el. dyl. Allt i det enda syftet att riktigt värma sin svarta päls.





Jag läste i en engelsk rasbok om staffar att det bara finns två raser för vilka det uttryckligen anges i rasstandarden att de ska ha en särskild "affinity with children": staffordshire bullterrier och chesapeake bay retriever.

Om staffar står det dessutom att de ska vara "totally reliable".

Det står inte att de är mördarhundar som borde förbjudas.

Nare

Publicerad 2010-02-12 19:52:22 i Peppar

Nare, eller det narar, är sånt som mest förekommer i korsord. Dess bättre.
Idag förekommer det utomhus och det kunde det gärna låta bli med. Ynka 5 grader kallt känns som absoluta nollpunkten rätt in på skelettet. Föga angenämt.
Dessutom har det varit fredag. Fredag=morgonträning för minsta barnet. Man måste lämna hemmet före 7 morgonen och därmed måste sköna varma sängen lämnas alldeles ohemult tidigt.
Jag tog med mig Tigern och Peppar, mina mickaboer, och så tog vi först en promenad. Som alltså inbegrep nare. Usch.
Sen tränade vi trekvart i ishallen. Den är numera försedd med hundförbudlappar även på insidan, det är bara mitt namn som fattas.
Vi tränade stadga (en hund fick ligga obunden medan den andra tränade) och litet diverse. Det var SÅ duktiga.

Sen åkte vi hem och sov, för äldsta barnet hade hemmadag och rastade de andra två jurren.

Och sen blev det eftermiddag och det var dags att skjutsa barnet till träning igen!
Då tog jag bara med Pepp och så åkte vi till stora sjöisen.
Där var det INTE så vackert som i söndags! Det var grått, blåsigt och ruggigt. Och isen var illa illa beskaffad. På skridskor hade jag inte klarat mig många minutrar.













När vi kom iland hade det gått bortemot två timmar och kunde därmed passa på att hämta barnet på hemvägen.
Nu har vi fått frisk luft så det räcker till i maj!

Novaja Sibiria

Publicerad 2010-01-29 17:20:57 i Peppar

Det är nog här det. Lilla nysibirien hemma hos oss. Snö upp till midjan på vissa promenadstråk. Nog för att jag är liten till växten, men ändå: det är MYCKET snö.
Tio grader kallt är det också. Roligare har man haft det.
Idag tog jag bara Pepparn med mig när jag lämnade barnet på träningen. Han behöver litet ensamtid med sin matte. Och han är ett sånt litet lyckopiller att ha med sig - hur hörsam och lydig som helst!



Älskade wubban var förstås med. Peppar har en större blå, Tigg har en mindre och röd. Båda piper. Högt. Och när man har den i munnen och ruskar på den så får man små uppiggande daskar i ansiktet av flärparna. I alla fall tror jag att det är så hundarna uppfattar saken, för de ruskar med stor övertygelse. Och låter faarliga!





Grisbjörn. Gris-isbjörn under vintersäsongen.















Efter allt plöjande i djup lössnö börjar till och med evighetsmaskinen Peppar att flagga.



Nåt konstigt och ovanligt på himlen. Kan det vara det som kallas sol? Ett nära nog bortglömt fenomen.



Här kommer Peppar på en - under över alla under - plogad gångväng. Men kan nån tala om för mig varför det ska vara så hemskt att gå med sin hund okopplad? På en gångväg där det kommer folk håller sig Peppen inom 10 meter från mig, om jag säger "nära" så kommer han direkt in till min sida. Även om det kommer pulkabarn, cyklar eller hundar. Han går ALDRIG fram till någon människa, om inte denne kallar på honom, och då frågar min lille hund ändå mig om lov först. Och han går inte fram till andra hundar, dessutom kopplar jag honom innan vi möter såna. Så VARFÖR i all sin dar måste folk blänga surt eller säga åt mig att koppla hunden?! Många kopplade hundar är mycker mer till besvär för allmänheten, där de kastar sig kors och tvärs över gångvägarna. Och det här gäller inte bara "mördarhunden" Peppar heller, det är lika illa när Tigern går lös. Ying och Jazz får däremot inte gå okopplade på allmän gångväg, eftersom de INTE är att lita på. Nä, de är inte dumma, men de kan gå fram till folk.



Men SEN var det en trött hund som kom hem!

En liten intervju med Peppar

Publicerad 2010-01-25 21:57:58 i Peppar

Det fortsätter att vara så kallt, så kallt. Och lortigt och brunt och trist.
Fast köks- och hallgolven är fina och mjuka för äldsta barnet, och litet yngsta barnet, knäskurade igår. Med såpa och det hela. Det luktar gott!
Hundträningen och -motioneringen känns bara som nåt nödvändigt trist nu. En rejäl promenad på förmiddagarna räcker till för att jag ska frysa hela dagen. Idag var det 5 grader kallt, så Pepp och Jazz fick ha täcken på sig.
I alla fall - inget händer att rapportera om, så jag passar på att intervjua en av huvudpersonerna. En huvudperson som är ganska mycket som ett plåster just nu. Så - nu säger jag välkommen till pratstunden, Peppar!

- Tackar, tackar. Roligt att vara här. Vad är det där, går det att äta?
- Nja, går och går - antagligen så går det att äta eftersom det är du som frågar. Annars är det ett par hörlurar.
- Jag får smaka! Snälla!
- Nä min gosse, åter till ordningen! Här är det jag som frågar! Alltså: berätta litet om en vanlig dag i ditt liv!
- Ååååh, va du e jobbi! Men ok, då. Först vaknar jag, då säger matte "gå å lägg dej Peppar, klockan är bara fyra!". Än sen då, måste man så måste man. Så då går jag ner i alla fall och väcker husse och han släpper ut mig. Sen är jag ute och ute och ute och skäller och lyssnar på när husse står och också skäller på trappan. Han fryyyser, säger han, men vaddå? Han har ju kalsingar, det har inte jag! Förresten tycker jag att ni ska sluta att kalla mig kalsongbombaren, jag har ju som sagt inga kalsonger!
- Nja, det är mera själva bombandet som passar på dig. "Prrrrutt", "braaak" och så. Du vet. Fast det hör inte hit. Fortsätt att berätta om din dag!
 - Ja, sen går jag ju upp och lägger mig igen, när husse har slutat att gaffla. Då vill jag förstås ligga under ditt täcke, matte, men du är ju alltid så sur!
- Vilket kanske kan bero på att du har pälsen full med blöt snö och dessutom längst fram är försedd med en iskall blöt nos. Tappa inte tråden!
- Ja, sen somnar man förstås och tror att man äntligen skall få litet lugn och ro då - PANG TJONG! Elaka pinschern kommer och hoppar på en och studsar och skriker att det är frukost! Fast det bara är äckligt gammalt kaffe och sånt. När ska man egentligen få vila ut? Tja, sen ligger jag där och försöker med min blick säga "UT! Jag vill gå UT!" men du, du bara ligger där och dricker kaffe och läser fjolliga böcker.  Tja, sen leker vi litet i mattes säng, biter varandra litet och morrar ganska mycket, då brukar det äntligen bli nån fart på dig. Sen går vi ut, en pyttepytteliten stund.
- Vaddå pytteliten?! Vi är ALDRIG ute mindre än en timme och för det mesta blir det snarare två!
- Ja jag sa ju det - pytteliten stund. Sen får vi pyttelitet mat -
- Pfft!
- Avbryt inte! Som sagt, vi får pyttelitet mat och sen vet jag inget mer för sen blir jag så trött.
- Fast det är väl inte kväll och läggdags på en gång efter maten?
-
Jag vet inte. Jag är trött har jag sagt. Nu vill jag inte säga mer. Hejdå.
- Men Peppar - kom tillbaka! Det här blev ju ingen bra intervju! Kom och säg nåt smart, nåt tänkvärt. Snälla. Hörru. Peppar! Peppar? Hallå? Har du somnat?

- Ähum. Ja... då får vi tacka dagens gäst Peppar för hans tänkvärda ord om livet ur en hunds synvinkel. Kanske vi får anledning att återkomma vid ett annat tillfälle. När han har vaknat.

Ohyfsat folk!

Publicerad 2009-12-21 13:38:58 i Peppar

Idag mötte Peppar och jag en tant som tyckte att Peppen var vidrig. -Jo tack, de är nog snälla tills de äter upp en! sa hon sötsurt och såg ut som ett russin i hela synen. Skitkärring, ärligt talat. Ska man behöva tåla vad som helst bara för att man är en liten bullhund?
Som tur var mötte vi sen ett par personer som var utrustade med godis i fickorna och väldigt gärna ville dela ut en del till Peppar. Fast de frågade artigt först, inte för att de var rädda utan för att de var just artiga.
Men jag är i alla fall arg på tanten. Hon hamnar på stygglistan och får inga som helst julklappar.

Illusion collar, kanske?

Publicerad 2009-12-21 13:34:07 i Peppar

Mr Millans påhitt betecknat the illusion collar har ju väckt en del motstånd här och där. Jag tycker det verkar alldeles berättigat att tänka till åtminstone 8 gånger innan man använder detta halsband.


Tanken är ju alltså, som kanske framgår av bilden, att konstruktionen skall hålla det "egentliga"  halsbandet, smalt som katten, högt upp under hundens käke/öron.

Nu har jag en del ofrivillig erfarenhet av vad som händer när halsbandet sitter så på en hund. Peppar är nämligen av naturen så utformad att ett smalt halsband ovillkorligen åker upp och hamnar precis där det "tar" som  mest. Och han behöver inte dra särskilt mycket (t.ex. efter en katt, hm!) för att han helt enkelt skall kollapsa. Det går väldigt fort, sen trillar han omkull och är groggy. Detta har hänt ett par gånger när jag har varit ouppmärksam, kanske haft all min håg riktad mot det störande föremålet. GANSKA kusligt när hunden liksom svimmar, kan jag garantera!

Men nu  har jag kommit att tänka på att jag kanske kunde skaffa en "Illusion" och sätta den upp-och-ner på Peppar? Så att halsbandet inte KAN fara upp så högt! Annars är jag tvungen att ha väldigt breda halsband på honom och det känns inte heller särskilt lyckat, eftersom han har en så kort och tjock hals (tjurnacke). Undrar om det skulle fungera?

Julavslutning

Publicerad 2009-12-17 20:19:51 i Peppar

I tisdags var det dags för julavslutning med tisdagsträningsgruppen. I år slog vi till på stort med en prova-på-tävling i lydnadsklass 1. Dags för Peppen att göra nytta, tyckte jag!
Men hoppsan - snö! Och inga måttliga mängder heller - det vräkte ner! Runt en halvmeter kom det visst sammanlagt, och det mesta på tvären. Inte lätt att prestera under sådana premisser.
Jag är halvnöjd med Peppars insats, han var väldigt distraherad, men det var å andra sidan jag också; snö är typ inte min grej, som det heter på nysvenska. "Språng marsch" är inte det mest efterlängtade kommandot när man har snö upp över knäna...

Peppar

Det här bilden har jag snattat från Lone, som i sin tur har fått den av Thomas Ahlberg. Tja, ni ser ju hur det var. Inte så konstigt kanske att Pepparkakan uppfattade linförighet som allmän promenad.

Men sen fick vi i alla fall s.k. mussebullar (MYCKET bra ord, det!), pepparkakor och glögg att värma/trösta oss med.

Tack för i år alla träningskompisar! Vi ses den 12:e igen!

Min spårhund

Publicerad 2009-12-10 18:59:49 i Peppar

Idag bestämde jag mig för att Ta Itu med Peppars spårträning. Snart är det vår och appellspår och det hela. T.ex. framförgående, med mer om det en annan gång.
Spår alltså. Fyra stycken på omkring 200 meter var, med två pinnar vardera. Utom i sista, där utplanterade jag en repboll.
Sen tog jag hunden ur bilen för en promenad. Fast då är ju lillpelle alldeles vild och ska bara leta spår hela tiden. Efter trekvart gick det inte att hålla sig längre, dags för spårning.
Full av entusiasm kastade han sig ut i spåret, med nosen litet här och där upp och ner fram och tillbaka: -Jag spårar, jag spårar! Gjorde han ju inte det, han bara larvade sig. Inte för att han inte kan eller vill spåra, han vill helt enkelt för mycket!!
-Så här gör minsann inte Tiger, tänkte jag bistert. Och det gör han ju inte, men när jag tänker efter så GJORDE han det faktiskt, en gång i tiden. När han precis hade kommit på hur tokroligt det är att spåra så gjorde han precis samma sak. Went through the motions, typ - ser ut att spåra, men bara ivrar runt.
I alla fall - av åtta utlagda spårpinnar hittade jag en och Peppar två, sen lyckades han faktiskt snava över en fast han spårade i nästan rät vinkel till det faktiska spåret.
Men på slutet hade jag ordentlig koll på var spåret gick och kunde liksom få honom att fästa så vi fick till ett bra avslut med mycket lek och kamp.
Puh!

Anor

Publicerad 2009-12-10 18:54:49 i Peppar

Man kan titta i Peppens stamtavla, det är skojsigt. Goodstaff's Anders Statement, om man vill kika på SKKs Hunddata. I alla fall finns där en myckenhet Världsvinnare, Europavinnare och den sortens, förutom den vanliga uppsättningen champinjoner av de mest skiftande nationalitetsbeteckning.
Så hur kommer det sig då att Peppen är en så innehärmeligt ful liten grisbjörn?













Tur att han åtteminstonde e snäll, det lilla ojurret.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela