Uppåt värre
Idag är Ying sitt vanliga bråkiga jag igen - livet leker, och jag med! säger Ying.
Matten är det dock bara skräp och skrutt med; förkylningar är det värsta jag vet. Idag orkade jag i alla fall masa mig ut med två filurer och till all lycka är minsta barnet fortfarande jullovsledigt och kunde ta de resterande flockledamöterna. I regn och rälighet.
Jag och min andel - Tigg och Ying - träffade en liten parvel vid namn Nemo, korsning mellan chihuahua och nån sån där liten belgare, 2 kg tung och kung i kvarteret, ungefär. Utmärkt det, att stå och jiddra med nån okänd hundförmåga fungerar faktiskt riktigt bra som aktivering. Och min egen aktivering av hunddjur är för tillfället, som lätt inses, lika med noll.
När jag inte snyter mig, gnölar om hur synd det är om mig eller sliter mitt hår i största allmänhet så håller jag på med den där J*VLA uppsatsen. Grrrrr. Syster min är doktorand, hoppas hon är mera på't än vad jag är.
Det här är jag, ungefär:
Och det här tror jag skulle kunna vara min syster:
Och en halvtimme senare lägger jag ner dagens jobb, snyter mig och klappar hundar.
Men min syster - hon bara jobbar och jobbar och blir alltmera lärd.
Och kom ihåg: det är min LILLAsyster vi talar om.
Ouch.