Pelleskop-livet

Traumatiskt (nu blir det äckligt)

Publicerad 2014-01-24 10:18:00 i Allmänt

Igår eftermiddag, då var jag gnöligare än vanligt. Ville VERKLIGEN inte gå ut i gråkylan och snöyran.
Är det någon mer än jag som tycker att jag börjar bli litet väl gnällig nu?
 
I alla fall - ut gick vi ju. Och frös. Och när man fryser - om man är jag - så blir man snorig. Passar man sig inte ser man snart ut som Juha Mieto, minus skägg.  Efter ett par kilometer var mitt medhavda snytpapper bara en liten genomvåt tuss. Så vad gör man? Man snyter sig i vanten, gör man - trots att man låtsas vara Dam.
 
Så då gjorde jag det och precis när jag slöt nypan kring snoken kände jag - TVI!! - en  intensiv b*jslukt, fast det var liksom för sent att hejda mig. Men efter snytning tittade jag på vanten och den var mycket riktigt intensivt brunfläckig av - ja, ni vet vad!
 
Och den vanten hade jag slutit kring min näsa!!! Inte kunde jag gå utan vante heller i nästan tio graders kyla, men jag tog den andra, med ren vante klädd hand och gnodde snytet grundligt med snö, fast det kändes förstås ändå som om hela ansiktet var brunt och luktade pyton, och inuti själva näsan luktade det förstås just nr 2. Gah!!! Med 25 minuters promenad hem, genom bebodda trakter, utan att veta hur pass snuskig jag egentligen såg ut (i halvskymningen, tack och lov) och om det var så pass att jag stank långliga vägar.
 
Se, det var allt en riktigt traumatisk hemåtpromenad, det! Väl hemma störtade jag förstås in och tvättade nyllet först med diskmedel, sedan med tvål och slutligen gav jag det en ordentlig gnuggning med en glasögonrengöringsservett, vilket verkade sunt och bra just då, fast så här i efterhand förstår jag inte riktigt varför. Hade kanske varit lämpligare med den där upphittade halvpavan koskenkorva som ligger i kylen (hittad alltså i Vårt Skafferi, inte ute i nån buske. Men vi vet fortfarande inte vems den är).
 
Frågan kvarstår naturligtvis - varifrån kom äcklet? För det kan inte ha suttit på vanten hela vägen, då hade jag ju känt av det när jag snöt mig, även om en näsduk utgjorde liksom gränssnitt. Märkligt. Och äckligt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela