Oh, l'amour!
Nu blir det ohundigt. You have been warned.
Så här är det - man träffar någon, typ nån sån där signifikant annan, och så blir det motljus och discokulor i ultrarapid och hela den sortens och smäktande violiner. Ni vet. Sämsta sortens Hollywood, på lågbudget.
Sen blir det allt annat än ultrarapid - det blir gifteri och ungar så det bara rasslar om det och så - BANG! en dag stannar karusellen upp så pass att man hinner fästa blicken och det är då det går upp för en att den där Superhjälten i motljuset och allt sånt - han är en FARMENTITTARE!!
Och det är klart att varningstecken har ju givits - jag har kommit på honom med att sitta framför TV:n framför Allsång på Skansen och till och med Så mycket bättre (=sämre), men jag trodde ju liksom, eller intalade mig, att det var bara av en händelse, så där som det kan bli ibland när man precis är på vägen att knäppa av TV:n och så blir man fast en liten liten stund bara för att det är så dumt det som dyker upp. Men som sagt - varningstecken har givits, jag reagerade inte i tid och nu är det som det är: maken ser på Farmen, och det verkar som om Farmen går på TV varje dag och varje stund.
Jag känner mig som nånting som Karin Boye borde skriva om, gör jag.