Januari
Plötsligt blev det julstämning - lagom till det att vi plockade ner det sista lullullet. Kvar finns nu bara två amaryllisar som har varsin knopp kvar, samt en liten fin julgrupp med en och sånt (tack mamma!).
Men ute är det rena jingle bells - snön yr och hundarnas entusiasm är blandad.
Jazz vill bitas, Betty vill dö, Tigger är helnöjd och Ying är fullkomligt utom sig av fröjd.
I helgen tog jag mig en springtur med Ying, efter många tankar hit och dit. Pejer med feberkänningar KAN få ett skov av uppstressning - Ying blir jätteglad av spring plus en liten aning trött av spring - blir det feber då? Å andra sidan: pejer kan bäddas in i bomull och vaktas från alla såväl fysiska som psykiska upp- och nergångar och kanske, kanske inte, leva längre. ELLER också kan pejer leva loppan med förstånd och kanske, kanske inte, leva litet kortare. Inte vet jag.
I alla fall ansåg jag kunna ta på mitt samvete att ta med Ying på en springtur, eftersom Ying älskar a) snö och kyla samt b) att dra matten i full fart.
Så jag roddade oss: någotsånär köldtåliga springkläder för mig (det blir ju ändå typ kalasbyxor och vindjacka), dragbälte runt midjan. Och för Ying nomesele och ett elastiskt koppel mellan oss.
Och så bar det av.
Ja det gjorde det - HUJ, bara!!
Första kilometern, utan uppvärmning, var den snabbaste jag nånsin har sprungit, och då skall man veta att jag ändå hann trilla omkull och häva mig upp igen! Rätt ut i terrängen sprang vi, bara femtio meter från hemmagrinden kan man ta en genväg bakom några höghus och få stockar, stenar, backar, rötter och nerfallna träd på väg till liksom den riktiga skogen. Den vägen tog vi förstås och SOM han drog, den där kinesen. Ibland gjorde han ett extra ryck just när jag hade tryckt ifrån, vilket förstås ledde till att springsteget blev 6 meter eller så. Skedde detta precis på krönet av en brant stenhäll så fick jag liksom FLYGA ner och bara hoppas att det skulle finnas något lagomt ställe för mig att sätta ner foten på sen. Eller att jag inte skulle bryta mer än nödvändigt antal lemmar vid markkontakten.
Jag var faktiskt jätterädd bitvis, men väldigt glad också, det var otroligt roligt! Ibland rörde vi oss i god fart rakt mot ett träd och precis bara nån meter innan han sprang rakt in i trädet gjorde Ying liksom en kvartshalt, bara som en liten andning i steget, samtidigt som ena örat vinklas bakåt. Då kommer det an på mig att ropa höger! eller vänster! och sen bara hänga med i svängarna. Stopp! och sakta! lyssnar han faktiskt också på, men ropar jag: Vänta Ying, tänk på att matte inte är nån ungdom längre! så bara slänger han en godmodig blick över axeln, slår några extra slag med svansen och drar på.
Hur som helst - efter tre kilometer var jag TVUNGEN att ta en gångvila och då tyckte jag att Ying haltade på vänster fram. Han gjorde ju det ett tag före jul. Som tur var så var vi nästan framme vid en annan "ingång" till skogen, en med bilparkering, så jag ringde till hussen som kom med bilen och hämtade mitt lilla dragdjur. Fast vid det laget tyckte jag inte att han haltade mer...
I alla fall - Ying, den lyllosen, fick skjuts hem, själv tog jag mig runt tre kilometer till, drygt. Det var tio grader kallt och jag sprang som sagt rätt ut i terrängen, vildspår där ingen hade rört sig sedan snön kom (utom några harar och rävar), så det var spännande även utan draghjälp. Alla rötter, gropar och hala stenar kommer som en glad överraskning. En annan glad överraskning var att isen på ett dike inte höll utan jag trampade rätt igenom och fick hela dojan full med slush. Usch, kallt. Och så tänkte jag på att OM jag skulle trilla och bryta mig eller slå mig medvetslös - hur länge klarar jag mig då i denna relativa kyla, och i min utstyrsel (springtajts, crafttröja, vindjacka, tunn mössa, tunna vantar. Thermostrumpor, fast tunna, och tunna springskor.
Hur som helst - hem kom jag ju, varm i pälsen och glad som en lärka, men senare, efter stretching och dusch och allt, då kom stora fryset.
Men bäst av allt: hittills har jag då inte sett någon mer hälta på Ying. Han kanske bara filmade för att få skjuts hem.
