Fröken Friman och jag
Av ren lättja slog jag mig ner framför TV:n häromsistens när den svenska "dramakomedin" Fröken Frimans Krig skulle begynna. Mina förväntningar stod ungefär i höjd med knäna. Eller litet lägre.
Men se där - en ny Zlatan, liksom!
Det började med vinjetten - så snygg! Litet Sherlock-känsla, närapå. Och vilken musik sedan!
Tre avsnitt senare är jag närapå litet andtruten. Här fanns fantastiska miljöer inne och ute, snygga kläder, en häst vid namn Birger, ett budskap, rätt mycket sanning, litet påhitt, litet humor, massor av Disney-happy-ending... Och en hel bunt skådespelare som Talar Så Man Hör Vad De Säger. Bara en sån sak!!
Fröken Friman och hennes kumpaner var salighetssaker till nya polare och har ingjutit i mig nytt hopp om svenskt TV-medium. (Och bara EN onödig sexscen! Man tackar!) Plötsligt smakar apelsiner och lax och gurka på burk mycket godare.
Summa summarum: har du inte sett Fröken Frimans Krig än så gör det kvickt. Ampra fruntimmer kan man aldrig få för mycket av!