Vårvindar friska!
Igår var det nästan klibbigt varmt ute och förefintligheten av annan dag än måndag, tisdag eller onsdag innebar TVÅ promenader i dagsljus, även om prommis nr 2 avslutades i tack-och-godnatt-mörker. Nu är det dessutom höstlov, jag dansar och trallar av fröjd.
I skogen igår förmiddag var jag så uppåt att jag i högan sky sjöng
Mitt hjärtas telefon inget nummer har,
du ringer utifrån och får ej något svar.
Men jag kan viska till dig,
om du vill ringa till mig
så är mitt namnanrop:
"Jag älskar dig !"
du ringer utifrån och får ej något svar.
Men jag kan viska till dig,
om du vill ringa till mig
så är mitt namnanrop:
"Jag älskar dig !"
Högt och ljudligt i vanlig ordning. Och när jag gick där i mossan och geggan och med verklig emfas tog i:
Mitt hjärtas telefon - nej Ying! - inget nummer - sluta nu Jazz .- haaaaar
du - duktig Tiger men nu måste du klättra ner - ringer utifrån - det är bara en stubbe, Betty, inte farligt - och får ej nåt SVAAAAAAAAAR
då sprang det förbi en senig orienterare med toppluva och 80-årsdagen runt hörnet och sa:-DEN var det länge sen jag hörde! och jag tyckte det var tur att det var så varmt och klibbigt att jag redan var tämligen högröd i vad man kallar nian. Hoppsan. Men det måste jag säga att det är OTROLIGT vilken vacker röst jag har, och så STARK!!!
Sedan var det dags för mig att i rent studiesyfte (genusteori) se TV-serien "Scener ur ett äktenskap" och planera smärtsamma illdåd riktade mot Erland Josephson - jag saknar helt förmåga att skilja honom från rollfiguren Johan, ett riktigt praktäckel och en feg pipsill. Urp.
Men hundarna fick märgben av älg och var glada som lärkor, fast Ying hade i vanlig ordning storstilade planer på att gömma sitt ben på ett absolut helt och hållet på alla vis oupptäckbart sätt. Så där da Vinci-kodsaktigt, liksom. Så här blev det:
Det är så rart så man vill skriva en liten visa om det!
Förresten hittade vi några sådana här också, i mossan:
Fast jag lät dem stå.
Och så här ser det ut utanför arbetsrumsfönstret just nu:
För si det är så att jag är egentligen så flitig så flitig som en liten myra och sitter på seminarium och det är så VAAANSINNIGT långtråkigt och o-nytt och dumt på alla sätt så jag ids inte hänga med för tre öre. Det är så mycket tjafs och onödig information i nivå med: "kom ihåg att det skall vara stor bokstav i början på varje mening" och sedan en halvtimmes genomgång av hur man använder stavningskontrollen i word - och detta gäller en C-uppsats. Jabbi. Och många av seminariedeltagarna, till vilka alltså denna information riktas, skall om ett drygt halvår vara färdiga svenska- och/eller språklärare, ända upp på gymnasienivå. Tack för den.
Nu avrundar vi detta inlägg med ett litet trevligt sjung-med-inslag, lämpligt så här i snart-Halloween-tider. Häng med bara: