Pelleskop-livet

Eller i alla fall jag.

Jo, jag tog en springtur med Ying - jag kände mig i o-fin form och tyckte det kunde vara lagom att ta med en liten kines, eftersom jag inte vågar ta i för fullt med honom (av rädsla för feber).

Hur som helst var Ying i alldeles strålande fin form så vi sprang på värre än värst, kan man säga.6 km över rötter och stenar, med solen i ygena bland träd och buskar. Inte mycket ser man då, men det gör det ju bara mera spännande.

Särskilt när Ying plötsligt först tvärstannar och sedan nästan släpar ut mig i mossan i full fart - hielp! en elg!

Men nejdå, det var bara en bekanting som höll på att träna spår med sin aussie. Livet BLIR mer spännande när man inte ser så bra!

 

När vi var nästan hemma igen träffade vi nästan nyinflyttade grannhunden Cash, 10 månaders terrierblandning. Fast rar. Han klättrade ut genom deras staket och var ganska putslustig.

 

Sedan traskade vi hem och ännu litet senare tog jag fram en del aktiveringsgrejer. Betty och Tigger använder näbbar och klor, eller i alla fall tänder och tassar, för att knäcka apparaterna i fråga - Ying grunnar en stund och sedan gör han så fint, så fint.

 

Etolådan från Pedadog har jag prisat förr men jag vill gärna lyfta fram den igen - det är absolut den bästa hundaktiveringspryl jag har råkat på! Man kan göra den jätteenkel eller jättesvår och det är verkligen så spännande att se hur olika hundar angriper den. Betty i synnerhet verkligen ANGRIPER den - brute force, liksom. Tiger är litet hårdhänt och hårdtandad och lite klurig och Ying är så nätt och så fin i kanten, och först iakttar han noga hur de andra gör. De lock som kan lyftas rätt upp tar han så fint och lyfter och tro aldrig att han bara hyvvar iväg dem sedan, som B & T gör, nejdå: Ying ser till att lägga dem fint i min hand. Jag tycker han beter sig litet grann som en väluppfostrad kirurg som lämnar tillbaka ett nyttjat instrument till operationssköterskan. Han är liksom systematisk, är han. Och sen har han det ju förstås litet knöligt att få tag på godiset ändå - det är inte så lätt att få ner en MULE i såna där små fack. Men hur som helst - guldstjärna till Ying!

 

(Och Jazz då? Tja, Jazz han får leka med aktiveringsgrejerna när ingen annan hund är i närheten - annars lägger han ALL sin energi på att hota och bita och sånt. Fast det blir han förstås också trött av!)

 

Sedan lade Ying sin allra sista energi för lördagen på att omsorgsfullt gömma sin snuskiga benstump i min säng, under mina kuddar.