Pelleskop-livet

Allmänna slampa-dagen

Publicerad 2013-11-06 09:12:00 i Allmänt

Jag undrar om det finns någon allmän slampa-dag proklamerad här ute på landsbygden - i alla fall höll det nästan på att bli en idag. Åtminstone för min del, eftersom jag var precis på vippen att glömma att det borde vara en kjol ovanpå underkjolen också. Det är ju nämligen så att när vanligt folk, alltså folk utan en bunt mickisar att rasta, klär sig för dagens vedermödor så går det från nattsärk till vad man nu arbetar i. För min del går det däremot från nattsärk till jeans och en massa fleece och kängor och täckjacka med dunjacka över, därifrån till avpaltning av plagg efter plagg, samtidigt som jag liksom paltar på mig nytt, mera salongsfähigt töj. Och då KAN det hitta på att hända att det uppstår nån bugg i systemet. Så att jag alltså nästan ger mig av i halvklätt tillstånd. Faran avvärjdes dock i sista stund, och jag är fortfarande ett ärbart fruntimmer.
 
I morse kunde jag ta hela ligan på samtidig promenad - Jazz som är en gammal snuskgubbe är fortfarande en aning efterhängsen, men Betty vet att fräsa ifrån sig. Hade hon en stadig handväska skulle hon nyttja den som slunga mot Jazzen, det vore en fröjd att skåda. Det är faktiskt ganska mycket av Julia Caesar över henne, vilket inte alls är dumt. Ibland känner jag att det är en hel del Julia C över mig också!
 
 
JULIA
 
 
BETTY
 
För övrigt fick Ying litet kontakt med verkligheten idag - efter Tiggerns Vådliga Äventyr förra veckan (närapå överkören) har jag betslat hundarna med både halsband och sele och koppelhaken fästad i båda, och Ying noterade omgående att detta lade liksom sordin på kedjestrypets (yes, jag är OND!) verkan. Hence mattens flygande som jag-vet-inte-vad efter Ying när han bestämmer sig för att kolla närmare på något. I alla fall - så kan man inte ha det, så idag lossade jag kopplet från selen och satte det i enbart halsbandet. Ying for fram på sedvanligt manér och HUJ! vad det rasslade till i kedjan, samt kändes i herrns hals! Resten av promenaden gick han och fnös så där så man kommer att tänka på en serietidningstjur som främställes med luftpustar ur näsborrarna (nosborrarna? mulborrarna?).
 
Fast Ying är liksom mera putt än riktigt vrång. Fnyset är dock detsamma.
Men ordentligt gick han, och jag slapp flänga och slänga.
 
Nu måste jag göra nytta. Tjing!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela