Sommar och sol
Igår var det NEDRA varmt!
Så varmt faktiskt att vi trädgårdshängde hela långa dagen - ingen morgonpromenad alls! Alltså - jag KUNDE ju ha gått upp kl. 6 och rastat mina pälsklingar innan det blev varmt, men kunde jag veta att det skulle bli högsommarvärme igår då, kunde jag det kanske? (Och dessutom hade jag ingen lust att gå upp kl. 6.) Därför blev det som det blev - godisletande i oklippt gräsmata, grävande i rabatter (en favoritsysselsättning för hundar i värme, det är väl svalt i jorden kan jag tro), omplantering av gurkor och tomater (gjorde jag själv tack så mycket, under ivrigt avvärjande av hjälpsamma hundars handtag), läsning utomhus iförd bikinöverdel och kjol. Dessemellan gick vi in och svalkade oss.
Först å kvällningen, när make och småbarn hade kommit hem tog jag itu med rastandet och började därvid med Viva La Diva Betty - vi tog en springtur hon och jag!
Det är så underbart att springa när det är varmt - man är liksom mjuk och uppvärmd från början och man har inte en massa stretiga kläder på sig och behöver aldrig aldrig känna att: tusan också, jag skulle ha tagit vantar! Vi tog en repa i skogen bland rötter, grenar och nästan torra gyttjepölar så lilla B fick sin fulla frihet att springa som hon ville. Intill mig, ville hon. Hon är verkligen så väldigt duktig och avviker inte många meter alls, inte ens när vi mötte en jättestor häst (nästan 180 cm över manken, jag frågade hans matte). Bara ibland skuttar hon iväg för att slänga sig i nåt dike eller nåt gyttjehål, men det är tillåtet tycker jag. Vi gick förstås en hel del, för det var som sagt VAAARMT, men framför allt tränade vi våra postament (de där man sitter på) genom backlöpning. I synnerhet på ett ställe där vi kom fram till en låååång seg uppförsbacke som sen övergår i en ganska kort brant nerförsbacke - där vände vi och sprang och tillbaka fem gånger, snabbare och snabbare. Betty blev helt förvirrad och kloppade med tänderna som en galning. Men roligt var det förstås! Och idag har åtminstone jag ont i aktuella muskler - jag har tillfrågat Betty om tillståndet i hennes akter, men hon fnyser bara.
Efter en timme av den sorten kastade jag i mig en snabb middag (kikärter och en brödbit), slängde av mig sporttoppen och drog på mig en långärmad T-tröja, betslade resten av odågorna och gav mig ut igen. Vi traskade bort till ganska okända villakvarter och tog sen vägen längs ån hemåt. Näktergalarna förde ett liv så man knappt hörde sina egna tankar - ordet "knäppgök" ligger nära tillhands. Jag tänker på dängan "A nightingale sang in Berkeley square" och tycker synd om de kringboende, fast det är kanske preskriberat nu, för det var väl på sent 30-tal, skulle jag tro. (Och apropå 30-tal - på hemvägen gick vi förbi antikvariatet och där hängde två Allers från 1936 i vad som måste betecknas som mint condition! Idag ringde jag och bad innehavaren lägga unden dem till mig till i helgen - han har litet klent med öppettider - för dem vill jag sätta i ramar och placera på väggen, eftersom vårt hus är byggt just 1936. Som hittat!) Flera hundmöten fick vi som gick riktigt riktigt bra - kan det vara värmen som hade tagit musten ur mobben, tro?
I alla fall - hem kom vi inte förrän kl. 22 och då var det fortfarande alldeles ljust och varmt ute! På ett sätt känns det redan som ångest: jag orkar inte med en vinter till! känns det som. Å andra sidan: om jag bodde nånstans där det var drägligt väder året om, då skulle jag ju inte ha den här lyckan varje år - att det blir vår igen och sommar igen, och så den underbara hösten...
Nåja, idag är det i alla fall mera normalt svenskt vårväder - 15 grader varmt och grått, det föll några få regndroppar på förmiddagspromenaden, men framför allt är det bara klibbigt i luften och det känns som det borde åska snart. Idag var Olle och Jazz litet mer intresserade av Betty på promenaden, men fortfarande inte mer än att ett nej räcker hela vägen. Däremot la jag märke till att Bettan själv flera gånger lyfte på ena benet när hon k*ssade... Gör de så, tjejer? Eller är det bara en Bettygrej, tro. Hon är en sort för sig, hon!