Keep calm and - KEEP CALM, bara!!
Tvi vale - höglöpstider!
I söndags kl. 11 var det lugnt, i söndags kl. 11.30 var tre småpojkar helt hysteriska, i söndags kl. 12.00 var det på vippen att jag och mina fyrbenta åkte på örat ut ur detta hus, för då hade maken fått NOG och övernog!!
Nu är det jag som har fått nog, alldeles precis på vippen att explosidera, men det är bara att hålla andan tills man svimmar, då lättar det.
En intressant iakttagelse: Tigern, till sig i trosorna så det liknar ingenting, är alldeles vederstygglig, men - nedrar så snygg han är när han är sån där! Han ser ut som en reklambild för JRT (dårar som går på den reklamen...). Får mig ideligen att tänka på ett citat ur favoritfilmen: I'd fire you... if you weren't so goddamn beautiful out there. Vilken film? Tja, nån noire ur nån fransk våg förstås... eller kanske nåt ryskt 20-tal... eller - äsch då, Blades of Glory förstås. Missa inte den!
Men Tigg kan jag ändå ha styr på även då han befinner sig i samma rum som Betty - Jazz och Olle, däremot... Tanken var att Olle skulle tillbringa löpet hos min k. svärmor. Sen blev tanken att Olles skulle flyta dit för gott, bli fin pangsjohund, leva livet i Saltis - och därvid är det. Olle SKALL flytta dit, snart. Sen. Suck.
Och ärligt talat - jag börjar oroa mig för slitaget på mina ben och fytter. För det blir ju dubbelt av allt nu, eftersom det inte finns en sportis att promenera med hela ligan samtidigt, småhundarna är alltför djävulusiska.
Så så här är det: Ying och jag går dubbla rundor, som ett par postiljoner med fruntimmerstycke. (Alltså - såna postiljoner får gärna ett gäng barn på bygden. Och det kostar att betala underhåll till såna små ätteläggar, alltså måste postiljonerna (med fruntimmerstycke) jobba extra, flera rundor. Vilket tyvärr (eftersom postiljonerna alltså har fruntimmerstycke) gärna leder till ännu flera b på b. Etc. Undrar om det postala fackförbundet tar den här frågan på allvar. Fast förresten: numera nyttjar postiljonerna (med eller utan fruntimmerstycke) moppe eller små elektriska vagnar av sjuglasmodell - det kanske hjälper. De liksom bara susar förbi lådan och droppar ev. post (=räkningar) i liksom förbifarten, som om de leker nåt. Undrar om det kanske är själva tanken med införandet av små fordon.) (Jag skyndar mig att tilllägga att de postiljoner som tjänstgör i vår vända inte i något avseende kan anses ha fruntimmerstycke, eller nåt tycke alls. De flesta är både fula och dumma, ofta samtidigt.)
Åter till saken; Ying och jag går alltså dubbla rundor. För Ying beter sig som den borne gentlemannen och kan lugnt gå med på Bettypromenader (ibland får han litet lukt i näsan, då ser han ut som han tänker nysa och sen tittar han ursäktande på mig). Och sen vill jag inte lämna Ying hemma när jag går med grabbligan, så då får han följa med igen. Ying och jag kommer därmed att ha lika nötta ben när detta elände är över.
För denna gång.