Argsint
Idag är jag på uselt humör - jag har så vansinnigt mycket att göra så här i slutet av terminen och koncentrationen är det inte så helt med, när hundar ylar och tjuter i varje smatt och vrå. Nu är det kaos på femte dygnet, kan det inte vara slut snart?!
Började dagen med att välta ut en kopp kaffe över hela köksbordet men jag har helt enkelt inte orkat ta bort duk osv - min (lilla) energi fick i stället gå till att skura hall och köksgolven. Golv av träplankor = spruta ut massor av såpa, häll på vatten och SKRUBBA!! Det är inget man gör på fem minuter, inte. I synnerhet inte som åtminstone tre usla hundpojkar tror att man går på toa i varje befintligt hörn inomhus, när det finns löptik i huset. Bläh! Och sen skall allt äckligt skurvatten moppas upp, det tog fyra hinkar rent vatten att få det snyggt igen. Någotsånär.
Men glädjen är förstås stor över att jag kan dricka kaffe igen! Eller - kaffe och kaffe... Gevalia Millicano, som är ett snabbkaffe som är liksom förstärkt med "vanligt" kaffe. Jag tycker det är jättegott, men så tycker jag om vanligt snabbkaffe också. Sånt räknar jag liksom inte som kaffe, men det är gott ändå, smakar väldigt mycket medelhavssemester för mig. Och Millicano är liksom den felande länken mellan vanligt instant och "riktigt" bryggkaffe. (Kokkaffe lämnar jag därhän såsom varande odrickbart.) Hurra för Millicano, och när maken är hemma och brygger vanligt så att jag får den doften i näsan dessutom - då känns det nästan perfekt!
Och jag som måste skriva, skriva, skriva...!! Paniken hänger i luften, kan man lugnt säga. Jag känner att det enda jag VILL göra är att ge mig ut och springa, ensam. Långt. Men tji fick jag, för jag är förstås ensam hemma med hela järngänget och maken kommer dessutom hem jättesent ikväll (middag bevars, jojo, det finns de som har det bra!). Jag lämnar ogärna hela basset hemma, för om JAG var Betty skulle jag känna mig kymig till mods instängd i ett par rum med fyra otäcka karlar hamrande på dörrarna utanför. Och ylande. Och det är litet för varmt för att ta henne på springtur nu.
Minsta barnet är förresten på något slags skolkamp nu, och titta en så fin direktbild jag hittade:
Det är alltså INTE Tigern, men nu vet vi till nästa år, vilka som är de nödiga tillbehören. Förresten tycker jag det är en förtjusande skoltröja, barnet förevisade sin igår kväll: probably the best school in the world - since 1246. Inte illa, inte illa alls, men jag hoppas att pedagogiken har uppdaterats då och då. Och att lärarstaben har förnyats.
Igår kväll tog vi i alla fall en rar promenad, bara Ying och Betty och jag. Resten av odjuren lejde jag ut till make och barn, åtminstone en visade en sur min, förstås. Men vi gick rundan upp till ridskolan och tittade på hopplektion igen. Hundarna var så väldigt duktiga och tittade knappt upp fast hästarna dundrade alldeles förbi oss. Betty och Ying bara betade, nämligen.
Dock skulle det sedermera visa sig att jag hade fått en miljon ruskiga myggbet, vilka försämrade min nattsömn ytterligare (redan usel pga av ylanden. Inte mina utan hundars).
När vi var på hemväg hamnade vi i ett stritt men fint regn, inte ens Betty blev mer än ganska purken, men genomvåta blev vi.
Och på söndag är det dags för utställning igen, i Norrköping. Brrr, det blir en tidig morgon och det vet vi ju vad jag tycker om sånt. Å andra sidan är det bara 35 staffar anmälda, så det går nog rimligt fort. Hoppas bara att lillfians löp har avklingat vid det laget!