Vinterleda
Jag kikar runt bland några hundbloggar som jag följer och märker att det är sig lika över hela fronten:
vinterleda.
Några aviserar helt frankt att de tänker vara bloggtysta tills det blir vår; andra är inte lika franka men effekten är densamma.
Det är onekligen en aning andefattigt att dag efter dag skriva om hurusom man rustar sig i varmt och någotsånär halkfritt och ger sig ut på ännu en hålla-värmen-till-varje-pris-promenad.
Man kommer att tänka på alltings intighet, gör man. Lika lika dag efter dag. Skall det här vara livet, liksom?
Visserligen är det lika lika under sommaren också, men då slipper man jallafall frysa (för det mesta). Och man slipper snöra kängor, snöra kängor, snöra kängor. (Tack och lov ändå att mina dagar som småbarnsmorsa är svunna!)
Igår tog jag i alla fall fyra hundar (Jazzen fick promenixa med minsta barnet) till skogen där vi träffade Jättestora Disneyhunden med entourage och alla hundar utom Ying fick springa lösa och busa på skaren på en stor solig åker. Det var uppmuntrande för oss alla. På åkern intill stod fem rådjur och betraktade oss, ingen hund brydde sig.
Muntert att skåda är att Tiggern, som är Världens Värsta Mördarhund när han är i koppel, är hur mild och foglig som helst när han inte har dumsnöret på. I den andra flocken ingick en ålderstigen russlare som var nåååågot till kaxig, men Tigg svarade inte upp det minsta utan gick och pysslade med nåt annat i stället.
Betty hade tur och blev jagad varv på varv på varv av en jättehund, blandning av st bernhard och bordercollie bland annat. Jagad på snällt sätt, förstås.
När vi traskade hem hela bunten, båda flockarna, längs långa järnvägsstigen genom skogen (GAMMAL järnväg, inga spår kvar, bara vallen) så gick fortsatt alla utom Ying (älgjägaren) lösa, och det var så lugnt och fint. De hade liksom busat av sig och gick bara och småpratade, precis som vi tvåbenta.
Så sedan kunde jag med gott samvete slå mig ned framför TV:n (en av dem) och titta på skidåkning. Säsongens sista Vinterstudion, det känns ganska hemskt - nu MÅSTE vintern ta slut för det finns inget roligt kvar.
En ljuspunkt, dock: maken presentade mig en finfin bärbar och SNABB dator som han hade undanstoppad. Den karln alltså - vilka resurser.
Men idag är det vardag igen, och sådana ser ut som följer: upp kvart över sju, släppa ut vildbasarna i trädgården, släppa in dem igen, frukost till mig och mickaboerna, borsta hår och tänder, ta ner och vika torr tvätt, hänga tvätt, stoppa ny tvätt i maskinen. Jobba en stund (och blogga litet) medan hundarna smälter frukosten och SEN är det dags för promenad. Nu! Ciao!