Pelleskop-livet

Viktigt!

Publicerad 2013-03-19 08:39:00 i Allmänt

Det är klart att jag avskyr och mår illa av djurplågare men faktum är att jag mår väldigt illa också av hundmjukisar. Den där sorten som tror att allting ordnar sig med en klicker och en köttbulle. Brrrr.
Jag har dessvärre sett på nära håll hur kaxiga unghundar förvandlas till oregerliga monster just därför att ägarna, som bara vill sin hund väl förstås, har vänt sig till en dubiös hundpsykolog som bara bara bara rekommenderar mera köttbullar och mera gos. Och det går väl an - i värsta fall - om det rör sig om en chihuahua, men när offret är en malinois eller en rottweiler, då är det inte roligt för någon.
 
Mallen i det här fallet avlivades vid två års ålder - då hade familjen äntligen fått tag på en vettig instruktör, men han tyckte att det hade gått för långt - hunden hade vant sig vid att leva rövare och vara familjens överhuvud, och eftersom det fanns små barnbarn i familjen vågade man inte gå vidare. Inte heller ville de omplacera en så svår hund, som dessutom hade bitit rejält  några gånger för  mycket.
 
Rottweilern hade större tur och övertogs av en väktare med massor av års erfarenhet av hundar - och den blev en jättefin arbetskamrat. Men hur många hundar har sån tur?
 
Fredrik Steen skriver just om detta i sin blogg, och om att det ibland, faktiskt, kan vara bättre med en skrammelburk i rumpan (på hunden) än en köttbulle i andra änden.
 
Sedan kan ju förstås allting gå för långt; en gång mötte jag en yngre man med en lösspringande pitbullblandning (förstås). Hunden kom inte på första inkallningen, för jag kom ju där med ett gäng kusar, men den kom på andra inkallningen. Bara för att få grundligt med stryk av sin husse. Sånt gillar vi INTE så jag gick emellan och försökte styra upp det hela, bara för att resten av promenaden, när karln gick en bit bakom mig, hela tiden höra: -Hörru! Ryck inte i kopplen, det är djurmisshandel! och mera av den sorten. Hela hela elljusspåret runt. För mina odjur var förstås mäkta intresserade av först hunden där bakom, men sedan alltmera av den märkliga människan och min uppenbara ovilja att vistas där längre.
 
En annan gång blev jag utskälld efter noter för att jag kastade ett koppel i rumpan på Ying. Det rann av mig, det också. Liksom den gången då jag nästan blev relegerad från unghundskursen för att jag hade sagt "nej!" till Tigern. Det har blivit många "nej" sedan dess - det krävs en MYCKET bättre hundtränare än jag för att få fason på en russlare utan användande av Phula Ord.
 
Hur som helst - jag är EMOT elakheter mot djur, men ibland är det en större elakhet att låta det gå för långt och jag tycker att det är ett förb*t elände att vissa instruktörer uteslutande lär ut köttbullemetoden utan att se till vilka ekipage de har att göra med. Ett "nej" i rättan tid, eller rent att ett bestämt grepp i nackskinnet insatt när det behövs, är väl humanare än att låta hundstackarn sväva i fullkomlig ovisshet om vad som egentligen gäller. Det är bara jobbigt för en hund att ta allt ansvar! (Utom för Ying - han låter mig "bestämma" fast han vet ju att det är han som har det yttersta ansvaret. Det kan ju nämligen ett fruntimmer inte ha. Men det är Ying, det.)
 
I övrigt noterar vi att det är alldeles onödigt kallt idag och att det snart är läge att emigrera.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela