Värsta gräsligaste hunden och litet annat
Jag är så glad att jag har en bra väder-app på pillefonen - den tar med även vind och fuktighet i ekvationen och anger därmed dels temperaturen och dels vad det känns som. Idag var det -6, feels like -13 - vilken tur att jag klädde oss för minus tretton! Förutom att det är ruskigt halt fortfarande så blåser det så ögonen rinner hej vilt, vilket förstås gör att man inte ser de där halkfläckarna heller.
Roligt på många sätt!
På en smal gångbro över motorvägen mötte vi en otroligt vacker pitbullblandning, rysligt lik vackra Nero. Men inte så hundkär, precis... Hussen hans hade jämnt skägg att hålla sin kuse, och för övrigt hade han jämnt skägg i hela nyllet också, en riktig gammeldags skepparkrans. Nån sån kunde inte jag bjuda på, men jag hade förvisso jämnt skägg att hålla min egna rabiata flock. Tvi vale vad det ska skrikas och kastas i koppel när vi möter nån!
Nåväl, när vi hade passerat varandra så traskade vi på och efter några meter stannade jag för att trassla upp kopplen - gissa om det blir makramé av såna där hundmöten...
Hur som helst - då satt Yings halsband på Jazzens hals och Ying själv gick alldeles naken! Det hade uppenbarligen glidit av i stridens hetta (sharpei-fysionomin gör det en aning lurigt att få halsband att sitta säkert, om man inte nyttjar stryp och det gjorde jag icke idag) och ramlat över på Jazz i stället.
Snacka om dumsnören, alltså: med koppel på beter de sig som om de tänker äta upp den andra hunden men när hela halsband- och koppelgrejen försvinner så traskar hunden med ändå.
Och snacka om mycket väsen för ingenting: ni skulle bara se och höra hur de beter sig när andan faller på, men går de nakna så är de fromma som lamm. Men förklara det för en räddhågsen tant med ett litet ludd i flexisnöre...
Nåväl, när vi kom hem var det dags för mattens Hemska Pass; jag brukar passa på efter promenader för då är jag lagom uppvärmd, vilket man sällan eller aldrig blir i vårt kalla hus. Litet plankan, fy för den lede, litet sträcka på alla muskler och grejer och så avrundar jag med Världens Värstaste Hemskaste Hund Som Inte Borde Få Finnas:
Ja, inte grodan Kermit alltså, utan den där positionen. Downward Facing Dog. Den gör ont i precis varenda tum av mitt gamla skrov, och jag blir argsint varje gång jag gör den.
Kan det verkligen vara meningen?