Pelleskop-livet

Idag var det verkligen segt och eländigt - halv snöstorm på morgonen, sen bara blåst, sen blåst och regn. Nå, till slut var det ju inget att be för, hundarna måste ut och jag också, litegrann.

Men bara en sväng runt kvarteret!

 

Så jag rustade oss, bara Jazz behövde täcke för det var trots allt plusgrader, även om det inte kändes så.

 

Och hur det nu gick till så blev det drygt en och en halv timme i skogen.

Märkligt så det kan bli!

 

Noteringsvärt:

 

1) Vi mötte en göteborgska (därpå var icke att ta miste) med två powderpuffar som tyckte jag hade sån pli på min flock! Va?! Nåväl, man tackar och bugar. Minsta puffen var lika gammal som Bettan och lika unghundsfånig - ville låtsas farlig men vek ner sig för minsta hick. Träning pågick även på den fronten, alltså.

 

2) I skogen får inga hundar vara lösa numera, om de inte är 125%-igt pålitliga. Så Bubbla och O-son fick gå okopplade. Jag kan inte ens i min vildaste fantasi föreställa mig att Olle skall attackera ens en harunge eller nånting. Finns inte på kaaaartan, som det heter. Fast på ett ställe i skogen var det himla himla spännande, de tre kopplade betedde sig som odjur, Betty satte nosen i vädret och gjorde väl vida svängar och Olsson, han bara stack iväg, lååångt i förväg. Duh! Så det blev en rask inkallning (så pass mycket vett har de i alla fall att de kommer när jag hojar) och sen fick hela ligan gå vackert i korta, fast slaka koppel flera kilometer. Rätt åt dem. Så småningom blev det lugn i ledet och då fick de gå i långa koppel, men nån koppelfrihet förekom icke vidare.

 

3) Vi passerade två unga män med cane corso resp. jätte-amstaff. Som jag är bekant med den ene av gossarna, på liksom mamma-nivå, tog jag GOD tid på mig att passera och lyckades därmed få till en riktigt hygglig förbifart på alla fronter. Och det skadade nog inte att de andra hundarna fick tränas litet också.

 

4) Precis på hemvägen dök det upp två andra karlar bakom en stor bil - de var faktiskt sotsvarta och en av dem var dessutom försedd med råggula rastalockar. Betty blev förstås överraskad, blåste upp sig och drog in luft - och svängde sen om och kom svansande till mig för betalning! Duktig liten nubba, fick förstås rikligt med smarr.

 

Och kan man tro - den sista dryga kvarten av vår promenad lyste solen nåt så in i bomben så man fick fullt av nya kråksparkar kring ygena, men det må vara hänt!