Slutare
Slut, slutare, slutast - så kan man väl säga?
Efter förmiddagspromenaden är jag i alla fall slutare, så vi får se hur det blir i eftermiddag. Troligen slutast ever.
För det är halt! Nåt så vansinnigt, dessutom. Till och med hundarna slirade och for och själv fick jag liksom tassa fram, inget steg blev längre än en halv fot. Ändå höll jag på att rasa några gånger men lyckades balansera mig mot hundarna, så att säga.
Enda stället där man kunde gå "som folk" var på en landsväg en bit bortöver, men där snålblåste det så ruggigt i stället. Så där så man får ont i näsan, om fenomenet är bekant. Så då tog vi oss upp i skogen och traskade den vägen hem.
Till och med i skogen var det halt, där det inte var moddigt och oframkomligt.
-Men det var väl f*n också! sa Ying när jag för åttiofjortonde gången hade ryckt honom i halsen när jag höll på att trilla. -F'låt, sa jag och erbjöd litet kompensationsfrolic.
Betty tappade sugen litet när hon inte blev losskopplad på det vanliga stället, hon insisterade ljudligt och medelst åthävor på att kopplet skulle AV. När så ändå icke skedde valde hon att bete sig som om hon de facto var lös. Bära och ruska och slänga omkring sig kvistar, pinnar, mindre träd och bitvis även tämligen välvuxna träd. Struligt nog när hon springer lös och åstadkommer åverkan å mina anklar, struligare nu. Och så favoritlek nr 2: kast med grankotte. Hon kan roa sig hur länge som helst med en grankotte som hon kastar upp i luften och vida omkring och sen störtar efter under högljudda morr.
Idag fick hon sig själv ett högljutt morr tilldelat. Det var när hon kastade kotten i huvudet på Jazz och sedan i vild yra kastade sig själv efter.
Jag tror inte hon gör om det.
-Rätt åt den tjocka jäntan! sa Tigger, men när han såg min blick (en blick som sa: Ingen middag för DIG, unge man) så tillade han kvickt: -Jag menar att hon är så rund och god...
Men när vi kom in så blev det ett väldigt spanande och snokande på hundar, för det gäller att sno åt sig de bästa solfläckarna fort. Jazz är värst, han är faktiskt fullkomligt hänsynslös när det gäller att placera sig i solen; han klättrar och river saker och går tandledes fram om någon annan har placerat sig på det åtrådda stället.
Egentligen skulle man förstås byta ut hela södersidan av huset mot tjockt glas, så skulle vi frodas som petunior här inne!