Motionen
Så vad gör vi då?
Det är allt litet olika det, men igår såg det ut så här:
En timmes förmiddagspromenad blev det, i snålblåsten och halkan. Men jag anstränger mig verkligen att inte gå så förbaskat fort - hundarna tröttas sällan ut av raska powerwalkar, men men om de måste GÅ FINT och inte får nosa oavbrutet, då blir de trötta. Däremot blir det ju klent med motion för min egna del...
På eftermiddagen körde vi ett pass med pilatesboll. Tigger och Jazz är helvilda, dem får man verkligen passa för de gör Vad Som Helst ovanpå bollen och låter sig aldrig hejdas av ett fall hit eller dit - upp igen bara! De får, under det att jag försöker kontrollera verksamheten, göra snurrar och spinnar, sitta vackert, ligg-sitt-stå om och om igen och så bara balansera medan jag puttar bollen litet hit och dit. Inte många minutrar behövs för att de skall bli mjölksyratrötta!
Yings träning tillgår så att han sätter upp framtassarna och sen traskar han runt på bakbenen med bollen framför sig. Vackert så, och han är väldigt nöjd med sig själv!
Betty hade plötsligt blivit bollfrälst även på detta sätt och kastade sig frimodigt och självsvåldigt upp på bollen, men SEN blev det jobbigt! Hennes pass blev kort, men intensivt.
Och så Olle då: med mycket lock och pock fick jag honom att sätta EN tass mot bollens sida. Suck. Då lyfte jag upp honom och satte honom på bollen samt kvarhöll honom där. Många ilskna blickar blev min belöning, men litet träning tror jag ändå att han fick.
Sen håller vi förstås på med den eviga vänd-övningen också. Alltså att hundarna (en i taget tack, ingen överkurs!) skall gå mot mig och på kommando vända sig om så att de står med rumpan mot mig och nosen i körriktningen. DET är svårt det! Tiger, Jazz och Betty börjar fatta finessen, även om det inte är så helt med precisionen, men Olle och Ying har jag faktiskt gett upp med. De får gör andra övningar i stället, på det att jag icke måtte få hufvudvärk.
Efter kvällsmaten tog jag ånyo en promenad med Ying, Tigger och Betty - di små fick rastas i trädgården - och slutligen, före sänggåendet körde vi ett städpass, vilket inte alls är så nyttigt som det låter utan tillgår på följande sätt:
Jag rotar fram en bunke ur skafferiet samt diverse grejer, såsom: en strumpa, en pannlapp, en gammal mobiltelefon, två pennor, en plastpåse med tre stora kappknappar i, en stump kardborreband, en jättegummisnodd, en tejprulle, en näsduksförpackning, ett nyckelband, en klicker och en carmexburk. Sen hyvar jag grejerna på golvet och ber en hund i taget att städa upp efter mig.
Som alltid är det roligt att se hur olika de är: Ying och Betty är väldigt noga med att verkligen stoppa grejerna I burken, de trycker ner hela nosarna innan de släpper. Men sen tröttnar Betty efter bara tre, fyra plock, alltså blir jättetrött. Då börjar hon göra andra saker i stället, såsom att backa, trampa på stället, pussas... Ying däremot tröttnar inte på det sättet, däremot kan han rätt som det är säga: -Du får väl städa efter dig själv, slarvmaja!
Tigger plockar väldigt duktigt, förstås, men han tycker det är rätt obehagligt med burken - han vill släppa sakerna ner i den och ibland hamnar det utanför, så det blir rätt mycket "göra om". Men viljan är god!
Jazz då? Han lyfter upp mobiltelefonen, men så får han syn på strumpan och tar den i stället och skakar den ganska länge innan han får syn på knappåsen som han kastar sig över och tuggar litet på tills han med fröjd kastar sig över förpackningen med näsdukar, sliter upp den, ruskar så pappersnäsdukar flyger kring vägar och tak. Mycket roligt. Men tro det eller ej - till slut ligger alla pryttlarna i burken. Till slut.
Och så kommer vi till pudeln. Hur gör pudeln? Jo tack, pudeln tittar till oss, konstaterar att vi håller på med nån förb*t idiotisk övning samt förskansar sig i Andra TV-rummet tillsammans med husse och låtsas vara döv. Men DET gör han med finess!