Pelleskop-livet

Mittåt!

Publicerad 2013-03-27 12:43:57 i Allmänt

Hurra, jag får använda ordet mittåt, det har nog aldrig hänt förr!
 
Men alltså - jag får rätta mig. Idag på vårstrosen (5,01 km, 1:30:39 - då går det inte fort men det går lagom) var Betty bästa värsta raringen!
 
På hemvägen gick vi bakom Disneyhunden med flock, ibland gick vi tre meter bakom, ibland 25 beroende av om det var de eller vi som snavade och halkade mest - och Betty gick okopplad alldeles där hon skulle. Ibland kom hon litet för nära de andra hundarna men då behövdes bara en liten viskning så studsade hon tillbaka, och anledningen till att hon kom för nära var helt enkelt att hon gick i sina penséer, hon hade inget drag dit trots att hon brukar leka och busa med dem. DET kallar jag en duktig jänta!
 
Först, när vi gick ensamma i skogen, travade hon en bit före oss andra, och när stigen delade sig tog hon den väg som jag inte hade tänkt att vi skulle ta. Resten av oss gick alltså åt ett annat håll och hon hann ganska långt innan hon upptäckte det. Men när hon kom ilande som en såpad kanonkula, då var hon PRECIS som en tonåring som har gjort nåt pinsamt och hittar på vad som helst för att man skall tänka på något annat! Hon hoppade upp och bet mig i ärmen, klättrade på och bet Ying, kröp UNDER Tiger (27 cm över manken) och försökte slita av Jazz pullovern. Sen hittade hon en tre meter lång pinne som hon släpade efter sig och bitvis svingade runt så att vi övriga raskt fick hoppa ner i ett dike (isen håller än). Allt under ivrigt tandkloppande, förstås.
 
Men en som INTE är duktig, det är Olle. När vi först upptäckte Disneyhunden m.fl. så gick de ungefär 100 meter bakom oss - HELA den biten ilade Olle, fullständigt döv för mina rop och bannor! Bara för att en av de där hundarna snart skall till att löpa. J*dra pudel.
 
 
Himlar, vilken himmel!
 
 
När vi kommer till koppeltrakter säger Betty till.
 
 
 
Man ser på öronen att hon vet vem som bestämmer och var denna finns. Men svansen är katig, i vanlig ordning.
 
Men när vi kom hem, då blev det förstås avduschning av hundar. Vilken sörja på Tiggers och Olles magar! Tur att de inte har något emot behandligen i alla fall, och alla hundar vet att när Tigger och Olle har duschat, då får alla kex. Ordning skall det vara!

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela