Kort rapport
Härmed avrapporteras vad som har timat: Icke Mycket.
Dagarna försiggår på följande sätt:
Frukost tillredes till matte och hundbarn, avätes av dito, och efter en kort paus (varunder vanligen matten gör något i tvättstugan) tages morgonpromenad. Efter, naturligtvis, sedvanlig jakt på och infångning av Jazz.
Därefter sönderfaller skaran i två parter: den part (jag) som måste arbeta med nåt förb*t fånigt franskt och den part (fyrbeningar) som får snusa och snarka i godan ro.
När min mage börjar kurra nåt alldeles oerhört störande vidtager lunchpaus: jag äter nåt fiskaktigt och hundarna tigger. Sen busar vi en stund i trädgård eller inomhus och sen är det, tamejtusan, dags att jobba igen.
På eftermiddagen är hunddjuren mindre snusiga och mer upplagda att hitta på saker, men de är duktiga och roar sig själva utan att alltför många husgeråd och inredningsdetaljer skattar åt förgängelsen. Förresten satsar jag stenhårt på shabby chic, och ligger definitivt i framkant på den fronten.
Mitt eftermiddagspass brukar inte bli särskilt långt, det finns gränser för hur många franska verb man orkar böja på en dag, och kvällspromenaden företas ofta redan runt 15-snåret. Medan det är ljust, alltså. Halleluja!
Kl. 17 är det kvällsmat för hundarna, inte en minut senare för då blir jag oppeten, och runt 18 är det min tur. Sen är det för det mesta bara softning och inomhustrix som gäller hela kvällen, och ganska ofta klämmer jag in nån timmes jobb till. Motvilligt, lita på det.
Slutligen hoppar vi i säng runt 23 och då väntar förstås nån klämmig bok. Såsom Nouvelle Grammaire du Franc,ais. Aldrig trodde jag väl att jag skulle komma att läsa en grammatikbok som en roman, men så långt har det gått. Härtill är jag nödd och tvungen, annars kommer madammen och jagar mig.
Till grammatikbokens fördelar hör dock att den fungerar utmärkt som får. Att räkna, alltså. Inga insomningsproblem på den här fronten!
Så förflyter alltså dagarne, undra på att man inte orkar blogga så mycket. Jag menar - hä finns junte så myttje å blågga åm, liksom.
Och tro mig eller ej - trots att det är LÖRDAG idag var jag uppe före halvåtta och har nu suttit här och slitit med en fransk liten rédaction (det betyder nåt äckligt som man ska tota ihop. I detta fall om livet före bilen). Visst är det ganska synd om mig?