Pelleskop-livet

Minns ni Pelle Almgren? Det gör inte jag, men det där om och om igenet har bitit sig fast.

 

Och det passar så bra så bra för mig som om och om och ..... (ad infinitum) skjuter upp och tror att det är två veckor kvar fast det är tre dagar och - ja ni vet. Ni har väl hört hur jag låter, mellan varven.

 

Nu skall jag alltså skriva en svensk uppsats på 10 sidor, en engelsk på 8 samt en engelsk på 2-3 till på fredag kl. 21.

 

Hur tusan skulle jag kunna veta att den 7:e skulle komma så hastigt efter den 4:e?!!

 

Men vi  har i alla fall hunnit vandra i skogen igen. Vi tar små 5 kilometers "reclaim the skogen"-svängar så ofta vi orkar, för än är det mycket i skogen som inte har hunnit inventeras sedan snön hastigt och lustigt försvann.

 

Nu är det alldeles alldeles vitt i markerna igen, men den här gången är det av liljekonvaljer och smultronblom. Om alla di där smultronblommorna tar sig så lär jag komma hem med rund och välfylld mage efter alla promenader snart! Hemmavid är körsbärsträden fulla med ganska stora gröna bär, så även den sortens kommer jag (och fåglarna) att kunna smörja kråset med, om det inte blir några hemska järnnätter som sätter käppar i hjulet.

 

Löpningen är för övrigt ganska mycket över; Ying blir litet besvärlig ibland och Jazz vill förstås inte ge upp så lätt. Men EGENTLIGEN är det slut, det är slut, det är över nu. Tralala.

 

Nej, vet nån vad: nu måste jag ARBETA!!