Klibbvarmt
Igår var det klibbvarmt hela dagen - när det på kvällningen blev litet drägligare tog jag Ying och for till stora-skogen-med-trail-spåret och så gav vi oss ut. Raskt började det dugga så det var ju tur att det var Yingis som var följehund, och inte vattuskräckarn Betty!
Hur som helst var det halt på blöta rötter och stenhällar, mygg som jag satte i halsen och fick i näsan och ögon, mera fukt än syre i luften.
Med andra ord: TUNGT! Ying var emellertid i fin form och drog på bra. Det är roligt att se att han känner mig - han börjar gå i de branta uppförsbackarna och när jag fortsätter att springa, eftersom jag faktiskt vågar mig på det nu för tiden, springer han vid min sida och tittar hela tiden på mig. Som för att säga mig nåt, t.ex. "tar du inte ut dig nu?" eller kanske "duktig matte!". I alla fall - jag har god draghjälp av honom, men inte just i uppförsbackarna, där det behövs bäst.
Däremot behöver jag bara säga: -Sakta försiktigt! till honom i nerförslut eller där det är särskilt rotigt och stökigt, så lugnar han sig och anpassar tempot. En lustig hund - han lär sig aldrig "kommandon" som sitt och sånt, men såna här "praktiska råd och anvisningar" kan han hur bra som helst.
Ying efter en halvmil - fräsch.
Jag efter en halvmil. Det blev svartvitt för att inte rödfärgen i datorn skulle ta slut.
I natt regnade det äntligen så världen kändes nytvättad och det var 10 grader svalare i mitt sovrum än natten innan. Tack för det.
Men när jag skulle ge mig ut på morgonpromenaden såg det ut så här
Så vi avvaktade ett tag och tur var väl det för det började åska som tusan och sen kom ett rasande skyfall över oss!
Minsta barnet och jag passade på att se en lagom film i stället, "Jungrun på Jungfrusund", en Sickan-klassiker.
-Jönsig! sa Tigg och gjordes sig till taleshund för hela gänget.