Pelleskop-livet

Villervalla

Publicerad 2013-07-31 13:43:00 i Allmänt

Vi tog en ovanlig promenad idag, utforskade litet nya vägar. Först måste vi hjälpa några cykelturister som letade efter Torstuna, lätt som en plätt ju. Tiger tyckte att det vore lämpligt att bita dem en aningens aning i benen, det tyckte inte jag. Jazz var beredd att pröva.
 
Sedan gick vi raskt vilse på den där nya vägen och plötsligt stod vi i en lerhåla mitt i en åker. Mitt i lerhålan låg det en nästan nertrampad vit blockflöjt.
Det är sånt som får mig att inse att jag har sett för mycket ruskiga TV-program.
Raskt vände vi om i alla fall, tog fel väg tillbaka, sen rätt. Men det var ju soligt och rart och vi hade ingen brådska. Vi gick vill, vi kom vilse, vilken villervalla.
 
Snart kom vi till bebodda trakter i alla fall. Ett "oouff" hördes och raskt inringades vi av ett stort hunddjur, en cane corso. En blå, visste inte att såna fanns.
Min första tanke var "j*drar, vilken stor, hjälp" men den tanken var så snabbt förbiilande att jag knappt hann tänka den till punkt, så uppenbart var det att bamse blå var bara en unghund. Kaxig, men inte stygg på något sätt.
 
I själva verket var det så att storhunden omedelbart och genast och i ett sammanhang ångrade sitt infall att leka vakthund, han svalde hårt och såg sig omkring efter nåt annat att göra, nåt som skulle få det att verka som att han faktiskt inte hade tid med oss.
 
För vår del var det förstås Ying som påtog sig rollen som indianhövdning. Jag kunde nästan se hans uppsträckta hand och höra "Ugh! We come in peace." Jazz hade inte ens tid att hälsa på nykomlingen, Betty hade stora runda ögon och försökte göra sig liten och osynlig. Tigger svärjde och svor, men även en alldeles ohundkunnig person skulle ha insett att de därna svärorden, dom sa han bara för att det kändes så skojigt i munnen, ungefär. -Trattskalle, pottsork, hallonj*vel! BONDE!!! skrek Tigern. Stora Blå blev allt mindre i sin jättestora hud, och långt uppe i trädgården som han kom från uppenbarade sig en annan cane corso, en svart, av större pondus.
 
Tydligt var att den svarta figuren tyckte att det kunde vara nyttigt för den blå palten att själv få klara sig ur sitt iråkade dilemma. Samtidigt var det tydligt att den svarte inte tänkte låta nån utböling sätta sig på Lillen. Liksom.
 
Jag beslöt att låta Blå komma undan med hedern och självkänslan i behåll och sa till min flock: -Kom så går vi, innan han biter oss.
 
Betty svalde hörbart och framviskade: -Biter?!! Ying fnissade stilla och gav mig en uppskattande blick. Humor har han. Jazz gick i sina penséer. Tigg ville inte låta tillfället gå sig ur händerna utan bråkade sin hjärna efter ytterligare några passande invektiver: -Den som viskar han ljuger på t*ttarna suger! drog han till med. -Viskar?! LJUGER?!!! framstammade Betty med allt rundare ögon och allt lägre svans. Jag vet inte riktigt hur hon har det med ordförståelsen. Inte så helt, kanske.
 
Hem kom vi i alla fall.
Och äntligen har Dansk Export börjat rodna i växthuset!
 
 

Kommentarer

Postat av: Ruska & Anne-Lie

Publicerad 2013-08-01 09:42:34

Tack för din underbara blogg!!!

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela