Skogsvårdskonsultenten
Aloha, typ. Förkylningen är nästan över - täppt i snoken och hostar men klart springduglig igen. Och promenadduglig!
Igår förmiddag traskade vi efter svamp i tre timmar, med goda resultat. Ying har inte behövt påvisa än, jag klarar mig själv. Däremot är han fena på att trampa eller sparka sönder de allra just största och finaste kantarellerna. Står där 98 små solkiga knappar och två präktiga 5 centimetrare så tassar han så nätt förbi knapparna men sätter igång med värsta jordfräseriet på de två fina exemplaren. Först tänker jag: jädra sabbis! men sen tänker jag: jag har haft fel så många gånger förr när det gäller Ying, så varför inte nu? Han kanske håller på med nåt slags avancerad svampmarksvård som kommer att leda till ENORMA skördar inom en tioårsperiod. Kanske, man vet inte.
Tiggern hittade nåt snusk att rulla sig i - hurra, liksom. Sen gick han och släpade med kroppen i ett gyttjigt, illaluktande (i min näsa, inte i hans) dike och jag frågade vänligt: -Vad håller du på med nu då, din depraverade lille rackare? vilket gjorde en förbipasserande farbror så glad så han sken med hela sig. Han tyckte liksom jag att man skall använda och glädjas åt det språk man har.
För övrigt är lilla prinsessan Betty fainéante i stor stil - latare jycke får man leta efter! När vi traskar runt efter svamp så sätter hon sig på sin rumpa och bara håller koll på oss, tills vi har förflyttat våra cirklar en bit i färdriktningen. Då går hon dit och sätter sig där och spekulerar. Inte ett steg i onödan, det är Bettys paroll. Om det inte kastas en boll eller frisbee eller motsvarande, förstås!
Slutligen kan inrapporteras att the Poodle numera är nollåtta - han har flyttat till svärmor och lever livets glada dagar. För att inte tala om vad VI gör!! Här är så tyst och lugnt så vi känner oss rent yogiska - faktiskt, de första dagarna sov hundarna som stockar hela kvällarna och jag kunde se på all möjlig smörja på TV (hm).
Nej vet nån vad! Vi som skall till Gränna och jag har inte ens BÖRJAT packa... jag upptäckte just att Bettys domare är den som blev så utomordentligt förtjust i Peppar för länge sen och satte honom som bästa unghund med cert. Det bådar inte gott för lilla B, gör det inte. Hon och Peppar är liksom diametrala motsatser, på staffeskalan.
Hur som helst - Jazzen får stanna hemma med Minsta B (som tf gårdvar och livvakt), resten tar vi med oss. Tror ni det kommer att gå bra, med två oss och tre jyckar i ett tält? Det tror jag!