Tjena skogen!!
Idag var det en Stor Dag, för dels tog jag ut alla fem mickaboerna i ett sammanhang, dels gick vi till skogen!! Bara i elljusspåret, men det var skogigt och moddigt nog.
Jag tror hundarna har längtat lika mycket efter skogen som jag har - några av dem har nog varit där någon gång under min bortovaro, tillsammans med äldsta barnet, men för det mesta har det bara varit trottoarer och gångvägar för hela slanten.
När vi kom till släpp-stället var Betty mycket angelägen om att hävda att härifrån, härifrån BRUKAR Betty få slippa koppel! Och så blev det förstås också. Lilla lullan hade mycket spring i benen!
För övrigt gick det rätt lugnt tillväga, flera stycken av kräken verkar ha förstått att man inte skall dra i kopplet (inte Tigern, dock).
Men det är märkligt hur man ligger av sig bara med att traska - nu var vi ute i rätt sakta mak i en dryg timme och då var jag som en urvriden trasa när vi kom in! Dessutom har jag märkt att jag får ont i översta ryggkotan, ungefär. Som sån där "gamnacke" som man får av idogt sittande på fel sätt framför dator. Jag försökte bota detta genom att rikta näsan strikt mot mina skospetsar, vilket förstås gjorde att jag såg precis hur modest och blygsam som helst ut. Kan nog vara en klädsam attityd.
Förresten är jag ett lågt och svekfullt fruntimmer, för jag låter inte maken få veta att jag har börjat promenera med hundarna. För nu tar han och Minsta Barnet (som dock är invigt) en liten promenad med djuren på kvällarna, men om han får nys om att de redan har varit ute - då blir det prompt slut med det. Han tycker nämligen att det utmärkt väl räcker med EN promenad per dag för hundarna, och NOLL promenad per dag för Honom Själv.
Att man kan bli så glad av att komma ut i en skog!
I själva spåren är det fortfarande mycket snubbigt vitt.
Betty trivs också i pyttelilla vingliga hundbädden. Alla vill visst ligga i den!
Nu är det dags att gå och byta sängkläder - alltid på en torsdag!