Out and about
Tänk så FULT det är ute nu - svartbrunmuggig snö är väl bland det värsta som finns? Och alla människor går i svart eller brunt eller nåt annat dystert - jag med. Mitt lilla extra problem är att magen inte vill omslutas av nåt annat än mjukisbrallor, så idag sportar jag ett par mörkblå fleecekalsipper av märket "Walking Kids"... Fast man ser knappt att de är mörkblå eller av fleece, de ser mera melerade och pälsiga ut. Jag har hund! skriker mina byxor.
I alla fall så har jag tagit en promenad med TRE hundar idag! Betty-stjärnan, knäpp-Ying och Tigger the Terriorist fick ta en tur med mor sin. Och nu har vi min sju kommit upp i närapå pensionärstempo! En mindre pigg pensionär på så där 87 bast, men ändå!
Vi var ute i nästan en timme och gjorde en massa hyss, såsom gå runt en stolpe, skickas iväg för att klättra på nåt, gå fot, bita varandra litet när man inte kan komma överens om vems tur det är att gå fot osv. Samt förstås: INTE DRA I KOPPLET!! Betty är en ren fröjd, Ying hade långt koppel och skötte sig bra, men Tigern....!! Den där Tigern. Tur att han är söt i alla fall.
Betty gick förresten lös en stor del av promenaden - hon är verkligen en prima liten ballerina. Hon går ut så där fem meter framför mig, men vänder sig om ofta ofta och har järnkoll på om jag stannar, då vänder hon raskt tillbaka.
I alla fall så märktes det väldigt väl att det var LÄNGE sen di små fyrhjulingarna fick nån sån där aktiveringspromenad - OJ, vad de blev trötta! Det blev för den delen jag också - längre promenad än vanligt och sedan 12 tassar att grundligt torka och inspektera. Tiggern blev badad i handfatet, för hans mage var alldeles full av gatumojsa, och dessutom har han litet lätt att bli röd mellan tårna om man inte är om sig och kring sig. Tur att han inte är en rottweiler.
En sak som jag tränade med Betty idag var det där med position vid belöning - jag märkte att hon kan gå fint i fot några steg (sen blir hon för het), men så fort jag stoppar handen i fickan så släpper hon sin position. Min slarviga inlärning som vanligt - så nu blev det litet omvänt lockande av det i stället. Som vanligt gick det fort och lätt att få henne att förstå, men det här är något som jag måste pyssla med varje dag, nu!
Tigern är förresten skojig när han skall runda något, i dagens fall lyktstolpar - han tror fullt och fast att meningen är att han skall klättra upp i dem, och SOM han kämpar med hela sin lilla kattkropp! Om och om och om igen, trots att han får beröm och belöning bara när han lyckas ta sig runt stolpen (vilket han gör enbart i syfte att hitta en bättre angreppspunkt för själva klättringen). Tänk så förvånad jag kommer att bli den dag han verkligen tar sig upp i toppen!