Pelleskop-livet

Kvällskul

Publicerad 2013-01-31 10:39:25 i Träning

Igår kväll passade vi på att ha litet kvällskul för oss.
Vi började med burlekar.
 
När Betty fortfarande hade löptrosa på sig låg hon och sov djupt i buren (utan dörr, förstås!) när plötsligt Olle larmade i trappen. Yrvaken for hon upp och ut ur buren och så fastnade trosan i den där haken som man låser buren med. Så buren hängde med och lät illa och en kartong med en massa fotoframkallningsgrejer som osmart nog hade placerats ovanpå buren for ner och lillan tog faktiskt illa vid sig.
 
Normalt sett älskar hon ju ljud och oljud och hejsan och hoppsan och bompa, men det ställer sig ju litet annorledes när man är alldeles yr i mössan och nyvaken, det kan man ju förstå. Så därför måste vi träna på buren.
 
De andra burarna har hon inte minsta skepsis inför, bara den här stora som vi vanligtvis endast använder på utställningar.
 
Och SOM den tjejen är klickersmart! Markerar jag för en blick slängd i burens riktning så vet hon direkt att rikta in sig ditåt. Vi tränade i ungefär 5 minuter och kom så långt att hon stack in nosen i buröppningen, och där fick det räcka. I Shaping-boken lärde jag mig att man ska inte försöka slänga in godiset i buren eller belöna nära buren eller så, för det brukar bara göra det läskiga ännu läskigare. Matte försöker luras, liksom. Så hon fick klick och så fick hon komma tillbaka till mig och få sin belöning.
 
Sen lekte jag litet burlek med Tigern också, han hade ju tittat på och förstod direkt vad som gällde.
Då flyttade jag mig litet längre bort från buren, en halvmeter till kanske, och då blev det svåååårt. Tiggers default-beteende är "hämta små saker", så han började genast genomsnoka hall och farstu och kök efter små papperslappar (som det fanns gott om, eftersom Ying och Betty hade delat på ett (tomt) äggflak i väntan på middagen).
Efter att ha försökt vänta ut honom flyttade jag tillbaka nästan lika nära som från början igen, och då gick det bra. Så jag backade EN decimeter - det blev svårt men det gick. En decimeter till - hämta saker!! Men jag gav mig inte, jag struntade i att ta emot allt hans skräp och bara tittade åt ett annat håll. Och till slut trillade poletten ner - Tigern skuttade in i buren! Nedrar vad vi skall träna på det här nu, så han kan skutta in i buren på flera flera meters håll, så småningom. Och nedrar vad det är jobbigt med det här hämtandet och bärandet... Fast litet praktiskt ibland när man tappar saker och är en lat sort.
 
Sen fick jag nåt slags dille och tänkte göra sammanlunda med Ying också, men det hade jag inget för. När jag tar fram klickern lägger sig Ying ner och viftar idogt på sin gurksvans. Jag försökte i vanlig ordning att klicka för precis ALLTING, såsom rynkning av mule, gnorf, spark med framtass - allt för att försöka motivera Ying till aktivitet. Men det gick inte. Inte igår heller.
 
Däremot hade jag under dessa övningar fått påhälsning av en liten pudel som raskt gick igenom sin repertoar och i vanlig ordning toppade med att slänga sig död på sidan. Då blev det litet klickning av honom i stället. Jag hade ynkpyttesmå katt-torrkulor som belöning och dem kunde till och med Olle slafsa i sig med någon hastighet, så det gick rätt bra. Det är så bra med Olle också, för man behöver aldrig tänka på att inte ge honom för mycket - Olle har nämligen INGA anlag för fetma! Till skillnad från Tigern och mig själv.
 
Slutligen kom gamla Bettan och anmälde sig igen - dags att hitta på något nytt. Jag hittade på att hon skulle backa.
Bettys mest erbjudna beteende är att lägga sig, så nu passade jag på att klicka precis när hon la tyngden bakåt, just för att lägga sig.
Då studsade hon raskt upp igen och fick sin kattkula. Och så neg hon litet bakåt igen: klick! Nästa gång neg hon - men inget klick. Hon försökte lägga sig helt - inget klick. Upp igen, neg litet, flyttade en framtass en centimeter - klick och jubel! Flyttade två framtassar bakåt - klick!
 
På totalt sex klick hade hon lärt sig att backa SEX steg! Och godisen är bara en bisak för Bubbla - det roligaste är faktiskt att det klickar, och att hon får gissa. Men vi slarvar förstås inte med godis ändå.
 
I alla fall - såna där gånger, då är det nästan som att man kan PRATA med hunden, och hunden kan prata med mig. Det är så roligt och så lätt och man vill bara göra mer, men det ska man inte. Man ska lugna sig ett tag.
 
En sak som inte är rolig men som man måste göra mer av, är att hitta på ett ämne för det franska ex-jobbet. Urp.

Kommentarer

Postat av: Modern

Publicerad 2013-02-01 17:27:55

Kan jag skicka över Zlatan? Han vet fortfarande inte att han har bakben. Att ta sig upp på stora bordet i rummet utan att matte ser är däremot en sk-tsak. I övrigt mår vi bra hoppas detsamma för er!

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela