Pelleskop-livet

Första promenaden avklarad

Publicerad 2013-01-27 11:21:02 i Allmänt

Igår kväll tog jag mig samman och lyfte mig i nackskinnet och allt sånt och tog faktiskt en liten promenad. Över en månad sedan förra promenaden, som alltså ägde rum på självaste julafton. Det blev mitt lilla julkul, det.
Nåväl, efter visst övervägande tog jag med mig Betty, som är en pärla att ha i koppel likaväl som utan, samt Olle, som när han är som "fetast" väger 4,5 kg och därmed inte blir nån större belastning i ett koppel ens vid mera allvarligt menade utfall (ha!).
Och så gav vi oss ut. Knappa halvtimmens promenad i ungefär luciatågstempo blev det och det var SÅ jobbigt!! Mjölksyra överallt där man kan ha mjölksyra och absolut inga krafter att hålla mig rak, liksom. Men OJ, vilken duktig Betty!! Inte ens där hon fick gå lös vek hon från min sida - uppenbarligen tyckte hon att jag inte kunde lämnas åt mitt öde. (Olle var GANSKA duktig, några små väs fick jag kosta på honom.)
 
Nu lurar jag en liten försiktig aning på att ta en liiiiiiten sväng med Ying på kvällningen - fast då med resårkoppel och med en grundlig förmaningssession först. För Ying KAN gå fint i koppel - det är bara inte så ofta han vill.
 
För övrigt gör det ondare i magen nu och känns inte så där väldigt uppåt. I morgon måste jag försöka få kontakt med sjukvården och höra vad de tycker. Antagligen tycker de att jag skall åka till Det Stora Sjukhuset 45 km bort, men det tycker inte jag, eftersom de bara tar blodprov och klämmer mig på magen. Klämma kan jag göra själv och säga aj! och blodproverna kan tas här, tycker jag. Man har ju annat att göra, liksom. Men förklara det för herrar (mest) doktorer...
 
 
Sån här kan vi behöva litet till mans, tror jag!
 
 
-Jag är jättejätteduktig! hävdar Olle.
 
 
Lilla nubb ser snällast ut i hela världen.
 
 
Livat värre.
 
 
Såhär tyckte Tigern att han skulle sitta igår när jag såg på konståkning. Jättebekvämt sa Tigern, men inte jag. Förresten är jag nu helt och hållet övermätt på konståkning, men lagom till det blir dags för VM kommer jag att vara sugen igen!
 
 
Olle läppjar på sin tuggring. Han gnager liksom aldrig, bara läppjar. Fast får han hållas tillräckligt länge så lyckas han ändå fördärva handskar o.dyl.
 
Förresten har jag fått mig ett verkligt i-landsproblem: jag vet inte vad jag tycker är gott!  Alltså: matmässigt vill jag egentligen bara ha tonfisk eller fiskbullar och det står man sig gott på, men ibland vill man ju ha nåt litet extra, t.ex. när man har en TV-mysstund eller så. Men det finns inget jag vill ha, inte ens kaffe! Jag har inte druckit kaffe sen julafton (jo, jag tog en tesked på juldagen men den kom omgående upp) och kan inte tänka mig att smaka ens just nu. Jag som är sån kaffemaja i vanliga fall! Och inget annat känns lockande heller - varken sött eller salt. Det enda som är riktigt riktigt smarrigt är filmjölk i ett glas och så svartvinbärsjuice. Och egentligen är det ju bara bra, det finns ju litet att ta av på min trinda kropp. Jag vänjer mig säkert, men det är den där känslan av att det fattas nåt. Jag förstår hur det är att sluta röka - när kroppen har vant sig av med nikotinet så finns ändå det där behovet av att ha nåt för händer och att det liksom SKA vara en cigarett efter maten och så.
 
Hur som helst - alla hundarna älskar också filmjölk och anmäler sig omgående för att diska efter mig. Att se Ying knö in sin mule i ett smalt glas är verkligen något som kan lyfta en hel dag!

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela