Köpa skidor?
Det låter som en desperat åtgärd men snart är det nog den enda lösningen.
Att köpa skidor. Helst dyra värstingdon.
I samma anda som man tar med sig paraply på utflykten, alltså.
Jag börjar nämligen närapå att få förslitningsskador av att gå och traska i denna eviga lössnö.
Idag föreföll det för övrigt vara något slags speciell ledighetsdag, i analogi med potatislov och skurlov: skottasnösemester, finns det? När vi var ute på förmiddagspromenaden var det nämligen en oherrans massa folk ute och skottade snö! Inte bara grannskapets evigt pigga pensionärer (som står lutade över sina skovlar dagarna i ända, för snöar det inte just nu så börjar det snart och de tänker inte låta en enda liten flinga besudla deras uppfarter). I alla fall har Betty bestämt att snöskottning är en Farlig Sport och hon reser ragg och gruffar och skuttar baklänges alla förtifjorton gånger per promenad som man träffar på en utövare.
Ibland glömmer jag att lilla nubb bara är en LITEN nubb än - hon är ju faktiskt bara 18 månader och inte alls nån stor och förståndig hund. Bara en liten knasboll, och det måste väl få komma ut ibland.
För övrigt har jag idag torkat 1 kg äbbliga färdigköpta köttbullar. Till hundarna, förstås. Varje gång när jag köper äckliga köttbullar i taffärden har jag lust att skrika ut för hela världen att det är minsann inte JAG som tänker äta upp dem, men sen stillar jag mig för jag misstänker att det skulle verka ännu mera misstänkt då. En gång för flera år sen hade de, efter jul, extrapris på mamma scan-bullar, 10,-/kg - då MÅSTE man ju bunkra och stoppa i frysen!! Men det såg ju litet illa ut i kassan...
Nyss ringde Mellersta Mellanbarnet och aviserade att hon tänker ägna sig åt en aning hundnappning - hon tänker komma hit och ta med sig Olle hem till sig för några dagar. Det tror jag han kommer att gilla - egentligen skulle nog Olle vilja vara ensamhund, nämligen. Och för oss kan det ju vara skönt att få vila öronen en stund...