Pelleskop-livet

Jättekonstigt

Publicerad 2013-02-19 18:59:45 i Ying

En afton var det Minsta Barnet som serverade hundarna middag. Jag satt som en sopa på en stol och kände mig äldre än äldre än tröttast.
Barnet ställde ner maten och så såg jag att Ying bara satt och slokade som en bedagad tulpan och inte alls åt. Han som brukar kasta sig över krubbet!
-Ät Ying! Varsågod! sa jag.
 
Ying slängde åt mig en  blick som sa: -She's gone! samtidigt som Minsta Barnet sa: -Näe!
För MB hade sagt till hundarna att de inte fick börja äta förrän hon sa till och först skulle alla skålar på golvet.
 
Och på givet kommando blev det förstås ett nedra slabbande och mumsande, i vanlig ordning.
 
Men ändå - märkligt att Ying visste att det var Minsta Barnet som hade kommandot, och inte jag. Och att han liksom näpste mig, med blicken.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela