Fryser. Som vanligt.
Morgonpromenaden gick till skogen, runt alla kantarellställena. Jo, för jag (och några till) har gnott bra denna vinter för att hålla några terrängslingor framkomliga.
I alla fall - när man går där i november, då känns det liksom litet bitterljuvt, vemodigt. En trevlig känsla för en höstoman som jag.
Men idag, då blev jag bara förb*d och grinig. Snålblåst med snöyra, gråkallt, buckligt underlag, smala stigar så man får gå på kö. Och så Ying som ständigt trasslar in sig. Och inte får gå lös för då drar han på älg.
Älgarna står och lurar bak varenda tall i den delen av vår skog!
Påbyltad med långkalsonger, thermobrallor, hellyhansentröja, tjock fleeceväst, tjocka hundjackan ytterst och så mössa, vantar, halsduk. Fryser så man vibrerar ändå, utom när det blir alltför bökigt och knöligt att gå, då blir man varm så det är obehagligt i stället.
Och sen fryser man ännu mer.
Och Olle har snaskat i sig mina bästa hundpromenadhandskar så nu får jag gå i vidriga tumvantar som hela tiden hasar ner resp. fastnar i nåt kardborreband som det finns mängder av på ficklock och hundtäcken.
Mattens aviga dag, var det idag!
Jodå, Tigern var med också. För EN enda gångs skull fastnade han inte på bild. Skumt.
Så här såg det ut när vi hade kommit hem och byltat av oss:
Och så här fint porträtterade Minsta Barnet Tigern igår:
Det är bara synd att di därna ungarna alltid bara tar första bästa material när inspirationen kommer över dem, som i detta fall inköpslista och kulspetspenna!