Pelleskop-livet

Igår afton, eller kanske snarare i morse, när det var läggdags slank jag in på mitt en-suite badrum. Alltså den därna toan som är så trång så man får dra ner brallerna utanför, om det är den sortens man har tänkt sig. Men jag hade bara tandborstning i sinnet, medelst elektricitet, så det klarade sig.

 

När jag kom ut låg Mr Chinaman platt som en surfplatta i fotänden, i vanlig ordning. Ser ut som han är omkullputtad från stående bara, platt på ena sidan med alla fyra benen prydligt spretande som i stå-läge. Djuuuupt sov han redan. Eller ville ge sken av att.

 

Hur som - jag hoppade i säng också och gav mig i kast med ett sudoku. Ett "enkelt". Pytt.

Ying snarkade och snusade.,

Så småningom kom Tigern uppstudsande och i vanlig ordning kunde han inte hoppa upp i sängen utan att först fråga om lov. Han ställde sig nedanför och tittade uppfodrande på mig samt utstötte ungefär "krr?". Precis som vanligt.

 

Och precis som vanligt sa jag: - Ja, hoppa upp du! fast jag hann inte till mer än Ja, h förrän jag nästan trillade ur sängen. Ying hade med tecknad-figur-smidighet och -snabbhet kastat sig upp från plattliggande i fotänden till stående med mulen nergröpad under mina kuddar som alltså var under och bakom mig. Mig knuffade han all världens väg och så undan med kuddarna bara och ner med mulen och OPP med - råhudsbenstumpen som han hade helt klipskt gömt precis där jag brukar vila mitt trötta, tomma huvud.

 

Ärligt talat - Ying blir knasigare och knasigare för varje dag som går. Men har är ju smidig och snabb i kroppen, det får man erkänna.