Pelleskop-livet

Idag tog jag en sån där oviljepromenad, en sån där det finns ett mål.

Jag AVSKYR att gå nånstans, om jag så skall till tobakisten och köpa frimärken (tar en minut att gå) så tar jag bilen (tar fem minuter med parkering) - hade jag inte hundarna skulle mina ben tillbakabildas.

Förresten är det samma sak med cykling - att cykla är ett stort nöje, förutsatt att jag inte har något ärende; då är det bara hemskt.

 

I alla fall var jag tvungen att lämna tillbaks en riktigt usel biblioteksbok idag, bilen väntar på sommardäck - jaha, det blev till att ta apostlahästarna det.

 

Som tur är kunde jag nöja mig med tre mickaboer, minsta lediga barnet fick ta de två dvärghundarna. Bäst för dem och bäst för mig. Kanske inte bäst för minsta barnet, men hon ställer upp.

 

Men tänk vad en liten tygpåse med en bok i kan komplicera saker och ting. Genast blev det ingen balans alls i nånting och när vi sen stötte på en bunt smått (chinese crested i ett par tre upplagor, en russlare och nåt annat) på en smal rimpa av gångvägen blev det ju - inte bättre, i alla fall.

 

Betty och Tigger kan jag få någon koll på men Ying...!! Den där Ying, han är mitt stora misslyckande, han. I drygt sex år har jag försökt lära honom folkvett, men det GÅR INTE!! Han kastar sig i kopplet och låter illa och det är klart att ingen tror att han är snäll precis. Vilket han faktiskt är, fast inte mot mig.

 

På sista tiden har jag märkt att jag har riktigt svårt att hålla Ying, är jag oförberedd slänger jag som en vante i kopplet när han sätter av mot en stolpe. Ytterst frustrerande men jag har tänkt som jag brukar (och med visst fog): Gumman börjar ta slut, orkar ingenting.

 

Men så slog det mig: det är förstås hektona! I samband med Stora Sjukan i julas och framdeles har jag tappat några ynka kilo - ingen fara, jag är på intet sätt urfallen och det finns MYCKET kvar att ta av, men den där vikten behövde jag tydligen som ballast, eller nåt. Ying är OTROLIGT stark för sin ringa höjd och vikt, jag tror man brukar säga att man ska väga tre gånger så mycket som hunden för att orka hålla den, men för Yings del får man nog tredubbla den faktorn. Allting är så speciellt med Ying...

 

I alla fall - jag tror att det är vår på riktigt nu och jag lurar på att ta ett betydelsefullt steg: tvätta och stoppa undan thermobrallorna. Eller är det överilat?

 

Nu väntar litet mera förberedelser inför eftermiddagens examination och diktanalys, och idag kommer det inte att bli några mängder med motion för vare sig hundar eller mig. Vi avverkade 5 km till och från biblan (och en liten omväg hem) och jag tror inte att jag tänker bjuda på mer än nån halvtimmes koppelrastande senare idag. Ibland måste man ta det lugnt!

 

Faites des voeux pour moi!