Urvriden.
Jag jobbar stenhårt, faktiskt!
Äta frukost o mata hundar
jobba
Gå ut med hundar
jobba
äta lunch o leka mycket hastigt med hundar (=de får städa golvet medan jag äter)
jobba
jobba
Och så PANG tar det tvärslut i huvudet och jag måste göra något annat ett tag.
Så hej, här har ni mej!
Har ni märkt så äckligt kallt det har blivit igen? Brrr, jag hade verkligen behövt mössa på förmiddagspromenaden och Jazz hävdar att han ännu mera hade behövt ha täcke eller tröja, och det har han rätt i. Jag tänkte att vi skulle klara oss utan kläder på farbror nu, det ska ju vara vår, men nu får jag tänka om. Ikväll blir det kläder på Jazzen!
Igår afse hade han inte heller några kläder och då kom det, inte alls som på beställning, en nedra liten snöstorm mitt under promenaden! Det riktigt vräkte ner på oss, på tvären, rätt i nyllena.
Purken blev man, förutom frusen och trött.
Litet svårt att fånga snön på bild, men jag låter Bubba Sparxx puttriga uppsyn tala för sig själv.
Jag blev förresten också puttrig, för plötsligt såg det ut så här på vår vanliga promenadväg:
Månlandskap, liksom! Vart tog vägen vägen?
Jag är ultrareaktionär när det gäller mina environger, det gör nästan fysiskt ont när de gräver upp eller bygger grejer eller på annat sätt rubbar mina cirklar. Jag vill genast flytta Långt Bort Där Man Får Vara I Fred. Finns sådant ställe, tro?
När vi hade tagit oss förbi moraset och försökt lägga det bakom oss på flera sätt var det ganska vackert ändå, i snöovädret och med en liten tveksam sol på väg att krypa ikull. Tänk, förut var det ett stort område med kolonilotter här, och en stor härlig lubba-runt-åker på andra sidan. Sedan byggdes en parkeringsplats på nästan hela koloniområdet och tvärs över åkern bygger de en genomfartsled nu. Nej, usch, tänk på nånting annat!
Tänk på exempelvis att Bettys ägare och uppfödare Ida tänker sig hitöver om ett par veckor, i och för en liten ringträning med litet sötsuringar. Hoppas hoppas att det hinner bli vår innan dess - vi har ju vår förtjusande gräsplan alldeles utanför grinden nästan som är jättebra - OM det bara hinner torka upp! Annars får jag snoka runt på diverse grusplaner i närheten - den närmsta har fungerat för snödeponi i vinter och där ligger fortfarande flermeterhöga brungråa drivor som kommer att ta evinnerliga tider att smälta. Om det nu inte hittar på att bli supervår alldeles omgående (ja tack!).
En annan bra-att-tänka-på-sak är plantagen. Min tomatsådd. Den drog jag igång förra måndagens förmiddag och även om det stod på påsarna att groningstiden var ca 7 dagar så började jag förstås kika i trågen redan i måndags eftermiddag. Stor besvikelse.
Sen har jag kikat och spanat och förtvivlat och hoppats om vartannat och igår var jag närapå beredd att slänga hela odlingen åt fanders (INGA livstecken!), men så i morse - små plantor!! -Vi sa ju att vi skulle komma om en vecka! sa de små tomatstråna och såg envetna ut. Och jag glömde förstås genast att jag hade varit på vippen att låta dem skatta åt förgängligheten; nu fick jag i stället lägga band på mig för att inte genast sluta dem till min barm, ungefär. Och för att inte ideligen ideligen springa nerför trappan och kika efter om det har stuckit upp några fler små gröna blad.
Man är väl en fjolla, i alla fall!