Regntunga skyar, tralala.
Igår pölade det på så in i norden så vi tog MORGONpromenaden först kl. 16.00 pip!
Men innan dess hade jag hunnit konstatera att Betty kan visst vara ute i regnet, om frisbeen är i bruk.
Alltså: det regnar, Betty vill INTE gå ut överhuvudtaget - jag motar henne ner för trappen för att hon ska gå på toaletten. Betty smyger sig upp och in igen, utan att ha gått på toaletten. SÅ kan vi ju inte ha det!
Så då kastar jag frisbee i stället - Betty glömmer allt vad regn heter och ränner som en liten blöt blådåre efter sin älskade frisbee (kommer ni ihåg att den lanserades som "flygande flopp" här i Sverige, nån gång på 70-talet kanske?), om och om igen - och rätt som det är övermannas hon av sin blåsa och - tadaa! - går på toaletten. Så enkelt var det!
Tänk så behändigt ändå om alla hundar var som Tigern: han sticker ut sin lilla snok och spanar, blir glad i hela kroppen och säger: -Nämen! Det är ju UNDERBART väder för en promenad!!!! oavsett om det är snöstorm, om regnet står som en vägg utanför dörren, det är solgass eller halv storm. ALLA väder är perfekta för en promenad, helst en lång!
Nåja, när vi äntligen kom iväg på vår s.a.s. morgonpromenad så mötte vi först Minsta Barnet som kom från skolan, stor fröjd och gamman på Betty och de andra sa faktiskt "tjena!" de också, fast de hade inte riktigt tid med henne. Eller "med hon", som di säger. Nån halvkilometer längre fram mötte vi alldeles oförhappandes hussen, som kom från jobbet (och så när hade somnat så pass på tåget att han åkte för långt. Sånär.). -HUSSE!!!! sa Betty och ormade sig värre än vanligt ända upp i famnen på hussen. Men de andra hundarna blev en aning irriterade och sa: -Det kan inte tusan stanna och hälsa på löst folk var femte minut, honom brukar vi i alla fall se hemma, seså, pallra oss iväg nu! Fast det var förstås lättare sagt än gjort, eftersom Betty älskar sin husse med den hetaste av lågor. Men till slut kom vi iväg och resten av promenaden blev Betty salig över varje karlslok som hon skymtade (och det var rätt många för vi gick vägen bort mot regementet och där äro männen legio) och betedde sig som en riktig karltoka. Hoppas ingen trodde att hon var tränad därtill.
En dryg timme senare, med våta fötter hela bunten, kom vi hem igen och Betty hade SÅ bråttom upp för trappen men bara för att hämta husse och så ut igen och: -Husse! Frisbeen! och så fick husse göra sitt yttersta för att tömma Betty på litet extra energi.
Betty är ett yrväder.
Tidigare på dagen försökte jag väldigt mycket att läsa och förkovra mig men det tyckte Betty att jag skulle sluta med, så då fick jag liksom läsa med halva mig och leka med Betty med andra halvan.
Man kan lägga en handske på Bettys näsa och säga att hon inte får röra en fena. Det är ganska jobbigt och jag får någon minut att läsa klart (den franska) meningen.
Sen säger man: -Varsågod!
Den där övningen tror jag att vi gjorde tusen gånger igår, i regnet. Fast inomhus. Ibland kastade jag bara handsken (haha!) och kastade handsken, men jag är så usel på kastteknik så det är egentligen ingen bra lösning. Jag får inte precis mera studiero när jag måste skala upp i kristallkronan och bärga handsken, eller när jag råkar dänga den i nyllet på Ying så han blir putt, eller när jag kastar upp den på tavlan ovanför skänken så att Betty, dessvärre, försöker bärga den själv. Upp i fåtöljen, vidare upp på skänken - nä tack.
Och idag regnar det igen, fast litet grannare den här gången.
Jag har källaren precis knökfull med sängkläder som skall tvättas när de kan hängas för torkning UTOMHUS. Blir det i juli det, tro?