Pelleskop-livet

En insikt

Publicerad 2013-04-29 11:11:21 i Allmänt

Så här års är det ju full rulle på tävlingsplanering och tävlingar och träningar och hela konkarongen som hör därtill.
Jag har förstås känt att nu borde vi verkligen ta itu med det här,  hämta upp formen, anmäla oss nånstans, kolla kalendern. Och SOM det har burit emot.
På alla möjliga sätt har jag försökt peppa mig och tänkt att "i morgon, DÅ kör vi igång". Men inte har vi kört igång, heller.
 
Och plötsligt kom jag till insikt: vi har blivit skogsmullar!! Jag har inte minsta lust att streta runt på tävlingar och vänta i det oändliga och vara nervös på platsliggningar (nervös för att nån annan hund skall ställa till nåt) och titta på bordercollies, aussies och schäfrar i det OÄNDLIGA - jag har lust att vara i skogen eller på andra små trevliga promenader!
 
Så: vi tränar rätt mycket lydnadsmoment, det gör vi - men jag tror tamejtusan att vi sk*ter i tävlandet. Varenda tävling tar ju en hel j*kla dag, fast den egna aktiviteten klaras av på 5 minuter. Även om vi tävlar här hemma (SÄRSKILT om vi tävlar hemma, om man skall döma av den fullkomligt sanslösa planeringen sist vi tävlade här...). En hel dag, alltså, som vi i stället kan ägna åt att traska i skogen, träna små trick hemma, hänga i soffan, gräva i rabatterna...
 
På ett sätt känns det som ett misslyckande, att inte fixa de där titlarna. Men samtidigt - HUNDARNA bryr sig ju inte!! De vill bara göra saker de, och ärligt talat får de ju fler köttbullar på träning än på tävling!
 
Så jag tror det får bli så. Därmed icke sagt att Betty inte skall lära sig ett perfekt fotgående, för det ska hon om vi så ska stupa på kuppen både hon och jag.
Fast just för tillfället tränar vi mest på att torka tassarna på mattan. Det går bra och är roligt, och mitt i övningen kommer ofta Ying och sträcker ut sig i sin fulla längd på mattan.
Det får han rätt bra betalt för.
 

Kommentarer

Postat av: Mia

Publicerad 2013-04-29 13:36:17

Klokt beslut! Den insikten kom jag till för flera år sen o tävlar det gör man för sin egen skull, inte hundens!
Känns befriande att gå lulla i skogen utan (tävlings-)mål tycker jag.
Hundarna är minst lika glada tror jag nog ;-) inte utsätts de för en massa onödig smitta heller. Själv får man klara sig utan ära och berömmelse, eller kanske som i mitt fall troligare skammens rodnad...

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela