Pelleskop-livet

Spring, sprang, sprungit. Eller lubbat, i alla fall.

Publicerad 2012-09-24 20:36:36 i Allmänt

Så här på sensommaren har jag kommit igång med att springa igen.
(Jag har en bekant som brukar lägga ut kartor och data över sina promenader och springturer på facebook. Det retar mig oerhört att hon GÅR fortare än jag springer... Å andra sidan är hon dubbelt så lång som jag, får man skylla på det?)
Ibland blir jag så arg så arg på allting - varför ska just JAG som faktiskt tycker så mycket mycket om att springa åka på en åkomma som gör att min springförmåga blir avsevärt nedsatt, som det heter?!!
Men för det mesta är jag rätt tacksam ändå: hade det varit för 20 år sedan så hade jag fått insupa min motion på parkeringen intill akuten, ungefär. Nu kan jag ge mig ut i naturen var som helst och känna mig lika trygg som vem som helst, i princip.
Och just känslan av att det är litet motvind gör nog att det blir ännu litet roligare att springa. För jag är envis som en terrier, är jag - tar det emot så ger jag mig aldrig!!
 
Och så har jag ju mina skojiga springkompisar, ett helt gäng, typ.
 
Ying har länge ansett att det finns EN, bara EN, anledning till att fruntimren (jag eller Äldsta Barnet) anbringar sockor på sommaren: att det ska komma joggingskor ovanpå!!
Så att sådana dagar då det inte förekom särskilt många plusgrader, i synnerhet inomhus, fick man smussla på sig raggsockor under en filt, eller nåt.
Ying är nämligen också envis som en terrier.
 
Och nu har han kartlagt en ny indikation om själva huvud-fruntimret (=jag) löser upp hårknuten och förvandlar den till fläta eller flätor - DÅ! Då jäklar ska det springas! Han piper och snurrar och vet inte till sig, den lille battingen.
 
Det ni - en karl som lägger märke till frisyrändringar. Han är allt en liten fjolla, den gode kinesen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela