Ute och far
Igår for vi till Katrineholm, Betty och jag.
En av oss skulle hälsoundersökas och en av oss var chaufför.
Och idag är jag SÅ glad att det var igår vi for dit, för då var det plus och lagomt köra-bil-väder medan det i dag är för halt för att gå, nästan!
Varje gång jag far genom det fagra Södermanland blir jag nipprig och vill genast flytta dit. Kanske kunde jag bo på ryska bystan och ha sommarstuga i trakterna kring Malm- eller Nyköping?
Nåja, undersökningarna gick finfint i alla fall, Betty var så duktig.
På ögon och patella fick hon ua direkt, utan tveksamheter.
Armbågar och höfter vet man aldrig vad man ska tro om förrän man har fått resultatet av avläsningen från SKK, men veterinären betygade i alla fall att hon är fullt fit-for-fight vad gäller träning, springning, vildbusning och så vidare. Det är det viktigaste för mig. Uppfödare/ägare Ida vill förstås ha en bra bokstav på avläsningen också, eftersom tanken är att Vilda Bettan ska bli mamma så småningom.
Undrar just om jag får lägga ner den här bloggen då, annars kanske ingen vågar köpa en sån valp?
Hur som helst var lilla nubban riktigt lugn hela kvällen när vi hade kommit hem (jag med, jag kröp i säng med en bok vid 20-snåret!). Betty VILLE verkligen inte sova, men hon blev bara sittande och klippte med ögonen tills hon föll ihop, så vi turades om att putta ikull henne försiktigt, på det att hon icke måtte somna nånstans där hon kunde falla och slå sig.
Men i morse - DÅ var det en utvilad liten staffa vi hade! Terrierbrottningen i min säng var intensivare än vanligt, sen ut och rasta och leka med spring-polen, också mycket vildare än vanligt (den är liksom Bettys säkerhetsventil). Sen in och springa runt runt i slingan farstu-hall-kök-smatt-TVrum-bokrum med först Tiggern och sedan osorterade andra hundar efter sig och svansen böjd bakåt neråt på det där typiska busa springa fort fort-sättet.
Matten kunde bara sätta sig på en köksstol och skratta!
Dessutom var Äldsta Barnet idag på ultraljudsundersökning av hjärtat igen, precis som de två "små" för en tid sedan. Även hon fick ua, rent av IHVG, och vi börjar kunna andas ut alldeles - det är inget ärftligt, det är misskött träning och obehandlad hjärtmuskelinflammation. Dumt så inåt pepparn, men ändå SÅ mycket bättre!