Mogen?
Idag är det alltså dags för Bettys MH. Länge trodde jag att det var igår, den 7:e ni vet - igår.
Fast den 7:e är idag, visar det sig. JAG är i alla fall mogen - övermogen!
Men frågan är: hur mogen är Betty Beebster egentligen? Jag vet inte alls vad jag ska förvänta mig av den här beskrivningen. Jag VET att hon har kampvilja och jaktlust och litet sånt - men därmed är ju inte sagt att hon tänker ha det just idag, just där, just med den testledaren. Spöken, skrammel och dumpe har jag inte den bittersta aning om hur hon kommer att reagera på.
Vad jag TROR mig veta är att hon inte kommer att "lägga på sig" under själva MH:t - jag tror att hon kommer att skaka av sig och inte bli låg. Men som sagt - man kan aldrig veta!
Att hon inte är särskilt mogen, det vet jag i alla fall!
Exempelvis vaknade jag 5.15 i morse av att hon gick med hårda fötter i mitt ansikte för att komma åt apportbocken som låg i fönsterkarmen vid min huvudgärd. När jag stönade och ojade och ajade och sa: -Nä men Betty! på anklagande sätt tog hon det som en uppmuntran och dansade en liten dans, fortfarande i mitt ansikte.
Till slut vältrade jag ner henne i nedre hälften av sängen - då låg hon på rygg ett tag och sprattlade med benen. Efter ett tag lekte hon dragkamp med sig själv; hon höll en flik av filten mellan framtassarna och drog i den med tänderna. Samtidigt som hon sjöng: wähwähwäh - njäff! - wähwäh.
Sen sprattlade hon så vilt så Ying ramlade ur sängen. -Kul! sa Betty och hoppade efter, ner på Ying. -Okul, sa Ying och hoppade upp igen.
Tigern låg på rygg intill mig och blev kliad på magen - han är morgontrött precis som jag och tar det gärna piano vid fem, halvsexsnåret. Vid tio också, om det är så.
Betty tog ett raskt språng upp och råkade - hoppsan! - hamna ovanpå Tigern som sa: -Uff! Tjocka jänta! vilket Betty tog med ro. Tigern ålade sig fram och Betty - kors i taket! - låg faktiskt stilla.
Så pass stilla att jag passade på att sluta ögonen och försöka slumra till.
Men det var värst vad hon låg stilla, den där Bettinan. Vad hade hon för sig egentligen?
Till slut MÅSTE jag helt enkelt, mot bättre vetande, öppna ena korpgluggen en liten liten aning för att kontrollera läget.
Och förstås - alldeles tätt inpå mig lyste två stora runda svarta ögon, så nära så hon skelade. -Hurra! sa Betty, matte är VAKEN!!
Då lekte jag den enda lek jag är förmögen så dags på dagen, före den första koppen kaffe: "vifta med tummen". Den tillgår så att jag håller upp ena tummen framför Bettys nos (inte högre än att jag kan ha handen vilande på täcket, trött ju!) och så viftar jag litet med den. Och så biter Betty mig i tummen.
Det var roligt i nästan en timme, men sen var jag helt enkelt TVUNGEN att tillgripa den Slutliga Lösningen.
Jag ringde i min ajfån till makens ajfån. Maken sover i rummet intill, med smatt emellan.
-Betty är pigg! ropte jag, med panik i stämman när makens sömniga stämma hade svarat.
-OK, jag kommer! sa maken.
Betty blev helt vild - skulle hon springa till hussedörren eller skulle hon försöka krypa in i telefonen?
Men sen, SEN fick matte sova en stund.
Ända tills Bettys ägare/uppfödare ringden en gång, sen en gång till, och en gång till och kanske ännu en gång, för att få veta hur man egentligen skulle ta sig till MH:t.
Och nu är det dags för oss att bege oss.
Rapport följer!